Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
När far och mor flyttade till Kasa, så varnade folk dem och sade att de aldrig skulle kunna bärga sig på den gården. Men det var inte farligt. Vi har aldrig sett någon 'tomtgôbbe' här. Eljest sades det, att det ha- de varit väldigt oroligt här förut. Det gick inte an att nämna tomten med dess rätta namn, för då blev han elak och orolig. Det gick inte an att dundra eller hugga ved efter sol. På Reve fanns det tomtar. Om barnen gjorde snö- gubbar på aftonen, så blev de nedrivna på kvällen. Han tyckte inte om snögubbar.
Tomtar. Egentligen Troll! Pan-motivet!
Det var på ett ställe som husfolket höll på så länge om kvällarna. Det tog så lång tid innan maten blev kokad. En kväll efter det de andra hade lagt sig, så stod tomten vid spisen å kokade å grät, för att han fick vänta så länge. Me- dan han stod å rörde i grytan, ropade det utom stugan: "Dôllsten i Hattersberget har dött." "Då har han dött av törst", skrek tomten, så sprang han från byttan. Den fick husbonden behålla. Den skulle vara av täljsten.
Tomtar
Den tron var allt att det skulle bo "tomtegôbber" i spi- sen. De äldre brukade skrämma barnen med det. "Det är bäst att ni är tysta, annars kommer tomten fram ur muren", brukade de säga. Det fanns ett stort hål in i muren på de gamla spisarna å i det hålet kunde tomten tit- ta fram ibland. Barnen blevo skrämda, så de var aldrig riktigt säkra för muren. Så brukade de skrämmas för "spjällbusen". Den skulle komma ur skorstenen, om de inte var tysta och lydiga.
Tomtar.
Jag har sett en tomte. Det var i den gamla stugan när jag var fem eller sex år. Jag och min yngre bror låg i samma soffa. Jag vaknade en natt av ett litet buller och tittade upp. Då fick jag se en varelse, en aln hög ungefär, gråklädd med röd luva komma från fönsterändan och gå till kakelugnen mitt emot. Våra hade bakat och torkade brödkakor bak kakelugnen; han gick och rev bland dem. Ingen mer hade sett honom. Detta stället har jag kallat Tomtebo efter den tomten.
Hevner seg
På Mones ha di au nissen. Ei gong ha tenestjenta ede upp grauden for 'an. Han sto inni benken i kjøkkene. Men då blei nissen sinna. Å så to 'an å danste mæ 'n te 'o døe. Mens di danste song nissen:
"Du he ede upp grauden for tomten du -
å du ska få dansa mæ tomten du".
Tomtar
En bonde i Gräggered hade en tomte. Min pappa var där och arbetade och han hade sett honom. Han skulle ha kvälls- mat, gröt med en klick smör i. En kväll såg han inget smör. Då blev han arg och slog ihjäl en ko. Sen åt han grö- ten, och då fann han smöret i botten. Då gick han till ett ställe i Knippered med den döda kon och bytte och ledde en ko därifrån hem till Gräggered. Pappa såg en liten korter tomte med en liten pickelhät- ta på sej. Jag vet inte, om han hade skägg. Han såg ho- nom i lagårn.
Tomtar
På Sikhall hade de en tomtegubbe, men det skulle vara längesen i världen, för far mindes det inte, utan han hade hört sin far tala om det. I alla fall så kom tomten till ladan en kväll och gjorde några "stånkane" och släppte ner ett ax. "Du ska stånke, när du får nô å stånke för!" sa husbonden. Men då blev tomten ond, och han tog axet och gick sin väg och sade: "När jag fått bära bort så mycket härifrån som jag har burit hit, så får du se va du har kvar".
Tomtar
Min mor talade om, att det var två grannar, den ene gick det bra för, men för den andre gick det dåligt. Den som hade det bra såg en gång en tomte komma och dra på ett strå och pusta. "Ja, nu fick du nåt att flåsa å stånka för!" sa' mannen. "Ja, jag ska dra ifrån dej allt vad jag har dragit te dej, så får du se hur mycke det blir", sa tomten. Sen blev denne fattig, men den andre blev rik.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
Förr i världen fanns det tomtar, och de samlade till gårdarna allting: pengar, så att träfaten stodo fulla, så gåvo de havre åt hästarna, så att hästarna voro så feta och snygga, hö hämtade de ock med sig. Så hände det sig ock en gång en morgon, att tomten ropade åt gårdsfolket: »Det föll en stoppa hö efter, faren nu efter henne, jag törs inte fara nu mer, när det är dager!» Bonden spände då hästen för släden och for efter den där lilla stoppan, och så blev det sju lass.
Tomtar
I Tolstorp i Kil (Visnums-Kil) var det tomtar. En gång när de skulle till lagårn var det krokat på insidan, och det tyckte de allt var konstigt. I ett bås i lagår'n fick aldrig något djur stå bundet, där hade tomtarna sin upp- och nedgång. Ägaren köpte en ko en gång och band henne där, på morron var hon lös, nästa kväll band de henne med dubbla band, men hon var löst på morron ändå. En dräng där fick en örfil för att han inte / skött korna ordentligt.
Tomtar
Ja hade en kusin, som bodde i Fisketjärn. En gång va ho å e väninna ute ätter vägen på promenad. När di kom mett emella Malsjö å Fisketjärn så geck di in i en loge, å där sätte di sej grensle över lobalken. Då kom dä opp en tomte ur laa, å den tomten va hô- velös (= utan huvud). Ho sa, att dette va verklit sanning.
Tomtar.
Det berättas att en soldat, som hette Fröjd, (knekt för Jansgårds rote, i Gällstod) hade varit på heden och fullgjort ett "möte" och kom gående mot sitt torp, en mörk natt. Kommen till Ängabo bro eller "Kvarnabröten," som den då kallades, fick han se att det lyste, mellan brostockarna under bron. Han kröp ned och "kika" mellan stockarna och fick då se en hel hop tomtar, sitta runt ett grötfat och äta. När Fröjd tittat en stund, spotta han en stor "snusblabba" genom bron och rakt i grötfatet. Just i detsamma, hoppa en av gub- barna upp och gav honom en örfil så han nästan höll på att dansa i ån, och mun vreds åt ena sidan. Fröjd var sedan "snemunt" i all sin tid. En bonde satt en gång på logen och kasta säd. Då fick han se en liten tomte komma upp på "säadrösen". (sädeshögen.) Bonden satt stilla och betrakta honom en stund, sedan fråga han, varför en så liten man, har så stora nävar. "För att jag ska kunna slås bra," sade tomten och så gav han bonden en örfil, så han ej visste var han var på en lång stund. Det gick inte an att reta tomten, på något vis.