Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk.
Dagarna i påskveckan var svarte månda, vite tisda, aske onsda, skäre torsda, långe freda å påske lörda. Långfredag skulle de allmänt till kyrkan; det har bli- vit bortlagt nästan. Ägg skulle det vara på påskdan. I min barndom fick vi vara sparsamma med äggen. Fick man två till påsk var det storslaget.
Påsk
Påskaftons eftermiddag fick man inte lov att elda i spisen. Då kunde trollen nämligen komma ner genom skorstenen. Somliga hänger en hästsko i dörren för att mota trollen. Andra hänger hår över dörrarna till manhus och ladugård.
Påsk
Det är inte tio år sen det var ett förfärligt dåligt väder dagen före dymleonsdag. Det var snöglopp och kallt. Men på ett ställe här i bygden låg de ute och turade det vill säga lakade garnet. De hade för sig, att det spunna garnet nödvändigt måste tvättas innan dymlingen gick in. Det var fruntimrens sak att se till att det blev gjort. Annars skulle det bli oenighet i huset. Likaså skulle hela huset vara sopat före klockan 12 dymleonsdagen och alla spinnrockar bortsatta. Ingenting fick gå runt efter den tiden, utan allt skulle vara stillestånd.
Påsk
Skärtorsdag var det så farligt om ett rockahjul gick runt. Det fick inte ske. Det var påskafta man inte skulle ha eld i spisen efter solens nergång, för då kom påskakäringarna ner genom skorstenen. De som då hade något att skjuta med så var det påskasmällar som skulle till. Det var väl för att skrämma iväg påskakäringarna.
Påsk
De skulle ha undangjort huggningen före dymleonsdag, annars kom dymlingen i det och då sprack inte kubbarna. Det talte mor om att dymleonsdag skulle de gå och sopa alla husen och bära all den smutsen på andras ägor. Men vad det var för vet jag inte. Långafredag fick de inte smaka någon mjölk, för då skulle det värka ut på året. Det hölls så länge jag var hemma. Då skulle de alltid äta svinafötter som var gömda ifrån jul. Påskafta skulle de ha skjutit spjället före sols nergång, och så skulle de kola dörrarna på kors. Det var för att inte påskakäringarna skulle komma in genom skorstenen eller på något annat vis.
Påsk
Dymleveckan, det var svarta-måndag, vita-tisdag, dymle-onsdag, skär-torsdag, långa-fredag och pilta-lordag. Dymleonsdag skulle de sopa hela huset och bära å sopera på en annans gärde. Då skulle där bli så renligt på året och smutsen skulle komma på de andra. Så skulle de klippa 'rumporna' av hönorna'. Det skulle ske före klockan 12 allt det här. Det var för att inte höken skulle ta hönorna på året, som de skulle klippa dem. Jag glömmer aldrig en gång i Klockaregården. Anna Johanna var då så dum, hon skulle ha oss till att sopa på vinden och nere och överallt. Och medan vi var och sopa hade hon varit i lagårn och klippt å alla rumporna på hönorna. Sen skulle vi bära å allt det på Axelssons gärde. Långafredag skulle de slita så märkeligt. Då skulle de slita som Frälsaren gjorde, så att de svetta. Det var farmor med om. De skurade tak och väggar och slet så. De fick inte äta mjölk och inte smör på långafredag för då skulle det värka ut på året. De skulle koka svinafötter och äta då. Det skulle väl vara nyttigt att äta fläskamat. Påskaafta skulle de skjutit spjället före solaglanning, annars kom påskakäringarna in och tog det de ville. Var spjällen öppna kom de ner genom skorstenen. Det var en käring som stod vid spisen och kokte gröt. Så kom där ett troll ner igenom skorstenen och bad att hon skulle få lite gröt. Ja, sa käringen, det ska du visst få. Och hon tog med sin kokeslev och dängde en skûffa på'na. Då flög hon upp genom skorstenen och hade fått så hon var belåten. Oja, oja, skrek hon, du har bränt upp mej. Då kom där ner en annan ännu räliare, och sa att hon bränt upp hans käring. Ja, tänkte käringen, då ska du få lite. Och så dängde hon på den med. Sen fick hon då vara ifred tills hon hann skjuta spjället. De gick och tiggde ägg till påsk. Det var karlar som gick omkring med en stor skäppekorg på en stake. Så sjöng de nån sorts påskasång. Det talte min mor om att när hon tjänte i Vik, gick de omkring och bad om ägg. Men det var före min tid.
