Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Jättar och troll
Virse hatt stod på guldstöttor julafton. Så var det en, som red dit, och då kom trollen och bjöd honom på vin. Det hade de i en kalk, och den tog han, men vinet slog han ut på länden på hästen. Då var trollen efter honom och ropade: "Enben, spring!" Det var både enbeningar och tvåbeningar och trebeningar, men enbeningen sprang värst. Då ropade det i luften: "Du man, du man, du dåre, rid inte vägen den håre, utan rid på åkern den kors fåre!" Då red han på åkern och kom fram till prästgården. Prästen kristnade kalken och ställde den i farstun, och så kom trollen och ville ha den. "Aj, aj, han biss", sa trollen, för kalken blev alldeles het, då de tog i den.
Troll
Det var på ett ställe en flicka var ute i skogen och vallade kreaturen. Hon hade en hund med sig för att hon skulle vara tryggare. Så en kväll kom hunden hem och skällde. Då hade hon skrivit på en näverbit och bundit den på hunden, att de skulle komma genast. De skyndade till skogen. När de kom inemot där hon var med kreaturen, så fick de se att ett stort troll kom springande och in i den stugan, som flickan var. De skyndade sig fram och sköt över stugan. Då kom en hop troll ur stugan. De sprang åt skogen. Inne i stugan fann de tösen. Där satt hon klädd till brud. Hon talade om, att trollen hade kommit in till henne. Hon skulle gifta sig med ett av trollen.
Häxor och trollkarlar
Finnarna kunde mer än andra. Det var inte mer än lapparna som var värre. Men när lappen kom då blev båden finnen och sven- sken rädd. Men det var inte alla finnar som kunde trolla. Men de som kunde, så gjorde de det riktigt. Om en hann att slå till trollgubben innan han hade trollat, så att blodet gick loss eller om en slog en tand ur munnen på honom, så kunde han inte trolla eller göra en ont. Kom en ut för virvelvind så skulle en kasta stål eller spotta, för det var inte nå- got bra i dem.
Kyrkklockor
Det var trollen som skulle sänka kyrkklockorna borta i sjöar och bäckar. Det påstår de, att i Kinnarumma skall de ha sänkt den ena klockan. Därför tog de till att döpa klockorna, sen har trollen ingen makt över dem mer. Det var när de hade klockor utan namn som inte var döpta trollen kunde ta dem. Och det var sägnen, att Kinnarumma skall ha sin ena klocka liggande i en bäck. Det står inte till att få upp den. De har kunnat ha den i vattenbrynet, men så har det inte tegat, och så har den sjunkit igen.
Troll
Här lär ha varit troll förr i världen. Bergatroll, dä va nånting så förfärligt. Borta i Hemmingstorp var då sånt väsen. Trollen kom till dem med mat när de gick på åkern och raka. Och de talte om, en gång de satt och åt i Hemmingstorp, så kom trollen ut och de gav dem mat också. Det lär ha varit som stora människor. De lär ha varit så rika. Trollen gick och lånte bröd av folk ibland. Och de kom och batalte kakorna igen och var så redia så. De hade för sej där va troll i Kullahageberg också. Och det allra konstigaste var när far (meddelerskan make) hitta en liten kopparpotta där. Den hade järnskaft och den var inte förstörd något, riktigt som ny. Det var under ett stort berg. Torpapojken, det trodde de var en som bergatrollen hade förbytt. Han var så hemskt rälier. Och han blev inte hemma, utan han sprang borta i skogen, så till slut fick de hänga på honom en bjälla
Troll.
Här är ett berg, som de kallar Spelemansfloget, för de hörde det spela där; det var någon sorts troll där. Min bror, som drunknade i Nordsjön när han var nitton år, hör- de det spela i berget. Nu har la åskan slagit ihjäl trollen.
Jättar och troll
I Smörkulla i Derome fanns troll. Det var en hustru, som var ute och inte var tagen i kyrke än, och hon hade stål och brännesten i fickan. Det ropade i berget: "Stål å brännesten." Hade hon inte haft sådant i kläderna, hade trollen kunnat ta henne.
Person, som råkat i råets våld, räddas genom böner, besvärjelser, genom att röra vid prästens kappa.
En karl vart bergtagen och vart gift med trollen och hade flere barn. Han var gift förut och längtade bort. En gång slapp han till kyrkan och var där osynlig, men så kröp han under kappan på prästen och vart då synlig och trollen hade ingen makt med honom mera.
