Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långe freda, påska lörda. Före påsk sulle di kôrsa ôver alla dôra (dörrar). Dä jorde min far sum ja minns.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: kôrvmåndan, fettisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan el. påskaftan. Den sista hälften av veckan fick en inte göra något arbete som "geck ikring." Inte nysta, inte dra handkvarnen, inte hackelse- maskin o.d. "Kringarbete" skulle inte få göras. Ett gammalt kvinnfolk på norska sidan gick omkring å stal aska i alla spisar hon kunde komma åt. Det var i köksspisarna hon passade på att stjäla å stoppa i fickan. Hon hette Maria-Linea den där. När hon blev upptäckt så fick hon lägga askan tillbaka i spisen, för de förstod att hon inte hade askan till något gott utan tvärt om, om hon kunde ställa till något ont för dem med den. På påskäggen målade de påskkäringar å gubbar. / Så brukade de skriva med ättika på skalet. Det blev blå bokstäver av det. Det var så brått med att måla påskägg. På ett ställe målade de ut en gubbe på äg- get så att han vart igenkänd. Gubben som fick se sin bild blev så ond. Inte mer än var sitt ägg åt varje familjemedlem.
Påsk
Skärtorsdagskvällen var det farligt för djuren. Om en skulle få ha dem i fred för påskkäringar, så var det bäst att skjuta rätt genom lagården tre gånger el. hänga upp bössan innanför dörren el. göra tjärkors strax ovanför låset på dörren. För länge sedan skall både två å tre karlar ha suttit å vaktat kräken den natten, för det lalade gamla om efter sina förfäder. Påskkäringarna trollade på korna så att det varken blev mjölk eller smör. Det var den kvällen som de skulle vara ute å ta sådant de skulle ha med sig till den onde. Ha- de de inte orkat förstöra något el. gjort något ont, så fick de inte makt till att kunna fara till Blåkulla. På ett ställe fanns en "påskkäring", men det var ingen som hade vetat att hon var det förrän en påsk- kväll, som hon kom att hysa en främmande karl hos sig. / När hon trodde att han hade somnat så tog hon fram en kvast å smörjde å satte sig på. Så gick hon i spisen å ställde sig å sade: "Härupp å härut å till helvetets port". Sedan bar det upp genom skorstenen med henne. Då gick han upp, tog stabben vid spisen å gjorde som käringen. Men han hade glömt vad käringen sade. "Här upp å här ned, sade han". Då fick han hålla på att fara upp å ned i skorstenen hela natten.
Påsk
När farfar skulle gå till ladugården en påskkväll å se till kreaturen, så fick han se en käring springa från husen å inåt skogen. Han blev rädd å sprang in. Han skulle ta bössan med sig, men det fick han inte för farmor. Hon ville inte att han skul- le skjuta "påskkäringen". - Det var noga med att spjället stängdes påskkvällen. Påsknatten var far- lig. Äggen målades med flera färger.
Påsk
Ungdomen brukade elda var som helst påskkvällen. Det var i närheten av gården för att det skulle va- ra till men för "påskkäringarna".
Påsk
Man påstod att påskkäringarna gick i la- dugårdarna om påsknatten å klippte ull- tappar av fåren. Denna ull använde de sedan till allehanda slags ont under året. För att hindra käringarna att göra ont kletade man tjära på dörren i form av kors.
Påsk
I Stannum gick de bort långfredag på morgonen och gav "töle". Det hände allt, att de slog rik- tigt hårt. Det talade mamma om. Och i hennes barndom brukade de tjära dörrarna i påskveckan. Till Höcks i Ytterstad var det en gammal gubbe, som aldrig drack mjölk på långfredag, för då fick han ont i bröstet. Före min tid skulle det ha fun- nits dömlegubbar och påskakäringer. Men i min ung- dom var det nog inga.
Påsk
Från söndag och sedan hela dymmelveckan fick de inte elda i spisen, sen solen gått ner, eljest kom påskkäringarna ner. – Svarta måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skära tors- dag, långa fredag, påskafton kallades dagarna i dymmelveckan. – Åt de mjölk eller mjölkmat på långfredag, så värkte det ut, drack de kaffe, svettades de ut det.
Påsk
De skulle ha sin årsved inne före dymleonsdag, för eljest skulle dymlingen (= dymleonsdag) sätta sig i den, och då skulle den inte gå att hugga. Långfredag skulel alla ha pisk på morron, innan de kom upp. Det skulle påminna om Frälsarens lidanden. - För länge, länge sen, skulle kreaturen också ha av riset. Det var en allmän sed. Hade de inte gjort det, så var det inte riktigt.
Påsk
Om de inte högg årsveden före dymmelonsdag, blev den inte torr, för då gick dymlingen i den.
Påsk
Om vädret är vackert långfreda- gen, så att det är sol, blir det ett gott år, är vädret däremot ruskigt, så att det blåser och regnar eller snöar, blir det ett dåligt år. Min far brukade säga så.
Påsk
Dymmelveckans dagar kallades förr svarta mån- dag, vita tisdag dymmel ondsag, skär torsdag, långa- fredag och påskafton. I påskveckan skulle ej några hjul gå runt. Man fick ej spinna, ej harva och garnvinnan fick ej gå runt. Larsamora i Botlegården höll på det. Skärtorsdagen var den farligaste dagen. Då var det allra nogast. Tjänarna i Botlegården fingo då endast se om djuren. Dessutom skulle man ju diska och laga mat. Dock fick man ej ens vrida disktrasen, ty då gick den ju runt. Ej något fick göras som gick runt.
Påsk.
Påskdagen kunde vem som helst taga reda på hur många häxor det fanns i kyrkan om man ville iakttaga följande regler: Man skulle gå till kyrkan bärande en kycklings första ägg i fickan, med absolut fastande mage och utan att hava sagt ett ord den dagen, inte ens om någon hälsade fick man svara. Då när man kommit in i kyrkan kunde man se, alla häxor hade en mjölk- bytta på huvudet.