Påsk
Skärtorsdag skulle de åt en nordrinnande bäck innan solen gick upp, och tvätta sej. Det var för att de inte skulle bli sjuka. Långafredag fick man inte röra sej när man satt och åt. Och man fick inte äta nå'n mjölkamat för då skulle det värka ut på året. Det var en gubbe som slet så långafredag, så han slet aldrig så på hela året, han bar ut alla 'talla'". Det var för att Frälsaren led då. Så skulle de rita kors med tjära på alla dörrar och över kreaturen, för att de inte skulle få nå't ont. Påskafta skulle de skjuta spjället i mörkningen, annars kom påskakäringarna ner genom skorstenen. Påskavaker hade de påskaafta. Det var väl överallt.
Påsk
Sopa, raka, smörjehorn ger jag dej te resedon res bort min vän kom snart igen men akta dina ben båda för stock och sten Dymelveckan, det var svarta-måndag, vita-tisdag, dymelonsdag, skär-torsdag, långfredag och påskafton. Skärtorsdag skulle käringarna till Blåkulla. "Sopa, raka, smörjehorn giv mig det till resedon" sa de. Men vad det var de åt till frukost när de kom fram det vet jag inte, med det skulle vara ormar och paddor och allt möjligt. De var rädda för att gå ut på kvällen då, för påskkärringarna kunde ta dem då. De skulle stänga till spjället i mörkningen med, så att de inte skulle kunna komma ner någon genom skorstenen. Solänga drängar brände påskeld påskafton. Då var vi ute och såg den och då skulle vi se om vi såg några påskkärringar. De reste på skärtorsdag och kom hem igen påskafton.
Påsk
Sådant väder det är i påskhelgen och på långfredagen, sådant skall det bli till pingst, och det gör det gärna än idag, om vinden är kall håller det gärna i till pingst. Skärtorsdag skulle de inte få gå ut sen solen var "gladder" för då skulle påskkäringarna komma och ta dem. Då skulle spjället vara lagt och då fick det inte vara nån eld i spisen. Långfredag skulle de inte få äta nån mjölkmat, för då skulle de få värk på året. Dymlaveckan kallte vi alltid påskveckan. Man sa, dymlingen det var den veckan när Frälsaren dömdes till döden: Det var svarta-måndag, vita-tisdag, dymleonsdag, skär-torsdag, långfredag och påskafton.
Påsk
Påskafton skulle en försöka att fästa en bild av en påskakäring – utklippt ur ett stycke papper – på ryggen av folk. Jag minns ännu, hur jag en påskafton lyckades fästa en sån käring på torparn i Rimstorp, då han var hemma hos far vid kvarnen med mäld. Gubben märkte ingenting utan körde gladeligen iväg. Han skulle ju förbi den stora herrgården Rustorp. Där träffade han hela herrskapet utanför, och de fingo roligt åt gubben. Men de sa ingenting, utan han fick gå med sin käring.
Påsk
Dymleveckans dagar äro: Köla måndag, vita tisdag, dymleonsdag , skärtorsdag, långefredag och påskafton. Långfredagens morgon gick någon av familjens medlemmar tidigt upp och hämtade ris, varmed hon trakterade de övriga. Det skulle vara som en förebild för Jesu lidande.
Påsk
Dagarna i påskveckan: Svarte måndag, vite tisdag, dämmel onsdag, skärtorsdag, långfredag, påskelördag. Påskdagen på morgonen skulle de titta genom en sprucken stock så fick de se solen dansa.
Påsk
I påskveckan fick de inte lov att spinna. De bar ut spinnrocken på skärtorsdag.