Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskseder
Om påsk målades kors över alla dörrar i bonings- och uthus. Först och främst de senare.
Påsken
I mitt hem hade de det bruket att de åt påske- äggen till frukost på påskafton. Då bredde man på smör på en hel kaka åt var och en. Den kakan fick de sedan hushålla med de båda helgdagarna.Ty det var den enda smörgås som bestods under påsken. Äggen inte målade. Andra påskseder känner jag heller inte mer än att de brukade de brukade skjuta och elda på ber- gen utefter sjön. Namn på dagarna i 'domleveckan'. Korvmåndan, fläsk- tisdan, stompeonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsk- lördan.
Påsk
I mitt föräldrahem hade det det bruket år efter år att de gömde vörtestumpar av brödet som legat på jul- bordet. De grävdes ner i rågbingen. De skulle ligga till onsdagen i "dymleveckan"(påskveckan). Då grävde mor fram dem och löste upp dem i öl eller dricka, så fick vi äta det. Den onsdagen kallades för "stompeonsdan", för att man åt 'vörtstompar. ' Det var ingen annan fest den dagen än att man förtärde detta.
Påsk
Påskafton brukade en del här i Dalen slå fast en skära vid föjsdörren, så att påskkärringarna skulle skä- ra sig, när de ville gå in och klippa fåren vid öronen. När fastlagen gick in skulle man ta reda på 'stompene' från julen. Kurvemåndan skulle man äta den korv man gjort av julegrisen, fläsketisdan åt man fläsk av julgrisen till middag, 'stompeonsdan' åt man upp 'stompane' som gömts från julbordet. Då kokades 'ölost' (öl och mjölk tillsammans) och så blöttes brödet i det eller doppades i ölosten, 'askonsdan' kokade man lut av aska och tvättade kläder. 'Läfsefrädan' skulle man äta av det läfsebröd som man bakat till julen. Samma dag kallades också 'långfrädan'. På morgo- nen blev man risad med en vidja, om man / inte kom upp tidigt. Samma dags morgon brukade man röka stugan med ene. Man höll en brinnande kvist ut i rummet och rökade. Namn på hela veckan: 'Dom- levecka'. Påskdagen kallades "köttsöndan" då skulle det vara extra med kött till måltiderna. 'Smörlör- dan' (påskafton) åt man smörgås och ägg. Så åt man påskekorven till påskdagsmiddag. Den korven var gjord av kött, fläsk, och korngryn samt riven potatis. På långfredagen fick vi inte äta mjölk. Man ko- kade en potatisgryta, stötte potatisen och bakade en pannkaka. Denna pannkaka uppstektes i fläsk- flott så fick vi spisa den långfredagsmorgon. Det var så bestämt i mitt föräldrahem med all- ting i påskveckan. I den veckan spann inte man varken ull, lin eller 'blår'. Rocken skulle stå stilla. Det hette att man 'åt opp jula' under domlevecka. Fram emot kvällen började de skjuta det var på påsk- afton. Det var en gammal sed. De höllo på till / långt inpå påskenatten. En del ville väl hålla sig vakna för att vakta fähusen för påskkäringar att de inte kom åt att stjäla bort kreaturen. Påskkvällen sparang de unga och andra och kastade påske- brev. Numera är det barnen som springer omkring. Minns inte att någon utklädsel förekom. Det var bara då de 'gick julbock' på julen.
Påsk
De låg i fähusen och vaktade kreaturen påsknatten. Om påskkäringarna kom åt att klippa hår av kreaturen, så blev inte kreatu- ren vid sig sedan. Påskafton slog de tjärkors på dörrarna. Jag var med far uppe på Sponhögen påsk- morgonen för att se när solen dansade.
Påsk
När jag var liten flicka minns jag att jag var med uppe på bergen här påskmorgonen för att få se när solen dansade. Både far och jag tyckte att hon dansade när hon gick upp. Bå- de far och mor trodde det. Och jag trodde det länge jag också, men nu förstår jag ju att det är en fâbel!
Påsk
De gamla sade, att det skulle vara farligt att spinna på skärtorsdagen. Så skulle det vara så tyst som möj- ligt den dagen. Onda makter höll inte fred eljest. Det var bäst att ta in allt smått som var flyttbart, för om påskkärringarna fick fatt i en "soplimme" eller annat, så kunde de ställa till olycka med det. På "långfrädag" så var det någon som smög sig upp å tog en vidja å sprang å slog de andra med. Det var "påskris". Det skulle påminna om Kristi lidande å död på korset. På påskafton så var det ett skjutande. Då skulle en ligga å skjuta för att påskkäringarna skulle bli skräm- da å inte komma in i "fjusa".
