Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsk
I min barndom så trodde de fullt å fast på påskkäring- ar. De smög sig iväg på kvällen när andra hade lagt sig. Då for de direkt till kyrktornet å skavde av klockorna för de skulle ha 'klockskav' med sig till skam. Annars blev de inte mottagna. De tog bockar, tjurar, kattor, sop- kvastar å allt vad de kunde stjäla å smörjde de å red på. Vid en gård sköt de av en eller flera salvor för att skrämma påskkäringarna.
Påsken
'Påskeldar' gjordes upp runt omkring i bygden på höga berg. Det var för att det skulle synas långt. Det höll de på med i min barndom. De brände ris. Både unga å gamla var med vid eldarna. Påskkäringarna skulle inte tro sig inpå husen, när de såg eld brinna på bergen. Vi skrev påskebrev å sprang till grannstugorna med på påskkvällen. Skulle vara så rädd att någon fick se en.
Påsk
Gjorde kors om påskafton över alla dörrar till kreatu- ren. Fick inte hugga ved på skärtorsdag å inte spinna på onsdagen. Spann man på onsdagen i dymmelvec- kan, så skulle kreaturen få 'kringsjuken', så de sprang å svängde sig runt.
Påsk
På påskkvällen å natten satt de i husen å pas- sade på att inte påskkäringarna skulle komma å ta kreaturen. Moster min låg på fårtallen en påsknatt. Hon hade ett ljus med sig, som hon lyste sig med. Rätt som det var, så slocknade ljuset. Hon tände det tre gånger, men det slocknade. Då blev hon rädd å tänkte att själve 'gammel-Erik' hade kommit in i ladugården, så hon bad Fader vår. Sedan brann ljust. Å det kom ingen påskkäring. De var värst rädda för att påskkäringar- na skulle komma å klippa fåren. De tog nyttan från fåren. Det var en karl som hade lagt sig i en 'kvarnvia' för att de skulle få se påskkäringarna. Rätt som det var, så kom det två käringar in i kvarnen. De skulle ut / å rida till Blåkulla. De väntade på att flera skulle komma. Men då skulle drängen titta rik- tigt noga efter, å då föll vian ned, men då for de fort ut som 'bare den nonne.' Benämning på dymmelveckans dagar: 'Kôrvemån- dan, fläsketisdan, askeonsdan, skärtorsdan, lång- frädan, påskelördan'. På 'askeonsdan' skulle 'julstompane' framtas å ätas upp. De låg i haver- bingen till dess så att de skulle hålla sig färska.
Påsk
På påskkvällen har de brukat tända eldar i det fria. Då höll de till på bergen. Haneknatten brukade de elda på. Där drog de ihop en stor rishög å tände eld på. När de hade eldat nog länge så gick de hem. Elden kallades för "påskvarme". Man kunde få se små eldar här å där vid gårdarna den kvällen. Det var vanligt att skjuta "påskeskôtt" den kvällen. De sköt med bössa. Det skulle hetes att skjuta ned "påskkäring- arna" ur luften. De for till Blåkulla i Skåne.
Påsk
"Dimmern" räknades från "skärtorsdan" till "påske- lördan". Allt skulle då stå stilla i smedjan, kvarnen och sågen. Inte fick man väva eller spinna. Det skulle vara tyst. Påskafton och på kvällen var de ute å sköt efter "påsk- käringarne". Påskafton smetades tjärkors på lagårds- dörrarna. På påskkvällen sprang de unga ut med påskbrev å kastade in i stugorna. Ingen skulle veta varifrån de kom. På breven ritade vi ut "påske- gôbbar".
Påsk
Det är inte mer än högst 25 år sedan jag såg tjärkors på dörrarna i Bollsbyn. De målades på dörrarna på påskafton för att inte påskkäringarna skulle komma in i ladugården å göra skada. Det var inte så länge sedan som det fanns många som trodde att det fanns påskkäringar som for till Blåkulla. De skulle ha smör och mjölk med sig. Då gick de in i lagårdarna å mjölkade korna. För att de inte skul- le komma åt att ta smöret gjorde man ett kors i det med kni- ven.