Troll
Det ligger ett rätt högt berg härinne i bergmarken. Det heter Våern 1). Där bodde troll förr i världen. Man kunde känna långt ifrån hur det luktade nybakat inifrån Våern, när trollen bakade. Men de gjor- de i allmänhet inget ont. Kvinnor som hade fått barn och inte voro kyrktagna, hedna kvinnor som vi säga, de skulle akta sig för trollen. Om en sådan kvinna skulle våga sig utanför dörren, så kunde man vara säker på att ett troll passade på och tog henne om hon inte varit så klok, att hon hade något av mannens plagg på sig. Det kvittade vad det var: en mössa, en tröja, ett par vantar men i alla fall ett plagg som ___________ 1) Vården = vårdkasberget / tillhörde mannen. Kom hon ut men icke hade ett sådant, var det stor fara, att hon råkade i trollens klor. Dock inte så att hon blev bergtagen. Det var något an- nat trollen ville en hedna kvinna. En kvinna hade gått ut för att mjölka kon. Hon hade inte "karlakläder". Det kom ett troll och "kyrketog" henne 1) På ett fattigt ställe voro de mycket besvärade av troll. Varenda natt brukade en hel smita troll komma in i stugan och leva rackare. Folket fick aldrig sova i fred. Allt vad mat där fanns slukade forts. ________________ 1)"Kyrketaga", öva samlag. Notisen är av vikt såtillvida, att det är första gången jag inom Halland träffat någon förklaring till det förhållandet, att trollen voro så måna att få hedna kvinnor i sitt våld. Uppgiften bör sammanställas med det rätt vanliga uttrycket: "Åh, ja körketog ´na nog själv först, innan jag lät prästen körketa ´na." (J. K.) / trollen i sig. De slogo sönder och förstörde så mycket de kommo över. Folket där i stugan voro rent översig- givna. Men så en kväll kom där en knalle van- drande och bad att få låna hus över natten. De sa honom, som sanningen var, att det var inte roligt för dem att lova någon låna hus. Och så talade de om, hur besvärligt de hade det med trollen. Men knallen var inte rädd. Bara han fick stanna så skulle han nog få råd med trollen. Han hade en stor stark hund med sig, sa han. Mannen gick efter en halmbunta och så fick knal- len lägga sig på golvet med hunden bredvid sig. Fram- på natten kom trollen som vanligt och började sitt gamla liv. Då reste sig knallen upp lite och kallade på sin hund. "Opp, Björn," sa han. Hunden upp som tusan och for rakt på själva stortrollet, grep honom i strupen och slog honom raklång i golvet så det small. Sen rök han på ett annat troll. Men / sen ska jag säga, det dröjde inte en minut innan stu- gan var ren för troll. Någon tid efteråt gick pigan i gården ut i marken för att mjölka. Hon omringades av en massa troll, som skreko om varandra: - Lever Snödals-pisen? Lever Snödals-pisen? 1) - Ja, han lever. Han dör aldrig, svarade pigan. Efter detta besked vågade sig trollen aldrig dit mera. I bergen som höra till nr 4 Sintorp (Landa, har också bott troll. Någon särskild berättelse om dem, vet jag inte. Men där finns en klyfta i ett av bergen, som heter Trollförsta (Trollförstuga). ________________ 1) Benämningen tycks angiva att sägnen vandrat och inte har uppstått i Landa, dit den tydligen kommit från Skällinge sn. Snödal är en gård i Skällinge. Den är ju känd från flera håll.
Troll
Jag hörde en sägen berättas av mor, att trollen kunde röva bort vallpigor. Hon berättade, att ett troll hade fått makt med en vallpiga och hade samlat fle- ra troll i fäbodstugan, där bröllop skul- le hållas. Flickan räddades genom att brodern kom tillstädes och sköt över trollen. Kronan, som var av guld och allt annat, som trollet hade med sig åt flickan, blev hennes egendom. Trol- len måste fly och lämna skatterna i sticket.
Troll.
Det bodde troll i Dônekulle. Johannes Månsson på Varekul- la ägor hade hört hur de röschla´ med bakegreslor i berget och sagt något om att trolla´ baka´, men han miste lukten av det. De kallade den gubben för Svajen och han dog 1918.
Troll
På Sörbovallen fanns en stuga, som stod öde. Det påstods att troll hade flyttat in i stugan. Det tänk- tes alltid, att så snart en stuga blev stående öde på en vall, så flyttade troll och vittror in i den.