Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Gastar och gengångare
Men de ä säkert, att di som har gjort nåt orätt, di får ingen ro i grava. Inte för de ja har sitt nåt, men ja har hört. För en gång när ja va hos mi syster i ösjösockna,' då gick ja mä'na i skogen, när ho skulle mjölka. A då hörde ja, hur de dro, precis som mä e järnkeja. »Va ä de», sa ja. »Å, bry dej inte om de», sa syster mi. »Så där hörs de varenda kväll.» De va la förståss nån lantmätare, som hadde gjort nåt orätt.
Gastar och gengångare
De va i min barndom, ja de va la före min ti, de skulle vart en sån där myling nerlagd i e bytta här. Å då hadde de kommet en resande, å bytta hadde kummet framtrillanes, å så hadde de skriket: »Bena ä lång, å bytta ä trång, ta ur pinnen!» Å han hadde taget ur pinnen, å då hadde de kommet en ut å faret te lufta.
Gastar och gengångare
Oppe på Kolhulta ägera på ett gärde, där skrek ett spätt barn varenda kväll. De har mi doter talt om. Ho tjänte där.
Gastar och gengångare
När ja va i Rogslösa, så skulle ja å bror min gå å ta krabber en kväll. Å på vägen så gick vi in i e laa å la oss en stunn. Rätt va de va, så kom de en kar å ställde sej i dörra å titta på oss. Så sa han: »En korter å en långer. Ja ska gå ätter mi hackepicka "'F å jämna å dom lite», sa han. Men då va de vi, som la bena på ryggen å gnodde.
Gastar och gengångare
När di skulle bränna brännvin förre i tiden, så skulle di ha ett mänskeben i kara, för att brännvinet skulle bli riktit bra. A då va de e flicka, som gick te körrgårn en torsdaskväll å hämta sej ett gravaben. Å ho va så mörkrädder så. Men de va ett lårben, ho hadde tatt. Å sen fick ho allri vara i fre, för karv som hadde rått om benet han gick ijämter'na jämt å skrek. Långer å storer va han, för han hadde vatt grenadjär i tin. Ä vart ho gick, så följde han ätter å skrek: »Itt, itt, itt», skrek han, otäcken. Å flicka ho va alldeles förskrämder. Henneses mor har talt om'et för mej.
Oss gastar emellan
Sjömanskärlek går från Singapore och till Labrador
En gammal gast
Här sitter en fastväxt och tittar å stirrar sig surögd och
Gastar och spöken.
En gång skulle ett lik begravas. När de kom till en bro, orka- de inte hästarna dra vagnen över bron. Folket gick av för att skjuta på, men det gick inte ändå. Rätt som det var kom ett stort band kring hästarna. Banden rullade ihop sig och kom i vägen. Sedan orkade hästarna draga litet. En man skulle gå till Göteborg. När han gick förbi en skog med en gärdesgård, hörde han hur det skrattade i skogen, och stenarna på gärdesgården började rulla långt bort efter vägen. När karen gick hem igen fick han köra och se detsamma. Han gick närmare och tittade, men då såg han ingenting.
spöken och gastar
Två karar skulle köra till Mölndal. På kvällen körde de över Mölndalsbron och där låg en död dräng under bron. När hästen körde över bron, kom det något och lade sig bak på kärran, så hästen inte kunde komma längre. Då måste de gå av och spänna ifrån och stanna över natten i ett hus bredvid. När de på morgonen spände för kär- ran, så gick det lika lätt som vanligt. Det var en sjöman, som kom till Göteborg en kväll. Han gick in på ett kafé för att dricka kaffe och satte sin kappsäck utanför. Då kom det en och sade, att han inte skulle sätta den så där. Men köpmannen sade, att det ingenting gjorde. När han kom ut, stod det en liten gumma där och höll käppsäcken. Han sade: "Står du och håller min kappsäck?" och ville ge henne en slant, men då för- svann hon, och sedan såg han henne aldrig mera.
Spöken och gastar.
Det var en kar, som kom ifrån stan. När han kom hitåt så kom en stor gris efter honom. Han gick in i ett hus, och tänkte att grisen skulle gå, men när han kom ut, så var den efter honom igen ända tills han kom hem. Då tänkte han ta fatt grisen, men då försvann den. När en skata skrattar på natten, så ser hon spöke. Det var en bonde som kom ifrån staden. När han kom förbi Börjes, så stod där en huvudlös gubbe på åkern. Man säger att det springer en käring mellan Skeppares och Gertruds (två gårdar på Näset), och när man får se henne, betyder det lik.
Spöken och gastar
Liket av en sjöman drev iland vid Hammar. Så kom en kar och fann honom och tog hans klocka. Om natten kom sjöman- nen och ropade, att han skulle ha sin klocka tillbaka. Nästa morgon gick mannen och lade klockan i den döde mannens västficka. Om någon är död, så springer en käring med vit huvudduk och svart klänning runt huset varje kväll. Om någon varit stygg, när han levat, så spökar han efter döden. Ber. av Fru Teodor Svensson, Hammar, omkr. 40 år
spöken och gastar
Om någon var död, så skulle man så linfrö runt huset, för att den döde inte skulle gå igen. Den döde hade inte makt att gå över linfrö. Farmors pappa fick armen i tröskverket och fördärvade sig, så han dog. Söndagen efter hade han lovat att komma till sin dotter i Hult (Askim). På söndagen fick också dottern se honom stå vid kakelugnen och titta. Ber. av Ingrid Larsson, Näset. Om någon kom körande i trav, och hästen tvärstannade, så trodde man, att hästen såg spöke. Ber. av Ludv. Johansson, Hammar. Farmors svågers syster, mötte en gång sin döda mor i dörren. Ber. av Ingrid Larsson, Näset.