Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
När en baka till jul, så baka en ett stort kors. Det skulle gömmas till påsk. Så gjorde bå- de mor och farmor. Om påsk skulle det ätas upp med dricka till. Eller också baka en ihop det med dricka och åt det som soppa.
Påsk
Regn eller nederbörd på Långfreda skall många fattimans barn gråta efter brö.
Påsk
Sopa, raka, smörjehorn giver jag dig till resedon. Far fort min vän, kom snart igen. Akta dej så du inte faller utför Blåkullsberget Så sa di förr när påskekäringa for iväg. De va e på Mastran där ja tjänte som talte om de. (1903)
Påsk
Dymmelveckans dagar: svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skära torsdag. Långfredagen skulle de inte dricka mjölk, för den skulle värka ut, det skulle komma så mycket var ur kroppen. Vi fick ingen mjölk hemma den dagen, när jag var barn. Viter gröt av risgryn fick vi alltid påskaftons kväll redan när jag var barn. Har aldrig hört, att folk brukat utföra något hårt arbete långfredagen.
Påsk
Påskveckans dagar var: Palme sönda. Svarte månda. Vide tisda. Aske onsda. Skäre torsda: då skulle påskkäringera te Blåkull. De ä inte så värst många år sen de va en gobbe här oppe, som sa att han sett sin grannkvinna flyga till Blåkull. "Ja så´na så tudeli, så", sa han. Far berätta, å han va då inte den som ljög, att de hade en väv stående opp på loftet, å en skärtorsdagskväll slog det i den väven tre gånger i rad, å ingen var där oppe. Långe freda: då fick en inte vara ute på något nöje. En fick inte gå någon stans, utom till kyrkan förståss. Men / de skulle göra något riktigt hårt arbete, så de skulle på- minna sej Frälsarens lidande. Då var det de som sa, att det värsta arbete de kunde ta sej till, var till att ta ut kalve- tallar med en trägrep. Se, att försöka ta ut kalvegödsel på det viset, det var ett "lidande". Påske lorda: Då kom påskkäringerna hem, Då sköt di med pikstol å annat di hade. Å så tände de eldar här å var, men inte så många som vid midsommar, för då var det på var kulle.
Påsk.
I Ösmo socken gjorde de bockar och satte för varandras dörrar om påskkvällen. Det var stora halmbockar. På ett ställe hade de gjort en bock av en timmerstock och ställt framför dörren, så folk tog sig inte ut ur stugan på morgo- nen. Folk blev osams om sådant där. Det låg ju spetakel i det hela. – Jag var rättare på en herrgård där. Därför vet jag att det gick till som jag talat om.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: Korvemåndag, fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, Påskelördag el. påskafton. Inga bullrande arbeten fick utföras i dymmel- veckan. Det gick t.ex. inte an att packa, hug- ga, spinna, såga. Det var inga bestämmelser, om vad en skulle äta eller inte äta i den veckan. Det hör- de jag i alla fall inte talas om. Påsklördagskvällen var farligast. Ända fram till torsdag kunde en vara säker, men se- dan blev kvällarna farliga. Om skärtors- dagskvällen, så skulle påskkäringarna ut och provflyga. De skulle fara till den / onde. Vi brukade säga, att de for till Blå- kulla. På den resan kunde de ta allt möj- ligt löst med sig. Så min morfar talade om att det skulle vara tjärkors på fähus- dörrarna innan skärtorsdagskvällen. För käring- arna kunde ta kreatur och rida på. Så gick de in till fåren och klippte ullen av dem. Det har jag inte varit med om och sett att barn och ungdom gick i bygden och tiggde ägg. Någon enstaka fattig kom och tiggde påskägg.
Påsk.
Namnen på dymmelveckans dagar: Kôrvemåndag, fläsketisdag, askonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påskelördag. Åt vi mjölkmat på långfredag, så fick vi full kroppen med bölder. På skärtorsdag fick vi inte tälja eller hugga och skräpa ner med kaser. Korna bröt benen av sig, när de kom ut om våren. Torsdagskvällen och lördagskvällen var farliga. Då kunde påskkäringarna göra som de ville. Jag minns att de eldade gamla sko### i spisarna för att käringarna skulle fara förbi. De orkade inte känna lukten. Vi åt ägg om påskafton. Ingen ungdom kom och tiggde ägg. Äggen målades inte.
