Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtar var la förr i världen. Det var de som hade dom till sin gud så kunde tomta dra te dom vad som helst. Så satte folk allt sitt förtroende till dom. Tomta fick mat och sånt dära. Det var farligt om de hade tomten emot sig. De läste och bad sig till tomtar, kan jag tro. De läste "Fader vår" baklänges. På jul- afta skulle piga gå till tomten med mat till lagårn, men hon var så rädder för att gå dit men hon tordes inte annat för då kom tomten själv.
Tomtar.
Det var en tomtabese, som sållade mjöl i en tråg om nätterna. Så sa mora, att de skulle ta och ge tomtabesen något, och så sydde hon en liten kostym, för han var så illa trasig. Men då sa han: "Tomten har fått nya klär sållar aldrig mer". I Lia eller Bossgård hade en käring en snus- dosa, som tomten lade pengar i.
Tomten
Han skulle se ut som en gubbe. Han rökta krätture, hade de far sä. Fort (=fodret) togg aldri slutt på dä stäält. — Dä va en tomte, sum kom köranes på fire ax, å han pusta se tungt. [Hån. Av bonden etc.].
Tomtar
Tomtarna höll sig mycket i bergen och i skogen. De kallades också för jolfôlk. De bodde under stenar och under stora träd. De var en tre fyra kvarter långa. Röd mössa med tofs eller en grå hatt med breda brätten hade de. De var klädda som finnarna. Om en hatade dem, blev det olycka för huset ständigt.
Kyrka bygges, där oxe eller häst stannar.
Tenala kyrka är mycket yngre än Ingå och Pojo. Det lär ha varit svårt att hitta på någon plats för henne. Man byggde på flere ställen men fick inte tomten att stå. Så spände man två unga tvillingsoxar för en släde med stenar på och lät dem gå. De stannade i ett tätt skogssnår, och där byggde man kyrkan.
Tomten varslar tur i arbete.
I Hyppis var en säng framför bänken. Under den låg det kimmar. Om natten hördes buller i dem. »Ä de en katt?» frågade någon. Om morgonen klagade han för husbonden, som svarade: »Jaså, de ska fiska duktigt i natten». »Di had köpt tomt i en liten ask, spiritusask».
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
På 1825-talet eller för ungefär 60 år sedan bullrade tomten vid Hårdenstorp i Lojo. Då folk en gång skulle gå in i rian, då de eldade den, för att vila över natten där, blevo de utkastade. Men det är inte länge sedan en spannmålstorpare Pil skulle gå in i rian för att stjäla ärter, som man torkade där, men blev utkastad.
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
På Deister (Degskär) hände sig för femtio år sedan [från 1917], att karlarna voro ute och fiskade strömming. Det hade förut varit ett gammalt torp där, men det var bortflyttat, och bara en ria fanns där kvar. Om natten skulle karlarna ligga där i rian, men inte fingo de någon ro, för tomten bullrade och slamrade så.
Tomtar
På ett ställe hade de en tomte, som gjorde så fint i lagår'n. Men han var barfota. Då stickade de strumpor åt honom o beställde skor, så ställde de sig att lyss- na för att höra vad han sa'. "Men han var så fin," sa' han då, så han gick, han ville ej vara i lagårn. Jag har hört det här men vet ej, var det var.
Skatt
Man hade grävt ned kyrkans silverskat- ter i Edsleskogsängen, emedan man var rädd att fiendehärarna skulle komma och taga den. Emellertid råkade man i glömska om var man grävt ned skatten. Men så skall en tomte ha talat om för en person var den fanns. Tomten talade om hur han skulle gå och på vilken plats han skulle gräva och när han hade fun- nit skatten så skulle han lägga litet mossa på den eljest skulle den med ens försvinna. Nu var denne person jägare. Och en vacker dag så tog han bössan av väggen för att gå ut och ja- ga och då skulle han också hämta / skatten. Och han kom mycket riktigt till platsen och fann skatten. Men i stället för att lägga mossa över den så lade han bössa på den och gick däri- från för att hämta hjälp att frakta hem den. När de kommo tillbaka var både skatten och bössa försvunna. Sedan den dagen har ingen kunnat få notis om den.
Tomtar
Det var en gubbe väst på skogen, som de kallade Lill-Ola. Han var på väg hem på kvällen dagen före julafton och när han kom till ett "le" som de kallade Brattum- le (Brattum torde vara ett finskt namn) mötte han en tomtegubbe, och den talade om för honom, att det var julafton dagen därpå. Han trodde mycket på tomtar den där gubben och talade mycket om att han hade sett dem. Annars talade de mycket om att när de låg vid milarna och kolade så kunde tomtegubbarna slå i dörren och väcka dem, om det var något fel med milan. Men det var bara om de höll sig god vän med dem. Men om karlarna var ute sedan det blev mörkt och gjorde något onödigt arbete, så hämnades tomtarna med att spotta i kolvattnen eller hugga kolved eller göra något annat bullersamt arbete, så att inte kolargubbarna fick nattfred heller. Men när det var så, syntes de aldrig till dagen efter, att de hade gjort något. Annars var Tomtegubbarna hjälpsamma, om de blev väl behandlade.
Kolning
När de låg vid kolmilorna var det kinkigt. De fick inte bråka sedan det bli- vit mörkt. Men de hade nytta av tomtarna. Det var en bonde här i Alster som blev osams med sina kvinn- folk en kväll, då gick han till kolkojan och gjorde upp eld, men då gjorde det ett väldigt skakande i kojan. Han gick då till min far och sa: "Den där kojan tyc- ker tomtarna inte om att jag är i." Men kojan stod på trädgrenar så hon / skakade när det blåste. Jag var med vid milor när jag var en pojke och vakade på kolen sedan de rivit på kvällarna. Jag satt på en stol i kojan, och där sov jag lika bra som i sängen, men det bultade alltid på dörren när jag skulle titta till kolen, och då vaknade jag. Jag fick sån't beröm för att jag var styv att vaka på kolen. En gång hade vi brett ut kolen, då fick jag höra fotsteg utanför, jag tittade men såg ingenting. Men en stund efter kom hus- bonden.
Tomtar
Det var en gubbe på skogen som de kallade Lill-Ola. Han var på väg hem på kvällen dagen före julafton och när han kom till ett ”le” som de kallade Brattumle (Brattum torde var ett finskt namn) mötte han en tomtegubbe och den talade om för honom att det var julafton dagen därpå. Han trodde mycket på tomtar den där gubben och talade mycket om att han hade sett dem. Annars talade de mycket om att när de låg vid milorna och kolade så kunde tomtegubbarna slå i dörren och väcka dem om det var något fel med milan. Men det var bara om de höll sig god vän med dem. Men om karlarna var ute sedan det blev mörkt och gjorde något onödigt arbete så hämnades tomtarna med att spetta i kolbottnen eller hugga kolved eller göra något annat bullersamt arbete så att inte kolargubbarna fick nattfred heller. Men när det var så syntes det aldrig till dagen efter att de hade gjort något. Annars var tomtegubbarna hjälpsamma om de blev väl behandlade.