Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Eldar Påsk
Jag tror aldrig att de eldat om midsommar utan om påsk.
Påsk
Långfredagen skulle så många som möjligt av husfolket väckas med ri- set - och detta gällde ju särskilt barnen - det skulle mana till tålamod och undergivenhet och tillika vara en påminnelse om Kristi lidande på korset. Mjölk eller mjölkmat fick ej heller förtäras på långfredagen - ty det kom i så fall att värka ut i bölder under årets lopp - det skul- le också tyda på att Vår Herre inte fick något att dricka då han hängde på korset. I påskveckan fanns mycket att iakttaga - ingen "kringgärning" fick göras d.v.s. såsom spinning, varpning, vävning m.m. och intet grov- stök fick utföras. En gammal ramsa lyder: "Loppor å löss - råttor å möss - ur våra hus, till dem som spinner, bryggar och bakar mens "dym- meln" ä." - Och så skulle det ritas kors över alla dörrar både till bo- ningshus och ladugård. Det ansågs skydda så att ej någon påskkäring / kunde komma in och förtrolla folk och djur. Försummades detta - stod kanske en kalv eller annat husdjur genomsvettig på morognen och med darrande ben - och då troddes allmänt att påskkäringarna använt djuret ifråga såsom riddjur till Blåkulla. Sinade en ko plötsligt så var det en trollkäring, som förgjort den eller hade mjölkharar som mjölkade den. - Gamla utslitna saker, äfset- ter och andra garnrester skulle aldrig kastas ut, utan brännas upp, ty av dessa gjorde trollkäringarna mjölkharar. En mjölkhare kunde inte skjutas - utan med en kula vari litet avskrapad malm från den signade kyrkklockan blivit ingjutet m.m m.m.
Påsk.
Dagarna i påskveckan: Svarta måndag, vite tisdag, dömle onsdag, skärtorsdag, långfredag, ägga lördag. Det skulle alltid brinna påskevaker. Och då skulle karlarna ut med sina gevär och skjuta pås- kakäringar. Förr åt de bara ägg på påskafton, men nu har de börjat äta på påskdagen med. Påskdagens morgon skulle de ut och se på solen, för då tindrade hon så, när hon gick upp.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, aske ons- dag, skärtorsdag, långe fredag, påskelörda. Både stora och små skulle ha långefredagsstryk förr. Min mamma talte på det, men det förekom aldrig, när jag var barn. Den som var den frackaste steg upp före soluppgången och gick till tredje mans ägor och skar riset – han skulle gå över två ägares mark och stanna på den tredjes. Mamma sa: "Nu får i passa er, så i inte får långefredagsstryk i morn!" Har aldrig hört att man skulle arbeta hårt långfredagen. (Min mor var född på Lunnen i Resteröd.) Jo, de fick dricka mjölk och äta mjölkmat långfredagen. Från och med skärtorsdan fick de inte spinna eller göra något arbete som gick runtikring. Kreaturen skulle få ont av att de gjorde sådant. / De skulle inte låna bort något eller låna något i hela den veckan. De var rädda för onda andar; därför ritade de kors ö- ver dörrarna i påskveckan. Nej, inte för påskkäringar. Det är inte bra om det regnar långfredagen; det blir dålig skörd. "Långfredags tårar kommer många fattigas barn till att gråta." Påskeld brände de på något slätt berg. För det mesta var det tjärtunnor och enebuskar. Mycket folk samlades dit, både gamla och unga. Sedan dansade de på en loge, både gamla och unga: vals, polska, polketta, mazurka, menuett, kadrilj och lübeckarn. Engelsken gick de – då var de med allihop. Påskägg åts påskadan på morron. Där jag tjänade fick dräng- arna tre ägg var då, men vi pigor fick bara två. Nej, jag vet aldrig att de gick omkring och tiggde påskägg.
Påsk
Svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skär torsdag, lång- e fredag, påske-lorda. Ej tal om förbud mot kringgärning. De fick äta och dricka vad som helst långfredagen. Kän- ner ej till att barn eller andra fått långfredagsris eller att man skulle utföra något hårt arbete den dagen. Påskedan hade de mest. En del eldade om midsommar en tjärtunna. De sköt, pojkarna hade små pistoler. En del borrade hål i bergen och sprängde.
Påsk
Under dymmelveckan skulle allt arbete, där det gällde vira eller sno ligga nere, vidare fick man inte baka, inte brygga, och alla redskap skulle höljas Långfredagen skulle allt ätas torrt, man fick ej dricka något den dagen, detta berättade mig min mormor.
