Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Festeldar
Sådana eldar ha förekommit här på orten vid midsommar, påsk och trefaldighet. Eldarna var allmänast vid påsk och trefaldighet. Man el- dade på bergen och vid sjön. Ris och tjärtunnor brändes. Nästan varje by hade sin eld. Ungdom samlade ihop riset flera dagar i förväg.
Påsk
Det var vanligt att ta in kvistar av sälg före palmsöndagen. De kallades för "palmer". Det skul- le vara som prydnad på bordet. Kan inte säga att man brukade ta in björk- löv för att låta det spricka ut. Det är som högst en 30 år sedan som någon började på med det. Men nu gör di det allmänt.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: korvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag, påsk- lördag. Benämning på kvällen till påskdagen /påsk- kväl/. Att fälla timmer eller träd till ved i fastan ville en inte göra. Det var inte bra. Om en satte upp ett hus av sådana stockar, så fick en inte annat än otur och olyckor i det. När det var påskafton, så strök en kors av tjära på dörrarna. Och för att en skulle vara riktigt säker för påskkäringarna, så tog en yxan och högg i fjus- tröskeln. Se'n fick den sitta där till morgonen. Påsk- käringarna skulle inte ha makt att gå genom dörren då. En skulle inte äta något som var runt, för då skul- le / en bli sjuk och få "vârk" i kroppen. Salt mat skulle en också akta sig för. Ju måttligare en levde under "fastetia", ju friskare och starkare skulle een hålla sig under våren och sommaren. Om skärtorsdagen så hade en stål i vattnet som kreaturen skulle dricka. Det var för att inte påsk- käringarna skulle kunna ta något av djuren och rida på till Blåkulla. Jag minns hur somliga var rädda för detta. Och det första de gjorde på mor- gonen, så gick de till fjuset och syna djuren noga, om di skulle få se något som tydde på att "trollpackorna" hade begagnat dem till re- sedon. Skärtordsdag var en förbjuden att hugga eller tälja. En sådan sticka, om den kom ut på backen, kunde kosta en en ko på våren, för om hon trampa på den så bröt hon benet av sig. När sex nätter hade gått i fastan, så skulle en passa på att hämnas på den, en önska motgång. Det skulle en göra på sjunde natten. / Då tog en aska i spisen, och så gick en och strödde ut den på ovännens åker. Ju mer as- ka en hade med sig ju större verkan hade det. Då skulle han få "åt" /=ohyra/ på sig och djuren. Skärtorsdagskvällen var farlig. Då var "trollpack- ra" ute och reste. Di hämta det di skulle ha att resa på till Blåkulla. Påskkvällen var farligast, för då var di närsökta, så att di kunde komma inpå väggarna. Med påskäggen minns jag inte att man hade något särskilt.
Påsk
a. Om långfredagsmorgon var det brukligt att man piskade varandra med ris. Föräldrarna passa på att smita barnen. Tjänstefolket smet varandra. Kunde hända att di kom från andra gårdar och skulle smyga sig till att piska en. Det gällde att vara uppe i tid den morgonen. b. Denna risning kallades för "långfredagsstryk" c. Man fick stryk med soplimmen, en björkslög (?) el med enris. Drängarna kunde t.o.m. ge på var- andra med käppar och störar, så att det blev ovänskap.
Påsk
Långfredagsris. När jag var 17 år och tjänte i Tågarp i Skällinge, band jag ihop björkeris, och på morgonen gick vi fruntimmer upp och började piska en vuxen dräng där på stället, medan han låg och sov. Han fick brått ur sängen. Folk spann och vävde mycket, men om det än var aldrig så brått, så skulle rocken sättas undan dymmelonsdag om middan. Väva fick de, men inte spola och spelta; för inget fick gå runt efter den timmen (kl. 12.) Intet förbud mot mjölk eller mjölkmat. Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, – påskafta (intet an- nat namn på den!). Påskeldar var vanliga; vi kunde räkna så många. Våra hade. Vi högg ett par lass med enebuskar och fururis och brände påskeld på gärdet. Förr hade de eldar uppe på kullarna. / Tiggt ägg påskafton har de gjort mycket. De kom många i sällskap. Te fler de var, te roligare var det. De hade en stor korg att ta äggen i. De fick ett halvtjog eller mer på vart ställe. Sen gick de till hand- lar och sålde de mesta äggen, så de fick pengar till dans och nöje. – De var utklädda till tattare och skövdingar.¹⁾ Töserna hade sån röst till att sjunga. (Fina minns dock ej visan!) 1) Tattarsläkten Skövding!
Påsk
Namn på dagarna i påskveckan: Askemåndag, fläsketisdag, kôrvonsdag, skärtorsdag, långfredag, påskelödag el. påskaftan.
Påsk
Palmer tog man in för palmsöndagen, för att en skulle få grant på bordet. Det var lika till varje palmsöndag så länge jag kan minnas tillbaka. Det var sälgkvistar, men en kalla dem för palmer. Påskris har di allt börjat med nu för tiden. Det minns jag inget från min barndom.
Påsk
Om mor trodde att det hade kommit något ont in till en om kvällen så tog hon en var- mebrand i spisen och gick runt i stugan med. Om påskkvällen lade hon två pin- nar ur kvasten i kors framför dörren. Det skul- le vara för att intet ont skulle ta sig in.
Påsken.
Namn på dagarna i påskveckan: Kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, långfredag påsklördag el. påskafton.
Påsk.
Det var påskafton, då klädde pojkarna ut sej så granna med vita skjortor med röda band eller skärp om livet och flor för ansiktet. Ett ägg eller två kunde de få vart ställe. Min bror Petter och en till gick. De gick för det mesta två och två, de fick två tjog ägg. De sjöng en visa: Tuppen ska få granna fjär, och hönan den ska trivas vål, och räven ska vi skjuta, och höken slå ihjäl."
Påsk
Svarte måndag, vita tisdag, aske onsdag eller dymmel-onsdag, skär torsdag, långa fredag, ägga lördag. Långfredagsriset - det var allmänt, att barnen fick känna på riset den morgonen. Det var deras far, som skulle slå dem litet. Ungdomar brukade piska varandra. De fick inte spinna lin efter dymmel-onsdag, inget fick gå runt. Vet inte om något förbud mot mjölk och mjölkmat lång- fredagen, ej heller mot att skära skärtorsdagen. Påskafton gick äggatiggare omkring, två eller tre i sällskap. De sjöng: Får vi ett eller två, går vi snart härifrå, får vi fyra eller fem, komma vi till nästa år igen.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: svarta måndag, vita tisdag, aske onsdag, skära torsdag, långa fredag, ägga lördag. Man fick inte spinna mer än de tre första vardagarna i den veckan. Förr var det mycket styggt taffel. De gav varandra långfredags- stryk. Det var före min tid de hade den seden. Intet förbud mot mjölkmat långfredagen. Har aldrig hört tals om att de tog in "palmer" Palmsöndag. Påskeldar had de mångenstädes på bergen. De eldade ingen annan eld ute än påskeld.
Påsk
"Dömmern" kalla de dagarna före påsk, och under de dagarna fick de ej hugga något, för då fick de halta oxar sedan. De fick ej heller brygga, baka och slakta då, allt skulle vara i ordning förut. Ej heller skulle man låna eller låna bort något, men jag vet ej följderna av detta. Och på långfredagen fick de ej dricka mjölk eller äta mjölkmat eller ha grädde i kaffet, då fick de böl- der och utslag av detta sedan. De kokade surkål då, den var det ingen mjölk i.