Påsk
Barfotaspringning förekom inte om påsk. Det var om "vâfferkväl" (kvällen till vårfrudagen). Namn på de särskilda dagarna under "dömmeln: "âskons- dan, skärtorsdan, långefrädan, påskelordan". Minns inga särskilda rätter för de dagarna. Om en högg ved "skärtorsdan" så blev kreaturen halta. De fick ont i benen eller klövarna om de trampade på en sticka som blivit den dagen. Under hela den veckan skulle det vara ganska stilla efter vad mor talade om. Det gick inte an att spinna eller ha något arbete för sig där redskapen gick runt. Trollen skulle bli svåra då. I påskveckan gjorde mor "påskemagen". Den skulle ätas påskdagen. På langfredagsmorgon hade de det bruket att de piskade/ varandra med törne. Det var mycket bortlagt i min barndom. Det var de som inte hunnit upp nog tidigt som fick "påskris". Det skulle vara för att påminna om Jesu pina och död. Långfredagen skulle en föra ett stilla liv, gå till kyrkan å betrakta Guds ord i hem- met. En fick inte så mycket som kamma sig den dagen. Ingen dans fick förkomma. För ungdomen blev det en lång dag. I "dömmelvecka" var påskkäringarna i kyrktornet å skrapade av kyrkklockorna. Det minns jag att mor ta- lade om. På påskkvällen klädde pojkar och jäntor ut sig till "påskkäringar". Då tog de trasiga kläder på sig å sota- de sig i ansiktet, så att ingen skulle känna igen dem. De gick inte in i någon stuga, men de hade ritat upp käringar å gubbar på papper, som de kastade in i stugorna eller hängde på dörrlåset. De smög sig till att göra detta, för de ville vara osedda. Jäntor- na tog karlkläder på sig å pojkarna kjol. Olika säll- skap sprang efter varandra å skulle ha tag i varandra./ Somliga låg ute på backarna å sköt "påskeskôtt". De skul- le skjuta påskkäringarna. I min ungdom var det väl in- te så mycken tro på dem, men de hade den seden att skjuta i alla fall. På de högsta bergen gjorde ungdomen upp "varme" (påsk- varme). Då skulle de elda bort påskkäringarna. En stor rishög å annan avfallsved hade burits ihop på ber- get. När det blev mörkt gick de upp på berget å tän- de eld på den. Folk från gårdarna som låg i när. heten kom upp på berget. Det var ju inte annat än att stå å se på när elden brann, så var det fullt göra att dra fram nytt bränsle å kasta på. Det nöd- vändigaste var att en skulle bränna en "tjärkvastel" Det blir ond lukt av tjäran. Den skulle inte påsk- käringarna tåla sades det. Fick de tjärlukt i näsan så blev de rädda å flydde. På kvällen gjorde en upp en liten eld i spisen i stu- gan av allt skräp som fanns, såsom gamla skosulor, trasor, horn o.d. för att det skulle bli "ond lukt" i skorstenen. Den skulle mota påskkäringarna./ Men en skulle vara värst rädd om "fjuse", så att de inte kom in å skämde "kröttra". För den skull lades en yxa på "fjuströskeln". Så gjordes ett tjärkors på dörren. På Åsbergen brukade de elda. Påskkäringarna kom tillbaka från Blåkulla på påsk- natten. Jag minns inte att vi åt påskägg. De hade så få höns den tiden.
Påsk
Svarte månda, vita tisda; -, -, -, korta lörda'. Man skulle ha huggit veden för dymle onsdag, för då "var dömlingen kommen i ve'n." Långfredagen skulle man inte äta mjölkmat; den skulle värka ut. Långfredagsris okänt. Påskafton skulle spjället stängas före solnedgången. Påskeldar var mycket allmännare förr än nu. Vi eldade med enebuskar, fåraris och annat torrt bråte.
Påsk
De hade den seden, att de ville inte låna bort något i påskveckan. Har ej hört att man inte fick spinna i dym- melveckan. Jo, man fick hugga ved. De klente tjärkors över alla dörrar påskafton. De hade för sej, att påskakäringarna skulle ut och rida till Blåkulla då först, och komma igen påskdagen om morron. När käring- arna skulle rida, sa' da: "Här upp å här ut, så ä ja' i Blå- kulla om en minut." Långe fredda gick de till sina grannar tidigt om morron, och var då de inte uppstigna, hade de ris med sig att slå dem med. Den seden har de haft här, tills jag var änna gammel.
Påsk
Det talte om att före min tid gick påsketiggare. Det var två och två i sällskap, och de bar en gryta emellan sej. De fick ett eller två ägg på vart ställe, för på den tiden värdera folk inte äggen som nu. Så hade de en sång, de sjöng: "Å räven ska vi skjuta å höken ska vi slå ihjäl, å tuppen ska få granna fjär." Det var nog mer, men jag minns det inte. Det var en som berätta´ det för mej, när jag var pojk, och sjöng visan. Men i Älvsåker höll de på och gick påsketiggare länge sedan de slutat med det i Lindome.
Påsk
Till julen bakade fruntimren "snôppekaker". De bakades av siktat rågmjöl. Å de gömdes ända till "korv- måndag" å fläsktisdag, å då skulle de ätas upp.
Påsk
På skärtorsdagen gjorde de kors på kreaturen och på 'fjusdörren' för att det inte skulle komma något ont åt kreaturen. Det så jag det. Så såg jag att det satt kni- var över 'kröttra'. Om en kniv satt över kon, så skulle ingen dålig människa kunna ta mjölken från hen- ne. Fick inte berömma kreaturen. De blev 'skämda' å odugliga.