Påsk
"Dimmelonsda" o "skärtorsda" var farligaste dagarna i "dimmel." "Långfredasris" förekom långfredagen på morron. Någon passa sig opp medan de andra låg o slog dem med en "sly", björkris skulle det vara. Men detta var bara inom hemmet, de gick ej till andra gårdar o slog. Man fick ej äta mjölkmat på långfredagen, det skulle värka ut ur kroppen sedan.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan var: Frimånda(g) fettisda(g), dimmelonsda, skärtorsda, långfreda(g) stackete lörda(g) l. "stacket lordar." På långfredagen fick de inte dric- ka nån mjölk, den skulle värka ut på dem i bölder sedan. Påskkäringarna skulle vara hemma innan solen gick opp på påskdagen, i annat fall föll de ner på backen. Jag hörde talas om en, som varit ute som påskkäring under påsknatten, / hon var i kyrkan på påskdagen, men hon vände ryggen åt prästen. Men detta var oppåt Närke.
Påsk
Vid dimmelonsdag, onsdagen före påsk, fick de sluta opp att hugga, annars högg de sig själva sedan. Och likaså fick de plocka undan kardor och spinnrockar till dimmel- onsdag, det var inte bra att ha dem inne över helgen, det blev någon sjuklighet då. Soporna, som de sopa bakugnen med vid bak, skulle alltid tas in till påsk, likaså käppar och stakar. Annars tog påskkäringarna dem och red på. Och spjjället skulle alltid stängas vid solnedgången på påskafton. Det var en käring, som / skulle fara till Blåkulla, o hon skulle opp genom skorsten. Då sa' hon: "Här opp o här ner!" Men hon fick fara opp o ner i skorstenen hela natten. Vid Håttorp här i Lyrestad, där jag är född, var den ene oxen hos en bonde där så svett o varm på påskmorron. De trodde, att någon påskekäring ridit på den under natten.
Påsk
Min gamla farmor var så noga med att de inte skulle baka på dimmel- onsdag efter klockan två. De skulle helst inte baka alls den dagen, men var de tvungna, så skulle de vara färdiga till två. Men vad hon trodde om detta vet jag inte. En faster till mig i Höglunda här i socknen tala om påskekärnger. "Ja ha bott i Ötorpet (Ödetorpet) här," sa hon, "o där va de inne i lagårn flera påsker o klippte fåra. Men när våra pojker blev större o fick bösser, så sköt de över lagårn o rita kors över lagårdsdörra, sen lät de bli." / Barnen skriver påskebrev här än o springer o kastar in hos varann, o det gjorde de förr ändå mer. De klär ut sig, så ingen skall känna igen dem. De skrev verser i påskbreven, t.ex. "Sopa, raka smörjehorn, ger jag dig te resedon." Samt: "I hast ja nu min penna tar, o skriver till dig nåra rar, det är en sed, som även vi har ärvt från våra fäders ti." På långfredagen skulle man ej dricka mycket, varken mjölk eller vatten. Det var för att Frälsaren ej fick vatten, när han bad om det på korset. Min farfar o jag fick sällskap / med en annan gubbe en påskedag från kyrkan. Då sa' den andre gubben till farfar: "Har du tänkt på, att sola står still e lita stund, fem minuter, när ho går opp på påskdagen, o dä ha ho gjort ända sen Frälsaren steg opp."
Påsk
De gamla namnen på påskveckan voro: Palmsöndag, Svarte måndag, asketisdag, dymmelonsdag, Skäratorsdag, långe- fredag och påskafton en del kallade påskafton för piske- lördag. I dymmelveckan fick ingen spinnrock finnas framme Skärtorsdagsnatten voro vi barn förskrämda för, för då reste alla trollkäringar till blåkulla, då hade vi alla spjäll lagda och alla dörrar stängda.
Påsk
Dagarna i påskveckan var: "Svarte måndar, vite tisdar, aske onsdar l. dimmelonsdar, skärtorsdar, långfredar, påskelördar."
Påsk.
Det var i Ås en sägen att om någon kom och ville låna något efter klockan 12 på dymmel onsdag, så ville han göra ont med det. Det var på ett ställe de hade haft otur med kreatur, och bonden gick till en klok gubbe. "Det kommer ena och vill låna ensak av dej efter kl. 12 på dymmelonsdag," sa han, "men den ska du slå till för näsan, så att hon blör, för hon har gjort dej så mycket ont, så det kan du aldrig tro." Jaha, deras grannhustru kom in dymmelonsdagen om eftermiddan och ville låna ett harveträ, och karlen slog till henne så näsan flög i blod. De var ovänner efter den dagen; förut hade de va- rit så goda vänner.