Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomtar
I en gård hade de en tomte i lagården. En gång när pigan kom till lagården, fick hon se en liten röd vante ligga mitt på golvet. Tomten hade tappat den där. Nu menade hon, att hon skulle göra tomten ett spratt. Hon tog en kolort och lade på vanten. Nästa gång hon kom till lagården, fick hon en örfil och så sa tomten: "Jag skall ge dej för tranten i vanten".
Tomtar.
Tomtar stal från den ene grannen till den andre. Det var en gammal karl, som talte vid en tomte, som sa, att han skulle tagit så mycket till, om han hade visst (vetat) att det fanns pusta eller vila till. (Obs. Albertina såger tomte, ej tunte !)
Tomtar
Jag hörde talas om tomtar i min barndom, men jag vet ingen, som hade tomte. De skulle bo under loggolvet, och de vaktade gård och kreatur. En sägen var att en bonde hade förargat tomten. Sen nästa morron, när han kom ut i lagårn, då låg den bäste oxen huvudlös.
Tomtarna och julen
Tomtarna bodde i berghål i skogarna och komma fram till gårdarna för att få mat. Julnatten får maten icke tagas av bordet för då kommer tomtarna in och äter. Man skulle även sätta ut gröt till tomten, utanför förstudörren, julafton.
Tomtar
Det var två bönder som hade var sin "hustomte". Den enes tomte var värre att dra till huset än den an- dre. Så blev bönderna ovänner om detta, så att de träta- de på varandra. Så skulle den ene bonden vaka ut dem en natt. Han gick upp i en björk och satte sig. När han hade suttit där en stund, så fick han se de båda tomtarna under björken. Då slogs de om höet. När han gick hem mötte han tomten som sade: "Såg du man som i björken satt att det var jag som stridde och seger vann i natt?" En mjölnare hade en tomte i sin kvarn, som var så duktig att mala. Det vore bra för honom att få nya kläder tänkte mjölnaren och hängde upp kläder till tomten i kvarnen. När tomten fått dessa, sade han: "Grann gosse mal aldrig mera".
Tomten i Styrshult
Min farmor var födder i Kind, i Kalvs socken på en gård som heter Styrshult. Där voro två bönder. Den ene hade en tomte, och den bonden var riker som ett troll. Men den andre, det var min farmorsfar, han hade ingen tomte, han, och han blev utfattig, för tomten drog ifrån honom och till den andre. Men tomten skulle ha gille var julafton, om han skulle trivas. Det skulle vara vitgröt och fisk och ett kvarter brännvin. På det andra stället hos min farmor hade de en gammal gubbe, som levde. Det var således min farmorsfarfar. Och så en julafton, så sa gubben: — Jag ska gå ut på darra (granngårds) loge och se, vad de satt ut till sin tomte. Ja, han gick. Men när han hitte brännvinet, så drack han ur det och pissade i flaskan i stället. När han sen gick in igen, fick han en örfil, så han datt på ändan. Och sen var han aldrig frisker en dag, så länge han levde. Men sen dabbade de sig på det stället, där de hade tomten. Bonden la sig på logen en natt och vaktade ut tomten. Och då kom den med två strån och pustade och stönte alldeles faseligt. — Tyckte du det var att stöna för — två strå, sa bonden försmädligt. — Det kan bli minner, sa tomten ilsket. Och sen flyttade tomten, och de blevo rent utfattiga på det stället också.
Tomten sköter om husdjuren.
Hos Matuls i Pörtom fanns för c:a 100 år sedan en tomte, som gjorde husbondefolket många tjänster. I synnerhet vårdade sig tomten om gårdens hästar. Dessa voro så välmående och skinande, att i hela Pörtom ej fanns deras likar. Varje natt var tomten i stallet och pysslade om sina skyddslingar. Hände det någon gång, att husbonden kört någon av hästarna svettig, fick han nästan vara rädd att komma hem, ty tomten tålde ej, att hans skyddslingar ansträngdes för mycket. Vid ett sådant tillfälle kunde tomten passa på att slå husbonden en örfil, eller fick denne sig med skakelträet i ryggen. Hästarnas man flätade tomten ofta till konstrika flätor. En morgon, när husbonden gick för att ge hästarna foder, fick han på skullen i höet tag på en levande varelse. Han stängde dörren och gick in efter ljus, för att se, vem som kunde gömma sig på skullen. Men ingen stod att finna. Det måste ha varit tomten, ehuru husbonden först trott, att han haft att göra med en gårdfarihandlande. Sådana voro den tiden talrikt i rörelse och brukade ofta söka nattkvarter i gården. Sitt egentliga hem hade tomten på stuguvinden. Varje kväll ställde husbonden hit ett glas brännvin och en smörgås. Stundom torade (bullra) tomten så våldsamt, att hela stugan skakade. Ställdes en spinnrock på vinden, hölls den i ständig rörelse av tomten, som var mycket begiven på att spinna. Gårdens ungdom, som sov på loftet, fick stundom besök av tomten. Han brukade då draga fällen av de sovande. Dessa rusade förargade upp och grälade på tomten, men det brydde han sig ej om, utan förnyade gärna sitt puts.
Tomtar.
En bonde var ute och körde. Så mötte han en tomte, som frågade, om han kunde få ha tjänst. Men bonden svarade, att han ville inga sådana drängar ha. När han körde tillbaka, möt- te han tomten på samma plats. Han frågaade nu: "Nå, hur gick det ? Fick du någon tjänst ?" "Ja," sade tomten, "det fick jag". - "Vem kunde vilja ha en sådan dräng ?" - "Det var grannen det, " sade tomten. Och så fick sig bonden en örfil, så att han svimmade av.
Tomten
Tomtar det hade di. Di hade den t.o.m. i snusdosor. Han levde på fastande spott. Det var en som förargat sin tomte. Han öste från gård- bons gödselstack med en vanlig sked. Då tyckte bonden att det var ingen nytta med det. Då blev tomten arg och på morron hade han öst till gårdbon hela gödsel- stacken.
Tomten
Tomten det var en ond ande. Det var orätt att ha tomte. Den som de visste hade tomte, var hatad. Det tyckte inte de andra bönderna om. Mjölkaharen den skulle visst kunna mjölka korna. Jag vet inte hur de bar sig åt för att få en, men det var den här tomten, som mjölka korna, tänker jag.
Om tomten
Dom skulle bära gröt ti fjösa åt tomten på julkvällen. Tomten var liten. Han skull ha nå slags rôluve på sej. Det var bra ha tomten. Han drog allt som var, brör och mat. Det var väl så att om nån hade mer än andra, så trodde dom han hade tomten.
Tomten
Förr i världen talade de mycket om tomten. Om det lyste ute i markerna, sa de, att det var tomten. Jag tror, att han var både snäll och elak.