Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så är påsken här
Nu så är påsken här
Påsk
På högsta kullen skulle man ha påskeld. Bäst vore om man kunde få lagt ihop till en tjärtunna, för det brann så bra, och det kanhända att det kunde vara någon liter tjära kvar på botten också. Och ibland satte vi ett långhalskärv mitt i tunnan. Vi satte också något tänd- bart i ena ändan på en lång stång, som vi sedan reste och tände på. Och så sköt vi med pistoler; det var mynnings- laddare på den tiden. Alltsamman för att skrämma påsk- käringarna.
Påsk
Långfredags morgon minns jag att mor skulle lyf- ta på täcket och piska oss, för vi skulle bli snälla.
Påsk
I dymleveckan skulle de sopa i var vrå för att köra bort råttorna.
Påsk
Långfredag fick vi inte dricka mjölk, för då slog det ut piggar och sånt.
Påsk
Det var bara i dömmelveckan de hade särskilda namn på dagarna. Blå måndag, vita tisdag, dömle- onsdag, skära torsdag, långfredag, påskafton. De trodde att veckan kallades dömmelveckan, därför att Frälsaren blev dömd då. I själva dömmelveckan fick inget hjul gå ikring efter dömmelonsdag. Var det barjord, och nån ville ha fram ved, så tog de och drog den på en kälke, så rädda var de. Inte fick de väva för då gick skyt- teln ikring. Det började med onsdag morgon, och så torsdag och lördag. Långfredag skulle de ha långfredagsris. Det fick jag. Jag var uppe och piskade med. Den som skulle piska skul- le ut och bryta björkris och komma in och piska Det var för att påminna om Frälsarens lidande.ˣ Påskafton reste häxorna till Blåkulla. Då skulle de rida på sopkvastar. För att hindra häxorna att göra det som ont / var, skulle det ritas ett kors över var dörr inne såväl som i lagårn. När de hade varit i Blåkulla hade de lärt sig vad som ont var. "Upp och neran över skogtoppar fram", det skulle de säga, och sen flög de högt upp i luften. Påskdan när solen gick upp sa de att den dansade för att Frälsaren steg upp ur graven då. Då ska en gå så högt en kan, så att en ser solens uppgång. Alltid förr i världen åt de äggen på annandan. Den dagen gick drängar och pojkar hela dan och tiggde påskägg. De kom med nån liten korg på armen och knac- kade och tiggde påskägg. – Ibland målade de äggen in- nan de åt dem. Annandan brukade de på skoj klä ut gubbar och gummor och ställa utanför dörren hos sin granne. De gjorde ställ- ningar, som de klädde över med halm. Var det elaka pojkar klädde de ut en oförskämd gubbe, var det snälla pojkar gjorde de en fin gubbe. Annan- dan på morron skulle mor på stället dit och titta efter vad de hade vid sin dörr. De kunde sätta gubben i skorstenen, så de inte rådde med att / dra spjället. I morfars hem kom det en gång en gubbe genom skorstenen. De hade en dräng de kallade Tommen, och hans far kallade de Tjärulv. Han ville vara lite fin av sig. Det var drängen som skulle ha den här gubben. Det var skrivet på ett papper och fästat i gubben. Därpå stod: "En Tomas har vi funnit som är en Tjärulv lik, i skorstenen är han bunnen, han ville så gärna dit. På huvet har han soperis, det sitter ej på herrskapsvis." Drängen ville ha reda på, vem som gjort gubben, men det fick han aldrig. ˣ Det ska vara sunnanvind och lite regnigt på långfre- dag, då ska det bli bra år.
Påsk
Det var en gammal gubbe i Gunnarskog som var mycket skeptisk. Om man täljde på någonting, så att det blev kaser på mar- ken efter kl. 12 på dymmelonsdags middag, så skulle man komma i olycka för hela turen. Om någon ko eller annat djur kom och trampade på en sådan kesa (?) så skulle hon bli halt eller på annat sätt sjuk. Han hade för sig att dymmeln gick in kl. 12 på onsdagmiddan i påskveckan.
Påsk
På påskafton var trollkäringarna ute. Då sköt de med bössor o mindre kanoner. Käringarna var uppe o skrapade på kyrk- klockorna o så hade de sopa o raka. Påskbrev skulle man också rita i alla fasoner. Och så gjorde de en påskkäring o ställde in i husen om de kunde, på den var då en väska med brev / till alla i hela huset. Här i Averstad gjorde flickorna en gång en påskkäring åt drängen av sina egna kläder, han tog den o dansa- de med den först o ställde den vid stöttan o spisen, o nästa dag brände han upp den o ett halmkärv.