Påsk
I min ungdoms dagar brukade vi få brev till påsk. Det var fula käringar, som ritats på papper. På påskkvällen eller påsknatten kastades de in i stugan eller hängdes på dörrnyckeln. Det hände att man hade en käring stående utanför fönst- ret på påskmorgonen. Den var gjord av halm. Det skulle vara något elakt med att man gjorde en sådan käring å ställde ut. Jag blev med å tog halmkäringen å gick ut på åkern med henne å tände eld, så att hon brann upp. Å det var på själva påskmorgonen.
Påsk
"Gôbbra ville inte bruke öxa i dömmelvecka. Fabian på Åsen va noga mä dä å far åg. Dä skulle inte vare bra om dä ble kaser å stecker på backra den vecka. Te å spin- ne dä va dö'n dä, å väve å male geck inte på nô vis an. Di drog trôlla te sä då. Di gjorde tocke i förväg så di skul- le släppe den vecka." "Kôrvemåndan va i den vecka, fläsketisda, köttonsda. Skärtorsda, långfräda å påskelorda."
Påsk
Jag var med om en påskavaka en gång, när jag var barn. Pojkarna hade dragit ihop en stor hög av smalaris, enris och tjärtunnor. Först kokade vi kaffe och doppade, och sedan tände de på, och så skulle vi dricka påtar medan det brann. Men elden delade sej - det var alldeles svart i mitten - brann bara på sidorna. Jag blev rädd och "rua å" hem. Mor frågade mej var- för jag kom hem så snart, och jag förstod inte bättre än att jag talte om alltihop. Men jag blev så sjuk, och jag låg i åtta dar se'n. De sa, att det var den laje som kom och sprang mitt igenom elden - därför brann den inte. Se'n var de på ett ställe där intill och dansade på natten.
Påsk
Påskeldar ha alltid varit vanliga. Väldiga risbål, ibland med en tjärntunna på en stång högst uppe. Närmaste stora påskeld hade vi här i Öinge by. Där eldades all- tid på Blåkullaberget. Varför det hette så, vet jag inte. Vid en påskeld skall det alltid skjutas påskasmällar, ju fler desto bättre. Påskkäringar var det mycket tal om förr. De reste genom luften till Blåkulla. Det är allt, vad jag minns om dem. Under hela fastan var kyrkdräkten helsvart både för karlar och fruntimmer. Jag tror rent av, att det hade varit synd att komma till kyrkan under de veckorna i kläder av någon annan färg. / All spinning var strängeligen förbjuden under hela dömmeluga (dymmelveckan). För resten var detta arbete lika farligt varenda lördag efter kl. 6 på efter- middagen året runt. Dagarna i dymmelveckan hette: Bollamanda. Då vankades ett slags ovanligt stora bullar. Pannekagetista. Stående rätt var pannkaka. Dömmelonsta Skärtorsta ***. Langafredda Påskafta På långfredagsmorgon skulle barnen risas. Det var langafreddesris. Det hade den verkan, att barnen blevo snälla under hela året. Långfredagen var också bemärkelsedag för väder- leken. Ett gammal rim säger: När langfreddan ä våter, Går gammel man å gråter. / Såvida årstiden tillät det, skulle man alltid ta in blommande sälgkvistar och sätta dem i vatten till påsk. Hängena kallade kissar (***). Påskäggen ätas på påskaftonens kväll; aldrig såsom någon stående rätt på morgonen därpå. De brukar alltid färga sina påskägg. De kokade dem tillsammans med lökskal. Man kunde dessutom få vackra figurer på ägg- skalen, om man före kokningen smetade fast blad av hundkäx. På de fläckarna tog inte färgen, och när man sedan tvättade av bladet, så hade man bladets teck- ning på äggskalet. Det är en gammal tro, att ett sådant påskägg kunde gömmas, tills det blev en guldklimp. Solen dansar på påskmorgonen.
Påsk
Långfredags morgon skulle sopas mot loppor. Husets folk skulle ha stryk av enris. Långfredagens kyrkogång särskilt viktig. Kvinnorna skulle därvid vara svartklädda med vita förkläden. Påskdagens morgon skulle man stiga upp tidigt och gå upp på ett berg eller en höjd för att se solen dansa.