Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittra
Min far talade om, att han hade kommit ut för en vittra. Hon sprang före honom i vägen ett långt stycke. Till slut försvann hon. Just där hon försvann, blev han så underlig till mods och han visste inte på en lång stund var han befann sig.
Midsommar
Om man gick till en korsväg en midsommarnatt, så kunde man få se sin tillkommmande. Man kunde även plocka nio sor- ters blomster på midsommarkvällen o lägga under huvudkudden, så skulle man ta märke på vem man drömde om.
Annandag jul
Jag minns att de kom till morfars annandag jul tidigt på morron o sjöng e julvise. Och en "Judas med pungen" var med. De sjöng "Guds son är född i Betlehem på denna dag." Endast Judas var utklädd som jag minns, han hade en vrängd päls o var sotad, de hade gott om fårskinns- pälsar (barskinn) då bort i stu- gorna. Någon stjärna hade dessa inte med sig.
Midsommar
Det var sällan majstång här förr, jag minns ej någon maj- stång då jag var barn. Men ung- domen skulle samlas o dansa mid- sommarafton, på en loge eller så.
Vårhalvåret
På Kristi himmelsfärdsdag var det förr som en marknad i Åtorp. De sålde lite av varje o hade stånd, de hade bleckkärl o grytor o t.o.m. späd- grisar o kor. Från Karlskoga var det fullt med folk häråt. När jag var en 12 à 13 år, så vara det, jag var kanske omkring 15 år när det tog slut. På Kristi himmelsfärdsdag var det som de skulle börja meta också. På Urbansdagen skulle de så linet.
Hösthalvåret
Olsmässa var en kritisk tid, då var det slut på brödet borta i stugorna, "orsmässekroken" sa man. Vi hade en gammal torpare som hette Lars, o han skulle ha potatiskalas till Larsmässe på ny potatis. De hade just ej tidig potatis på den tiden.
Naturfenomen
I min barndom kalla de åskan för "goa". "Våroxen" betydde att man börja bli trött på våren, "våroxen ha täje mäj," säger de.
Marknader
På marknaden i Åtorp, Nysund, sista april o sista september kan ingen bli hemma utan alla skall till marknaden. Det var tämligen stor kreatursmarknad förr o mycket av andra varor också, handlare o hemslöjdare kom dit, där fanns gott om laggkärl o leksaker o.s.v.
Vårhalvåret
På en plats i Finnerödja, Lofallskota, en hög kulle, drog de ihop ris på Peregrinusdagen, o där elda de o lekte o dansa o hade roligt. Mamma tala om en gubbe som ropa på Peregrinusdagen: "Pergrinus, Pergrinus nu släpper ja vall mitt fä" o så något om att vargarna inte skulle få ta kreaturen.
Djur
Om den första säsälla som de fick se på våren flög högt, fick de långt lin sedan på sommaren, o gick hon på marken, så blev det kort.
Skogsväsen
Fars farbror mötte skogsråa varenda dag i skogen, fin o grann var hon, men svansen släpa efter henne. Far tala om, att hon hade en älg, o den ledde hon i vall varje dag o sa': "Ingen skjuter däj i da skälloxen utom söndasnätter o otvätter!" Det var en som hörde detta, o han sköt honom också på det sättet. Om man blev vilsen i skogen, skulle man vränga västen o tröjan, då blev man rätt igen. I Delnäse- skogen (Däldenäs) här i Nysund går / de vilse, en del kan få gå hela nätterna där.
Häxor och trollkarlar
Min mor fick "***skôte" (skottet) i halsen, det var sådant där "***trôll- skôtt", egentligen var det ämnat åt far. Det stack till som ett spjut i halsen på henne. En gumma hade gjort detta. Tvagekvistar o sånt där vasst skulle det vara i dem. En gumma i Sandfallet i Tived o en gubbe på ett annat ställe där kunde trolla. De kom till gumman med en ko från ett ställe, o då var hon ej hemma själv, men hennes döttrar släppte ut tjuren. Så kom hon hem, o då / gjorde hon så mycket att de fick leda kon baklänges hem. Men sedan var de till gubben där, o han gjorde om det o gav kon nånting, en boll, så hon blev bra. Sen kom gumman dit efter så svetten stod av henne, o hon slog ihop händerna o sa': "Nu kan ja varken skratta eller gråta." Och när hon sen kom hem, låg hennes tjur död där. - Stället, där gubben bodde, hetter Tivedstorp.
Läkekonst
Det var en sorts sjukdom när de blev så uppsvällda i ansiktet. Även djur kunde bli så. "Älvabläster" kalla de det, men det var nere i Tived som jag hörde talas om det. Jag hörde de sa' att de skulle ta "äl- vanäver" för den, men hur de gjorde med den vet jag inte. Det var en gumma i Finnerödja som bota en som blivit ormbiten. Han var redan uppsvälld överallt. Hon hade en sockerbit o sa: "Ge'n dä här!" Men ormen lärde strök i stället, hon tala precis om platsen där den var.