Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det var en kväll en man var ute och red på sin häst. Då träffade han på en stor skara troll, och där- ibland ett troll som hade ett horn och en pipa. Hor- net användes att dricka i, och pappan att samla hop trollen med. Riddaren stannade och lyssnade. Då sa trol- len: "Släng hit en bit!", och alla trollen drucko ur hor- net. Då bad riddaren att även han skulle få känna på det som fanns i hornet, men när riddaren fick hornet, tömde han ut dess innehåll, och det var väl, ty det innehöll gift. Med den andra handen tog han pipan, se'n red han in på en korsarjader åker och befriade sig för trollen när solen gick upp. Och hornet och pipan finnas på Trolle Ljungby slott. Trollen beklaga sig att de ald- rig kan få ihop släkten mer, sen de förlorat pipan.
Bjäran
Jag mins så väl från det jag var barn att mor kom in en gång, det var på morgonen, från ladugården och sade: Det fanns inte så mycket som en skvätt mjölk i korna i dag. Det har vi å tacka puken för. Då viste jag inte vad ”puke” var. Men sedan fick jag veta att det skul- le vara ett djur som liknade en hare, som tog mjölken från korna. Ingen kunde döda den haren, för det var nå- gon som hade trollat ihop den.
Mästerskytt
En gubbe som de kalla HarErick gick alltid ut om kvälla och jaga. Han kom då tillbaka med 2-3 harar. Det sades allmänt att han kunde trolla till sig villebrådet. Han hadde tre döttrar och alla tre var harmynta vid födelsen. ### gubben ville alldrig taga av huvudet på någon hare, utan det fick gumman göra, därför blev barna sådana.
Troll.
Vid Ryckingen i Förlanda är det ett berg, och i det berget var det troll. Så hörde folk en gång, hur barna jämrade sig i berget, för de fick ingen mat hade, men då sa trollemora: "I möra ska vvi baka i Rec- kingen, och då spiller mora ut mjöl, och så svär gubben, och så blir det vårt alltihopa" Men om de fick´et, det har jag aldri hört.
Troll
Man kunde ligga på ### och höra hur bröd- kavlen (###) skrek och gnisslade, när trollen bakade bröd i Hällsås. Gässkullsberget (?) ligger 7 à 800 meter från Hällsås. Det var en kvinna, som gick förbi Hällsås. Hon såg två töser sitta uppe på Hällsås. De hade röda mössor på sig. Hon ropade på dem. att de skulle akta sig, så att de inte fölle ner. Det var trollungar.
Kyrkklockor.
Jag tjänade på Karlsfors i Berg i tre år. Där talade de om att den första kyrkklockan de hade i Bergs kyrka var inte döpter. Rätt som det var så hade trolla tatt den och släppt ner den i Lången där den är som djupast. De fick reda på var det var och skulle ta up henne, men när de hade henne i vattenbrynet, sa' en: "Nu tar vi allt upp 'a". Men då försvann hon. Sen hittade de på att döpa de nya.
Borttagna Moseböcker
Det fanns två Moseböcker till i Wittenberg, där prästerna studera förr, och det vari de böckerna som dom fick lära sej att trolla. Konsten med blodstaggning kommer också därifrån. Men så togs de där böckerna bort, det blev alldeles förbjudet att ha dom i Europa, för folket lärde sej så mycket rackartyg ur dom.
Påsk
Det fick inte ryka ur skorstenen efter klockan sex påskaftons eftermiddag. Påskagröten fick därför kokas tidigare på dagen. Påskdagens morgon åt man ägg. En limpa skulle gömmas från jul till påsk. Den skulle ätas påskdagens morgon till äggen. Av den skulle man bli redigt stark. Vid påsktiden stålsatte de dyngorna för att inte trollen skulle ta på dem.
Troll
En nyfödd gosse, som ännu inte var döpt, hade man lagt på två stolar. På natten, när folket sov, hade trollen varit inne och tagit gossen men lagt honom vid tröskeln, för över den kunde de inte komma med barnet. Kvällen efter var barnets far ute. Då fick han se en stor gumma. Han sade något till henne. Då försvann hon och var aldrig mer synlig.
Troll
På ett ställe hade de en bortbyting. Han var bra gammal. En gång lyckades de narra honom att tala, och då sa han: "Mycket har jag sett, femton hustrur har jag diat, gammal är jag som den äldsta gran på Tivedsskogen". Sen gick de och fällde den största och äldsta granen på skogen. Då dog bortbytingen. Trollen hade bestämt att han skulle leva så länge den granen stod.
Troll
I Sintorpsbergen bodde troll. Dessa kommo en dag till folket som bodde i Klockare- gården och lånade bröd. I källaren hade man drickatunnan. Detta sågo trollen. Och snart märkte man, att det om nätterna tappades dricka, och trodde trollen om det. Då lade man halmstrån i kors på tunnan. Så kom trollgumman på natten, men när hon fick se stråna blev hon både ond och rädd och kastade i förskräckelsen spännerna som hon hade med sig. Då Klockarfolket kom ut på gården på morgonen, lågo där två präktiga kopparspänner. Här på klockaregården hade man en slags smörja, som kallades "blåkullesmörja" och som användes till Blåkullefärden. Trollen hade visst lämnat den. En dag / skulle drängen smörja en vagn ute på gården och tog fel "smörja". Han hade fått tag i "trollsmörjan". Då han smort ena hjulet började detta snurra runt och när det sista blev färdigt, for hela vagnen upp i luften och man vet inte vart.
Troll
Vid Hjälteby finns det en hög, som det har bott troll i. En gång gick en full karl och lade sig vdi högen. Då fick han höra att det talade inne i högen. "Hatt, hatt!" sa det. Då ropade karlen också "Hatt, hatt!" Då svarade det inifrån högen: "Ja, här är ingen annan hatt äm gottfrans." - "Ja, tahit den då!" svarade karlen. Då fick han en hatt och satte på sig den. Så ville han späda på sitt rus och gick till granngården Uteby, där det var bröllop. Där träffade han far i huset och sa till honom: "Det var fasligt så många gäster I har." "Nej, vi har inga gäster," svarade bonden "De är uppe i bergen och dricker flip (av dricka, socker, sirap - flip var en fruntimmers- dryck!). "Jo, där sitter fullt med folk", sa karlen och tog av sej hatten och satte den på bondens huvus. Då såg han också trollen.
Kloka
Det skulle finnas de som kunde trolla. Det var en som bodde på Röningen i Kville socken, Jonas i Röningen, som de hade för sig kunde. Min far tjänade dräng i Valeby här i Bottna, där hade de skurit en tjur. Och när de såg efter höll han på att förrinna. Min far fick rida till Röningen mitt i natten. Han talade om sitt ärende. ”Det är som det är, det är mitt i natten,” sa’ Jonas, ”jag skall komma fram på dagen.” När de kunde anta på Valeby att / far framfört sitt ärende så stannade blodet. Det var en som hette Stolpe som kom hit till Bottna. Jag vet inte var- ifrån han kom, men han språka’ stadsmål. Han gjorde brödkavlar och sån’t som hans käring sålde sen, och så trollade han för resten. Far kom dit en gång, och han funderade på en främmande man som låg där. Då berättade Stolpe att mannen varit alldeles ifrån sig för tand- värk. ”Men nu har jag stillat värken,” sa’ Stolpe, ”nu ligger han och sover, stackars man!” Men han / talade inte om hur han burit sig åt.