Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
På varje gård fanns det en tomte, och han skulle rikligen förplägas till högtiderna. Om kvällarna gick tomten omkring med eld och lykta och såg efter, att allt var på sin plats, och ställde till rätta sådant, som husfolket glömt att ordna. De olika gårdarnas tomtar lågo ofta i fejd med varandra. Så berättas det exempelvis om striden mellan Tyris tomten och tomten på Esbå gård, Tyris tomten avgick i allmänhet med segern. Däri talar kanske avunden mellan socknarna, i esbåhistorierna lät man väl städse tomten på Tyris dra det kortaste strået.
Vättar
"Vätter" var inte annat än små gub- bar. Det var "tomtvätter" som var som tom- tarna så det var väl samme ###. De bodde i jorden. Det kunde vara fullt med sådana vid stora stenar.
Tomtar
Var ett ställe i byn dom hade tomtar. Kunde stå i ”körne” och hörde att han sov så han snark. Hade bara en. Drog hem till huset när dom sov.
Spiritus
En spiritus skulle vara en sorts tomte, som de skulle ha i en dosa. Han skulle dra pengar, han drog ifrån andra förstås och han hade väl dem i dosan, kan jag tro.
Tomten och Satan
När en bonde blev förmögen troddes han ha en tomtegubbe genom vilken han stod i beröring med Satan. Han skulle då sätta ut gröt i fähuset till tomten varje kväll.
Tomtar
På Fåraby ägor finns en källa, där bodde tomten. Ofta sågs tomtegumman sitta i spiseln nere i gården och röka pipa.
Tomtar
49. Det fanns tomtar också, men de bodde inte i husen. De var nog snälla. De snarare hjälpte folk än gjorde nåt ont.
Tomten ger till känna, då en ko kalvat.
I en gård, berättas det, att tomten, när någon ko hade kalvat, kom till fönstret och ropade: »Koddo ha mjölka i föjse (kon har mjölkat i fähuset)!».
Tomten väcker upp folk till arbete.
På Backas eller Håkos brukade tomten hugga i stabben var morgon klockan fem, för att folket skulle vakna. Då man gjorde upp eld, slutade han av.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I Östermark på Nedergården var drängen på stallsvinden och gav hö åt hästarna. När han gick ut, släppte han en duktig hurrare, och då gav tomten åt honom en örfil
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
En bonde här i byn skulle gå och elda rian, och då vart han utkastad av tomten. Så gick drängen, och han vart också utkastad, men sedan gick sonen, och han fick vara där han.
Tomtar
En tomte har jag mött en gång. Han var som en liten karl, något över en halv meter lång, gråklädd med röd mössa. Jag mötte honom ner emot Svarttjärn här, vägen mellan Västanbäck och vägkorset vid Skogskärr. Jag såg honom i månsken, så jag såg just inte hur han såg ut i ansiktet, men han gick som en människa. Men man var förbjuden att tala till sådant där, så det ville jag inte. Av gammal sägen skulle tomten höra till en gård, så han var väl från någon av gårdarna omkring här.
Tomtar.
Det var en i Idala som hade tomtabesa. När lagårn brann där, såg folk två tomtabesa, som sprang där ikring och var rädda att de skulle bli uppbrända. De hade satt ut mat till dem om kvällarna. Darrafar mötte en tomte som bar en börda säd, så stor som en häst drar. Tomten var så utkimmad. "Du kunde la vila", sa darrafar. "Hade jag vest att då va nån vila te (att det fanns nå- gor som hette vila), så hade jag la tatt så mö´som va´i ladan," sa tomtabesen.