Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Karl Eriksson
Forts. om kolning, en kolbotten där det väckte, skogsrået, sagesmannen såg tomtar i sin ungdom, tomtarna fick gröt, de som hade tomtarna blev rika.
Tomtar - naturväsen
Här i orten slutades allt arbete innan solen gick ned om kvkällen i forna dagar. In- tet arbete fick uträttas därefter. Man frukta- de att störa tomtar och andra väsen, som man trodde fanns vid husen och i skogarna.
Tomten
I stal hade den en tomte som de kalla Tomtenissen. Han skrapa ô borsta hästarne om natta. Dä va flere som hade sett tomtar ute i lagårn ô stal men de va' kvecke som små möss te ô gömme sej.
tomten
Å tomtabesen var det förr i världen. Tomten gick å stal från andra å och bar till den som ha- de tomten. Han skulle vara en liten å ha en röer pickelhätta på sig. - Det vet jag inte hur dom skulle bära sig åt för att få tomtabesen, mem det skulle väl inte vara på nåt ärligt vis.
Tomtar.
En gammal gumma i Ås hade tjänat i Bäck. Hon talte om, att på det stället blev det lagt pengar på ett bord flera gång- er, men de tog dem aldrig, för de trodde, att det var tomtar som hade lagt dem där, och hade de tagit pengarna, hade tomtarna hållit på (fortsatt) hos dem.
Tomtar
Det fanns allt tomtar, det såg vi allt många vid Kils- byn (Visnums-Kil). Jag såg två gossar en gång när jag skulle gå till Kilsbyn en kväll. "Vart ska ni gå," sa' ja. De bara titta på mäj och svara ingenting, sen gick de mot ett berg och försvann.
Tomtar
Hos Klockarn där Per bodde som spöka hade de en tomte. Och han var klädd i en röd luva. Det fanns de som hade sett ho- nom och de tog fel på honom och en liten pojk. Men grannen intill hade ingen tomte. Men så blev bonden arg på tomten en gång, för han kom ocjh bar på ett halmstrå som han hade på ryggen och han gick och pusta. Då sa’ bonden : ”Du går och pustar för ett halmstrå, det är väl ingenting”. Men då sa’ tomten: ”Vänta tills jag får dratt så mycket från dig, som jag har dragit till dig.” Förut hade de haft det bra där och tjock kor, men nu gick det utför med bonden. Han fick dåliga skördar och kreaturen dog. Men grannen blev rik. Då hade tomten gått över till den andre bonden. Om jul satte de ut mat för tomten, gröt satte de ut.
Julnatten
Julafton skulle det sättas ut en skål vit gröt till tomten, men det fick icke vara av den gröt som blev över, utan samtidigt som det östes upp det man själv skulle ha, skulle det ösas upp den gröt tomten skulle ha. Julafton fick icke katten köras ut, för då blev katten stående på trappan hela julnatten och skrek; dålig ordning. Julnatten talade djuren om det kommande årets händelser för varandra. I julbrasan kunde somliga se vad som skulle hända under det kommande året. Alla som dött under det gågna året samlades i kyrkan en viss timme på julnatten för att hålla julotta. De som då kunde se in genom / nyckelhålet i kyrkdörren, på ett särskilt sätt, kunde då få se dem där de satt i bänkarna och känna igen dem. Det var endast de som va i syne som kunde få se de döda hålla julotta.
Tomtar
Det var en tomte i en gård i Dag- lösviken här i Kroppa. Hästen var så grann o vacker o kvick där. Så lät de göra kläder åt tomten o hängde opp dem i stallet, o bonden sa: "Här ska du få klär för du ä så trasi!" Men det skulle de aldrig ha gjort. När bonden kom sen, gick han så fin o titta på sig å sa: "Grann ja, grann ja, stiller aldri mer!" Och sen blev det så dåligt med hästen o alltihop. När de kola i skogen o hade flera milor o låg ve en, så be- hövde de aldrig se till de andra, / för tomten ropa alltid åt dem om det var något fel.
Tomtar
Tomtar fanns. Jultunten, tunten sa de gamle (den- na upplysning gavs först efter det uppt. frågat, om man uttalat ordet på annat sätt !) En del hade en tom- te, som drog till dem. Det var en där jag bodde i en li- ten stuga i Stenli. Där bodde en gubbe ensam. Pappa kom en morgon och skulle gå till Kullagården och hand- la; då kom en liten smågosse. "Var ä du, lelle gosse, hemma ?" frågade pappa. "Ja ä Stajnlins lelle hele." Han hade en påse på ryggen och var på väg till Sten- lid Han hade röd mössa och träskor. Det kom en och pustade med ett kornax i munnen. "Dä ä inte mö å tjosta för dä du bara har i mun- nen", sa bonden. Men gubben fick med detsamma en sån örfil.
Tomtar
På ett ställe va dä se sopat å fint i lagårn på möran. De såg engen, menne de försto atte dä va tomten, söm gjordet. Detta hade hölle på se länge. Te slut tänkte de, atte de skulle ta å oppmuntran. Se de tog å sydde en kôstym klär åten, söm de hängde i lagårn. Menne etter den dan bleg dä ente sopat i lagårn. Sen e ti etter feck de sen, å då fråga de, vafför han ente sopar? "Granne gösse sopar allri mer", sa tomten.
Skatter
De hade grävt ner kyrkans silverskatter i Edsleskogsängen, emedan de var rädda att fiendehären skulle komma och ta den. Sedan glömde de, var de grävt ner skatten. Men så skall en tomte ha talat om för en person, var den fanns. När han hade funnit skatten, skulle han lägga litet mossa på den, annars skulle den försvinna, sa tomten. Nu var denne person jägare. En vacker dag tog han sin bössa för att gå ut och jaga, och då skulle han också hämta skatten. Och han kom mycket riktigt till platsen och fann skatten. Men i stället för att lägga mossa över den, så lade han bössan på den och gick därifrån för att hämta hjälp att frakta hem den. Men när de kom tillbaka, så var både skatten och bössan försvunna, och sedan den dagen har ingen kunnat få notis om den.
Kyrkor
Här var trollen svåra, när de skulle bygga kyrkan. Var de bjöd till att tomta, så om natten var tomterna uppe igen. Strax vid vägen till Tokhult på Torsbo ägor hade de börjat, men det blev nedrivet. Sen försökte de vid Höghult på en bergknalt, som kallas Hynnekullen. Lika galet blev det där. Så fick de veta, att om de kunde få tag på ett par tvillingstutar, skulle det gå an att bygga där de lade stocken. Om hösten var sjöarna lagda men inte säkra. Stutarna klämde av upp till södra änden av sjön. Det var en gubbe, som sprang före och skulle hugga i isen och undersöka, om han var stark. Han hade brått och högg till, och yxan gick igenom isen. Då fick sjön heta Öxasjön. Och den gamla kyrkan blev byggd där stutarna stannade.