Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Tomtar
Ljunggrens-Anna brukade tala om, att det en gång kom fyra små tomtar i röda pickelhättor och dansade omkring julbordet i en ring och sjöng: "I veden inte, när domen ska bli, men de vede vi, men de vede vi."
Tomtar
En bonde såg när tomtarna kom och bar säd till hans loge. De tog stora bördor, men en som var nattgammal tog bara ett ax. Det skratta bonden åt. Men då börja de dra ifrån honom i stället.
Tomtar
De hade en svart häst på ett ställe men bytte bort den mot en vitskäckig. Det tyckte tomten inte om. Han slog hästen och sa: "Vacker är du och grann, men här ska du få". Till sist bröt han honom dubbel och satte honom i måkegluggen.
Husbygge och flyttning
När de byggde ett nytt hus, så lades silverslantar i tomten, för att det skulle bli lycka i det huset. Jag mins att man trodde, att om [man] lade dit något sådant så skulle det komma någon god makt å vaka över det, å då fick en tur.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
Far höll bråtantalko och skulle lägga eld i rian efteråt . Då han kom dit, flögo linknipporna omkring luften. Tomten höll på att räkna dem och tyckte, att folket hade bråtat för litet.
Tomtar grunda ett kloster.
När det blev ingen kyrka i Totall för människor, så skulle tomtarna i stället grunda ett kloster i Totall, men därav blev heller intet, för på den tiden var det sjöfart på Totall fladen, så det var ingen ro varken dag eller natt för oljud.
Transportförhållanden i gränssocknarna omkr 1850
Innan nordvästra stambanan öppnades för trafik mot slutet av 1860 talet, fraktades alla varor och förnöden- heter på de få och backiga lands och byvägar som funos. Men nästan lika mycket fraktades på vat- tenvägarna, sjöarna och elvarna. Enligt Tomte, fans i sjöarna Hugn och Ren- ken på 1860 talet tretton s.k. "storbåtar eller plan- ke båtar" tillhöriga de i trakten liggande små jern- bruken, Adolfsfors, Koppom, Skillingsfors, Noreborg och Charlottenberg. Även i Kölaelven hade Koppom plankebåtar. Båtlasterna bestodo övervägande av plank och stångjern från bruken, samt tackjern spannmål å andra förnödenheter i "heimfrakt" På varje båt var två "båtkärer", dessa hade att lasta plank å stengjern, på, och av, vid Renkesed var vändpunkten, vid sjöns södra ända.
Tomtar
Min farfar talade om, att om de kastade sitt vatten på stallväggen så kunde de få en örfil, så hela kinden blev blå, det hade drängen på Brogården fått två gånger. Sista gången förstod han, att han kommit i onåd hos tomtarna och gick efter en kanna bränvin, som han skul- le muta dem med, men det var orört för tomtarna var absolutister. På vissa gårdar brann ljus på julnatten i stallen och då sade folk att tomtarna spisade sin julgröt. I Törsagården hade de tomtepesar förr, det hade många sett och de voro små grå gubbar i röda lu- vor. Törsagårdsfolket dukade var julnatt åt dem med gröt och ekollon, ekollon var deras nötter.
Tomtar
Tomten drog hem säd till gården, där han bodde. En berättelse säger, att en bonde lade sig på lur, för han ville se med egna ögon, hur hans tomte arbetade. Men när tomten kom med bara några få sädesstrån på axeln och stönade värre, så skällde bonden ut honom. Tomten svarade: - Attan trava lass å attan mil hem. Då teg bonden. En gård brann ned. Då såg man ett par tomtabe- sar, som sprungo och dansade på takåsen just som husen brände som likast, precis som om de hade varit glada. Så länge bonden levde stod han sig gott, men hans arvingar blevo utfattiga.
Skam-eken (ska'm-eka)
Vid Skam-eken, som stod vid Tomtebergen (Tom- terna) skola tvenne grevar en gång ha mördat var- andra. Den ene ville hålla sig väl med den andres fru. Där finn's tomtar, troll och spöken. 'I eka satt Skam på en gren å la skanker'a på haget på andra sidan vägen. För bra långa ben hade han. På nätter'a ljuste det i ek'a, som va i- hålig.' (Eken höggs ned för flera år sedan, och där den stått - ett 10-tal m. V. om vägen i sluttningen av Tomtebergen och några hundra meter S. om "Dags villa" - växa nu 4 små björkar.)
Tomtar
I Västanvikssätern skulle det finnas tomtar. De hörde hur de gick där och stökade om nätterna och inne i fygges brukade de också vara. Jag har varit säterkulla där i åtta år ända fram tills 1920. Son min hade köpt egendomen, så det var därför jag kom dit. Men tomtarna hör nog djävulen till och han har stor makt. Det är för det att de hör honom till som de bara är i rörelse om nätterna. I Västanvik på ett ställe fick aldrig hästen vara i fred utan han slog och levde om nätterna, så det hördes lång väg. Han hade hängman och den brukade vara flätad så fint. Svett och förbi var han ofta om morgnarna, så att de inte kunde köra med honom.
Tomtar
Hos August i Stora Björstorp var tomte. Där var de rika. Jag talte med ena som hade varit piga där, när hon var fjorton år. Julafton i mörkningen skulle hon gå åt skaffe- riet, och då stod där en liten gubbe med röd mössa och åt viter gröt. Hon tittade på honom lite, och när hon kom in i köket, sa' hon till den stora pigan, "Vad är det för en, den lille, som står i skafferiet?" "Bry dej inte om det du; det ska du få veta en annan gång", fick hon till svar. Tomten skulle ock ha ett par röda vantar på juldagens morgon. De gick ut på lon med dem, och då sa' tomten: " Vatta, vatta", för han kunde inte säga vantar. Då kastade de till honom dem.