Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Tomten trodde de mycket på. - Det var en som hade en tomte. En gång kom tomten och bar ett halmstrå på nacken. När han la det, sa han: "Sch!", som man gör, när man är trött". Bonden hörde det och sa: "Det var väl inget att schåa för." Då tyck- te tomten, att han skulle dra bort lika mycket, som han dragit dit, och då blev bonden fattig. - Det trod- de de ju alltid, om den som redde sig bra, att han hade tomte.
Tomten bullrar.
I en gård i Singsby var husbonden ut på en resa. Mor och dotter voro hemma allena. Mitt i natten höra båda, hur någon vrider i låset på farstudörren. Förmodligen tjuvar, som tänka stjäla, tänka de. Båda springa upp och ligga på dörren, så att tjuvarna ej skulle slippa in. Besynnerligt, att ingen talar. Då med ens tänka båda på tomten. Det är just han. Men inte kommer han in den gången. En annan gång kom han mitt på natten ner av skullen. Haken är på stugudörren. Men det bekymrar tomten föga. Dörren öppnar han och går genom stugan, där husbondsfolket ligger. Så går han in åt kammaren och stänger dörren efter sig.
Tomten höres utföra bullrande arbeten.
Sällan låter tomten se sig. Någon gång har detta hänt, att han har då uppträtt i skepnaden av en granne samt visat en envis lust att vid möte i en farstu gå åt just samma sida som den mötande personen, så att denne först efter upprepade försök sluppit förbi. Visar sig tomten sällan, så låter han desto oftare höra av sig. Än spinner han på rockar på vinden, än bullrar och för han oljud på annat sätt, än kan han komma ned i boningsrummen och företaga sig varjehanda friheter, såsom att låsa upp dörrar, lyfta dessa av gångjärnen m. m. Stundom kan han av fientliga personer göras rent av fientlig mot gårdsfolket.
Tomtar.
I mitt gamla föräldrahem fanns det tomtar. Farbror till min far stod väl med dem. Men en gång gjorde de honom ett spratt. Han gick å "sang". Då kom det en liten gubbe fram till honom å sade: "När du går här å sjunger så skall du passa på en gris som kommer. Denne är inte något gott märke med". Gub- ben gick å "sang" å glömde bort vad tomten hade sagt. Jämt som gubben var mitt för en hög snes- stör på logbacken, så kom en gris kvickt som bara draken. Han tog en stör å slog till grisen mitt över ryggen. Se'n såg han inte grisen mer. Rätt som det var kom käringen å ropade: "Hô kan dä va- re med grisen? Han skriker så styggt. Det var in- te annat än att slakta honom. När han var slaktad var det en blå rand i köttet efter slaget. / Den ladugården var gammal, byggd av runda stockar, å där trivdes tomtarna. Gubben sade intet ont om tomten. Vi skall inte tala på det, sade han, för de är goda att ha. De har hörts på senare tiden, för när kvinn- folken har varit i ladugården å mjölkat, så har de hört att tröskvärket går på logen. Ingen människa har varit där. Om det inte var som det skulle vara med djuren om nätterna, så kom "tômtane" å väckte. Förr i världen hade de "rônnspis" i stu- gorna här i Lysvik. Det var så många berättelser att de sett små "fâler" (spår) i askan efter tom- tarna. Askan kunde vara alldeles upptrampad, så att det inte var än "fâler" alltsamman. De dan- sade i askan om nätterna. Så kunde askan va- ra utkarad om morgonen. De fläta man å rum- pa på hästarna.
Tomtar
I Ormängen hade de sett 'tôsser' (tomtar) med små röda hattar på huvudet gå mellan stugan och la- gården. En gosse hade sett de små 'tôssane'. De skulle bo i jorden. De skulle inte vara mer än en halv aln långa. Det hördes inte till att de hade ofredat någon.
Tomten
Far talade så många gånger på att de brukade sät- ta smörgåsar i lagårdsfönstren om kvällarna åt "tom- ten". Å särskilt noga var det, att han skulle ha om julen. Och om julkvällen bar mormor ett grötfat å ställde i lagården om julkvällen. Det skulle tomten äta ur.
Drakar, ormar m.m.
I Tomta berg i Södra Ving fanns i min barndom en stor drake. Det var alltid fullt utav ormar omkring honom. Man var liksom hövding för dem. Man hade ett väldigt stort gap. Som barn såg jag honom flera gång- er, men sedan försvann han.
Tomten.
På ett ställe såg de tomten stå och sikta mjöl. Kläderna va gröna (av ålder). De lämnade honom en ny dräkt. "Inte Manser sekta mer," sa tomten och sen sågo de honom aldrig mer sikta mjöl.
Tomten ger till känna, då en ko kalvat.
På Bertils var en tomte, som brukade väcka på värdinnan, då korna skall bära. Han ropade bara in genom fönstret: »Ann!» och då visste hon vad det var fråga om. En natt såg man där, hur han satt och rökte vid spiseln, och det var en liten gubbe.
Tomten ger till känna, då en ko kalvat.
Min farbror i Vassor bodde i ett avsides ställe. Så en natt, när han låg och sov, kom tomten och klappade på fönstret och ropade: »Stig opp nu, Jakob, kon har burit!» Han steg opp, och kon hade verkligen burit.
Tomtegossen.
På Finne Aderstu hade de lyckats få en ung tomte. Han var klädd i stövelskor. När han kom nerför trapporna, dansade han och var munter och glad. Aderstu mor, som dog för omkring tjugu år sedan, påstår, att hon säkert har sett honom.
Färigumman.
Vid Kirjala färjan på Kustö sidan brukade visa sig en kvinnlig tomte, som kallas färjgumman. Man har sett, hur hon har kommit ner på färjbron med gråa, korta kjolar på sig och stövelskor på fötterna och så gammal, att hon är alldeles möglig i ögonen.
Tomtar
Tomtar ä inte fula, de är en fyra, fem tum långa. En gång såg jag när en tomte satt grensle över manen på en häst och nappa med de små händerna. Men jag såg inte att han fick nå't strå, och inte sa' jag nå't åt honom.