Påsk.
Namnen på dymmelveckansdagar: Askemåndag, fläsketisdag, korvonsdag, skärtorsdag, lång fredag och påskelördag. På askemåndag skulle de gå klädd i säck och aska. Skärtorsdag gjorde påskekäringarna sig iordning. De skul- le fara till Blåkulla på kvällen. De skulle till den onde och ha kalas för hela året. Då var de farliga. Skärtorsdagskvällen var den farligaste kvällen och så lördagskvällen. Jag vet inte var det var, men mor ta- la om det att när folk gick åt kyrkan på påskda- gen så gick det en stor bässe på vägen. Ullen var borta på ryggen. Det var någon påskkäring som hade ridit på den till Blåkulla. Bässen var alldeles för- störd. De hade brått hem på natten, för de skulle vara i kyrkan på morgonen. / Det skulle värka ut bölder ur kroppen, om en åt mjölk- mat om långfredagen. På morgonen var en pocka att gå upp tidigt så att en inte fick stryk. De hade det för sig att det skulle vara långfredagsstryk. Det kunde komma någon som ville ge en basta. Den som låg och drog sig längst fick heta lusa. Han blev sen hela året sedan. Ingen ungdom var ute och tiggde ägg. Di hade ägg i vart hus att koka. Vi skulle gömma äggskal för att ha i majstången.
Påsk.
Det var i dymmelveckan som en inte skulle få före oljud på något vis. Det gick inte an att ställa till dans eller ha några andra nöjen. Bröllop skulle heller inte firas. Det talade de gamle på. Det skul- le nästan vara så, att de gick i sorg den veckan. Det var en dag som de skulle gå i säck och aska. Det var askonsdagen. Namn på dymmelveckans dagar: Kôvemåndag 1), fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag, påskelördag. På skärtorsdagen tog de en tjärbytta och gick och målade 1) skall väl vara korve- / kors på fähusdörrarna. Det var för att påskkäringa- rna skulle ha ovelat att ta nötta av kreaturen. Det var den ondes makt som de hade till låns, men den rådde inte på, när det var ett kors i vägen. Torsdagskvällen var farlig, för då var påskkäringarna ute i sina ärenden. Långfredag hade de inte makt att göra något ont. Men på påskkvällen var det lika farligt som på skärtorsdagskvällen. Det känner jag inte till att ungdomar gick ut och tigg- de ägg. Ju fler ägg som en åt om påskafton, ju starkare blev en. Äggen kokades rätt och slätt - Så skalades de och åts.
Påsk
Tidigt på långfredagsmorgon skulle vi stiga upp. Det var farligt att försova sig. Någon kunde komma med en björk- vidja eller käpp och ge en stryk. Det kallades, att en fick långfredagsstryk. Jesus led och dog på korset. Det gick inte an att ligga och sova. På långfredag var det farligt att förtära mjölkmat. Den växte ut ur kroppen. Långfredag var en helig dag. Var och en var hemma hos sig. Om en täljde stickor så skulle en vara så noga med att de inte kom ut på backarna, så att kreaturen trampade på dem. De blev sjuka. Namnen på Dymmelveckans dagar: Kôrvmåndag, fläsktisdag, askonsdag, / skärtorsdag, långfredag, påskelördag. Ingen kväll var så farlig som skärtorsdagskvällen. Då fick en hålla öga i lagården så att inte påsk- käringarna smög sig in och gjorde illa vid kreaturen. Lördagskväll var också farlig. Ungdomen gick inte och tiggde ägg. Men i vårt hem kokade de ägg pch åt. "Ät ägg så får du skägg." Det blev ### att äta ägg om påskafton.
Påsk
På påskafton åt man risgröt, på påskdagen påskäggen. Dessa voro omålade, Någon "lek" med äggen förekom inte, I mina föräldrars tid fick under Dommel-vecka (Svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skär- torsdag, långfredag, påske-lördag) inget gå runt.
Påsk.
På sju veckors fasta var det så mycket arbete, som de inte fick göra. Påskveckan skulle alla spinn- rockar blivit burna ut. Påskveckan kalltes "dömle" (-hi-) och dagarna i den, svarte måndag, vite tisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafta. På påskafton åts det ägg men de var inte kok- te vanligt utan de var kokte i mossa, svart, hård mossa, som de plockade på stenarna. Äggen blev genom den alldeles bruna.