Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Påskkäringar. M 155.
16. På skärtorsdag klädde alltid barn och ung- domar ut sig till påskekäringar. De skulle fara till Blåkulla och gick omkring och tog farväl av vänner och bekanta. Dom hade med sig en kvast med en kaffekittel som det var sorgeflor på, en portmonnä med snus som man bjöd på och så en kappsäck med ägg och påskris som man skänkte bort av. Gummorna sjöng: "Hej lustigt på min raka jag sopar och jag gnir och kommer väl tillbaka till något vad det li'r."
Påskseder. M 155
18. Till påsk skulle vi alltid tända eldar. Hela veckan före samlade pojkar och töser ris och bräder till påskeldar. Kunde man sen få en tjärtunna, så var det bra. 1) Sedan blev det förbjudet av polisen att tända eldar. 19. Långfredagen var särskilt allvarsam vad vi kallar. Inget spring, inga visiter. 20. Men på påskeda'n var det bjudning, på annandagen var det påsketal, ska jag säga. Det var vanligt att gifta bara bjöd hem sina föräldrar på påskedan. 1) Man sjöng och hurrade medan elden brände. Elden skulle väl vara som någon slags skyddsmedel.
Påskseder M 155
21. Man sa på påskafton att man skulle ut och se när påskekäringarna kom tillbaka. Var det storm, så sa man, att det hörs att påsk- käringarna kommer. Man sa också att det luk- tade svavel. Dom som hade lagård brukade rita ett svart kors och sätta en hästsko över djuren. Stålet biter inte det onda på. När di skulle lägga sig om kvällen (påsk afton), spottade de ut genom dörren tre gånger och så sa di: "tvi dej, du lede!"; så släppte di ut en katt, ville inte katten ut, så fick han komma in igen, och så stängde man dörren väl. Sprang katten sin väg, så tydde det på att han skulle dit, där påske käringarna skulle landa. Meningen / med detta va väl att di skulle utröna om påske käringarna skulle landa i närheten av deras hus eller ej.
Påskseder M 155
7. Inga särskilda förberedelser för fastan kända i staden. 8. Under fastan tog man in björklöv som skulle slå ut till påsken. Bönderna drev också upp ris och sålde på torget. Men några fjädrar el. blomma el. så'nt hade de inte i riset. Det är någet nytt. Inte heller var det vanligt att man tog in sälg. Någon gång i fastan, antagligen vid fastlags- söndagen, risade man varandra. Den som kom först upp, skulle värka de övriga med ris. 9. Under fastan åt man simlor. De köptes hos bagarna, merendels hos Kruse på Vallgatan el. Maria Lundberg på Magasinsgatan. Från Hisingen och lands- bygden kom man in till staden för att köpa simlor.
Påskägg M 155
På påskafton skulle man ha "en sup och ett ägg" d.v.s. lika många supar som ägg. Man tävlade om vem som kunde äta de flesta äggen. Man åt mera då än nu, en del åt 10 till 15 stycken. Man drack alltid äggtoddy på påskafton och f.ö. söp man mkt den dan. Ägg åt man hela påsken, både på påskafton, påskdagsmorgon och påskdagskvällen. Seden att måla äggen känner jag inte till. Påskharen också obekant.
Påsk M. 155
På påskafton åt en påskägg. Då färga' vi alltid äggen, en blå ruta, en röd ruta, en gul ruta. Det var barna mest som gjorde sånt. På skärtorsdag, sa di alltid, for käringarna till Blåkulla; sen kom di tillbaka på påskelördag. De hade kvast och kaffekettel. Påskebrev kunde de komma och slänga in genom dörren. Det var släktingar och bekanta. De kunde ha ritat en gubbe och e käring, eller ett stort påskägg, och målat det rött och grönt, eller någet sådant och så var det en önskan om glad påsk. På påskafton tände di eldar, vi kallte dom påsk- fyrar. Där brände baljer och tunner och allt vad di kunde komma över.
Julljus M. 153. 8
Man stöpte inte ljus själv i staden utan man köpte. Man hade ljus i granen och så i ljusekronan. Men inte i fönstren åtminstone inte i min tid. "Ljusekroner" hade alla. En slags ljus- stake av trä klädd med papper. Barnen hade också ljus i julkrubban som skulle tändas samtidigt med granen.
Julhalm M. 153. 7
På många ställen tog man in halm och la på golvet på julafton. Sen satt man i halmen, när man lekte jullekar. Nä man hade dragkamp, satt kvinnorna på golvet i en rad och karlarna mittemot i en rad, så hade dom en lång käpp emellan sej som alla höll i. Så satte man fötterna ihop och drog åt var sitt håll. Bockar el. dl. av halm känner jag inte till. Inte heller att man sått frön på gråpapper.
Julgran M 153
Omk. 1870 hade de flesta små julgranar på borden. De pryddes med ljus i olika färger, pappersstjärnor, korgar etc. Julgranen köpte man på torget, av bönderna.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Julmat M 153
På julaftons middag hade man dopp i grytan med korv och fläsk. På julkvällen lutfisk, gröt, klenäter, Dessutom skinka korv, o.s.v. På juldagens middag åt man i de bättre hemmen oxbringa och kalkon. Man drack julöl och glögg, dock ej hembryggt.
Fuldrycker. M 153.
Till jul gjorde man iordning "bisckott". socker + vatten + rödvin. Fulöl gjorde man av svagdricka + porter + + russin + soker.