påsk
På långfredagen om morgonen hade de den se- den, att de skulle ge varandra långfrädasris. Om det fanns någon gammal agg till någon, så passade man då på att tukta honom. Man piskade varandra med enris. Men det kunde gå alltför våldsamt tillväga ibland, så att det rent av blev rättsligt efterspel. Det var inte så roligt att försova sig den morgonen. Man försökte allt att komma upp i tid. Namn på dagarna i påskveckan: kôrvmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtosekdan långfrädan, påsklördan. Påskkäringarna for på lördagskvällen och kom tillbaka på påskdagen om morgonen. För att skydda sig för dem korsade man över dörrar och vissa saker sköt man över. / Påskbrev sprang man med i mina pojkår. Det var om påskkvällen långt efter skymning- en som man listade sig fram med dem. Man gick aldrig in i stugorna med dem utan man kastade dem på trappen eller in i gången. En del skrev så förargliga påskbrev, så att de kom- mo ont åstad. Man ritade käringar och gubbar i olika fasoner. Jag mins några av de bättre rimmen, som man brukade skriva på påskbreven. Förlåt mig du lilla, jag skriver så illa. Min penna är sprucken, och jag är drucken av sur kärnmjölk. Vill du veta mitt namn, så får du leta i botten på en spann. Hej hopp i väder och i vind, / när min vän skall jag in. Om du smörjer väl, så rider du fort, men akta dina ben för stockar å sten, för då blir du halter å "tuller" som en valter, å då blir du ej gift i hela din tid. Man brukade sätta fast hönsfjädrar i bre- ven. Det var en fru och hennes dotter på Brunsberg som hade forsenat sig, så att de inte hun- nit hem i "rättan" tid på morgonen. De möt- te en gubbe på vägen. De tilltalade honom och sade honom, att om han omtalade att han mött dem på påskmorgonen, så skulle det inte gå lyckligt med honom. Då talade han om det för en stor gran. Den granen torkade ned.
Påsken
På vardagen i påskveckan, "dömmel- onsdag", skulle alla spinnrockar ut. Intet arbete fick sedan utföras med verk- tyg eller redskap, som gingo runt. Orsaken härtill hade ej berättaren sig känt. Ett ordstäv var: "Om "dömla" är våt, så må hela världen gråta." Meningen härmed skulle vara, att det blev ett vått år och bärgningen av säden försvårad.
påsk
"När de gick te körka på påskdan hade de mössera bakframpå, men var- för det vet jag då inte."
Troll
Källmo är en gård söder ut här i socknen. En hustru där hade fött ett barn, o när barn var nyfödda skulle de alltid ha stål i vaggan in- nan barnet var döpt. Men där ha- de de glömt det. Modern låg i sängen o barnet i vaggan, o de andra var ute. Då kom det en fin fru in och tog barnet, men hon lade ett barn i stället. Det var en pojke, stor o grov, de sa' att det var en bortbyting, han tala aldrig. De blev först rådda av en klok gubbe att fara till kyrkan o låta prästen be o läsa över / honom. När de gick över Klippkrön, en höjd här, på väg till kyrkan, hörde de det ropa i Kummelhöjden längre bort: "Killkrack, vart ska du gå?" "Ja ska till kyrkan gå för att bättre bli," sa bortbytingen, o då hade han aldrig talat förut. Men då vände de om o gick aldrig till kyrkan. Då kom det en finngumma dit, hon lärde dem att lägga honom på golvet och sopa detta tre tors- dagskvällar, o den tredje kvällen skulle de ta honom med soporna o ha ut honom på sophögen. De gjorde så, men om en kort stund kom samma fina fru med deras barn på armen, hon la' det i vaggan o tog sin igen. "Här har ni eran," sa hon, "den ha ja inte behandla så illa som ni min." / Vid Sjövik är en bergslutt- ning som går fram, o där hade trollen sitt tillhåll. Helger, som vid påsk, var där öppet, o de hörde dunder o skrammel, men ingen våga gå dit. De trodde att de hade rikedomar där.
Med anledning av eder utsatta pristävlan i Handels...
Med anledning av eder utsatta pristävlan i Handelstidningens Veckoblad vill jag underrätta om några fornminnesplatser i Klövedals socken på Tjörn Bohuslän. På gården Pilandas ägor ligger sk Dommarringar omkring ett 20 tals stenar resta. Längre Norr över på gården Basteröds ägor hällristningar ett 10 tal båtar. Vid Kyrkesunds fiskläge där det säges att Sankt Olof en gång i tiden skulle segla igenom där och skar itu Bergen så att den smala segelleden som nu finnes uppstod, och då restes upp stenar på berget ovanför vilka benämnes Sankt Olofs valar, och nedan för berget ligger en dal vilken i urminnes tider har varit plats för sk Majstång och vid Sankt Olofs valar Påskeldar och Midsommarseldar. På ett berg i Viks Ödegärde ägor finnes en stor stenrös vilket säges skall vara en gravkammare under vilket benämnes Backe rös, längre ut på samma gårds ägor finnes en liknande vilken benämnes Viks rös. På Långekärs ägor finnes och en liknande vilken benämnes Gröt rös. På gården Böö ägor finnes ett stort / hål i sk Buråsberget vilket benämnes Burås Kyrka säges gå ovanligt långt in i berget uppe på bergets topp har också alltid varit plats för eldar om Midsommar och Påsk. På gården Vik finnes ett litet vattentjärn som ligger vid foten av ett berg med stora stenblock omkring varom det säges att en man en gång i tiden skulle mäta eller loda djupet och då ropades det från djupet (mäter du mina väggar mäter jag ditt tak) det tjärnet säges vara bottenlöst. Långekärr Hoga den 10/3 1922 John Jansson