Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Tomtar
Jag tyckte det var så konstigt en gång som hästen skulle ha nattfor. Jämt som jag skulle böja mig ned å ta hö åt hästen, så fick jag höra att det rörde sig i höet. När jag tittade efter fick jag se att det lys- te i två stora öge. Å när jag skulle gå ned med lyktan, så slocknade hon. Sen var det jämt omöjligt att jag kunde få eld på henne. Hästen fick inte något den kvällen. Men på morgonen så hade han hö i krubban ändå. Å det påstod allt far också att det fanns tomtar som gav kreaturen. I Korsbyn var de gamle så noga med att in- te någon förde något väsen efter det solen hade gått ned. Det skulle inte gå an att hug- ga ved eller uträtta arbete som var buller- samt. -Det var på ett ställe som de hade / vävt sent på kvällen. När folk hade lagt sig så blev det ett buller på natten. Tomtgubbarna sprang upp å ned i vävstolen. När folket tän- de ljuset så blev det tyst, men så fort ljuset släcktes, så började tomtarna igen. Men det var inte någon som hade gjort något ont vid väven. Den var som hon skulle vara. På ett annat ställe så hade de inte tur med hästen. Han var lös var morgon. En gång så var han i ladan, å ingen visste hur han ha- de kommit dit, för det var omöjligt att de kun- de få honom tillbaka förrän de fick hugga upp, så att dörren blev större. Men så var det en kväll som husbonden var i stallet, å då kom det en tomtgubbe till honom å bad att han skulle följa med hem till honom, för han vil- le bjuda på fägnad. Husbonden följde med. När han kom in så var det flera tomtar där. Han blev bedd att han skulle sätta sig vid bordet. Allihop så satte de sig runt bordet. / När de hade börjat att ta till sig, å skulle till att börja äta, så tog det till att skvala å rinna från taket å mitt på bordet. "Här ser du nu valles ja har det", sade tomten till husbonden. "Var gång som hästen din stallar, så får jag så här på bordet mitt." Sen bad tomten att han skul- le vara snäll å flytta stallet. Tomten lovade att han skulle hjälpa till med allt möjligt bara han fick vara i fred. Husbonden flyttade stallet, för han tyckte att de var synd om tomt- gubben. I Björbyn skulle de bygga ett hus, å di hade börjat att lägga rösorna å så lagt de första stockarna. Men de var inte kropp till att få stockarna att ligga still. På morgonen, när de kom, så var stockarna på backen och bra långt från bygget. De försökte flera gånger men det var lika mot- gjort. Så var de tvungna att flytta timret till en annan plats å bygga där. Då gick det obe- hindrat. På den andra platsen var det / inte rådigt, för det var tomtarna som bestämde där. På sommaren var det inte så farligt för tomtarna, med det var värst när det började bli mörkt om kvällar och nätter. Tomten var till växten som en tre års unge. Men huvudet var så stort som på en vanlig männi- ska. Det var på ett ställe som pigan fick se en liten fin vante i ladugården. Hon tog den med sig in. Men när hon kom till ladugården kvällen därpå, så fick hon se en tomte. "Här har du, för att du stal min vant", sade han, så så slog han till henne. Hon lade vanten tillbaka där hon hade tagit den, men han tog den inte.
Tomtar
Tomtarna flätade manarna på hästarna i stallen. På förra stället jag bodde sa' ägaren till mig: "Nu vet du, att du ska vara tyst om kvällen i lagårn och stallet." Han hade fått en örfil en gång han inte var tyst.
Tomtar
På ett ställe hade de tomte. Då de mjölkat, satte de av mjölk på loftet te honom, och på morn låg där en peng. Han tog från andra och gav te gården. Han var osynlig om dan. Tomten kalltes också goenisse.
Spiritus
Det kunde ibland stå en ask med ett par flugor i i ett fönster, och det var själva rena, rama det som ont är. Och släppte de ut flu- gera blev de tomtar som var och stal borta hos folk och bar hem till bonden.
Julafton
Julafton satte man ut gröt till tomten på vinden, för att inte tomten skulle bliva arg. Katten fick icke köras ut julnatten för då var man missunsam om man gjorde det och då blev katten stående på trappan och skrika hela julnatten.
Sägen. Tomtar.
Det var en tomtegubbe, som var ute och drog ihop foring. Han fick en karl i följe. Denne sade: "Ska vi inte sätta oss och pusta." Då sade tomten: "Hade jag vetat, att vi skulle pusta, så hade jag tagit så mycket där var i lagården."
(Underbyggare. I.) Vättar
Det var smått folk som bodde i jor- den. Di kallades för (backfolk, jolfolk). /Liklydiga med tomtar. Uppt. anm./. Kallades även "underjordiska el. osynliga". - Jättar bergfolk o.d. hörde till de "underjordiska" och "osynliga".
Vidskepelse
Ja mins de gamle sa' till oss att vi skulle akta oss för att dundra ō ramla se'n sola gått ner. Gjorde vi det skulle det inte bli tyst om kväl. Värst var ifall vi dundrade i lagår'n. Då fick inte krätura vara i fre för tomtarne.
Tomtar.
I Vallby var en tomte eller mjölkhare. De hörde hur han klappade korna på halsen och sjöng: "Ät I, mina små knabber, Detta har jag tatt i Torpens stabbe, Där var en liten grön rand, Det tog jag med min lilla hand.
Tomte
Som flicka tjänade min mor i Brevik. En dag fick hon se en liten tomte. Han hade röd luva och grå kläder. Flickan och hennes moster gav sig till att springa efter tomten, men han smet undan dem.
Djur
Prinse-Per talade om, att vargarna var köpta till Sverige, för att de skulle utrota den hedniska stammen. När det blev slut på den hedniska stam- men, så skulle vargarna ta slut också. Till den hedniska stammen hörde skogsrår, sjörår, tom- tar och sådant.
Tomtfläta
Tomta fletta mana åt hästan. Ja minns det var en gammal gumma som berätta det. Och det var bra för hästan då dom hade tomtfläta, det var lycka med dem då. Men aldrig har jag hört att dom ha sett tomtan.