Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
En bonde hade stulit ett dryckeshorn från trollen. Han red vägen fram och trollen var nära att hinna fatt honom. Då fick han höra en jätte skrika från ett berg: "Rid tväråkers, du arme man, så hinner du i rättan tid fram!" Då red han av vägen och tvärs över en plöjsel. Nu kunde inte trollen springa över fårorna utan bara längs efter dem. Så kom han undan trollen med dryckeshornet.
Troll
I. I Veddige var en bonde som hette Tore. Han var ofta ute och gick sent på kvällarna. En gång fick han höra ett troll i Koberg ropa till ett troll i ett annat berg och be att få lå- na den store kitteln. "Va ska du mä den ?" frågade det trollet. "Jag ska koka Tores långe ben, för han ä ute så sent om kvälla", svarade trollet i Koberg. Sen tordes den bonden aldrig gå ut om kvällarna. II. Det var en brud som blev rövad. När de väl var vigda, så kom trollprinsen och tog den fina fröken.Då var det någon som sa, att om han fick sej en häst som aldrig var riden förr, så skulle han kunna ta henne. Ellesbo hög stod på guldpelare var högtidsafton. Han red dit. Då var hon up- pe och dansade och han knep henne, och sen han däri- / från det fortaste ha kunde, men trollet var efter. Vid kyr- kogårdsmuren hägg trollet av hästen på mitten, men fram- delen stupte framåt över muren och ryttaren och bruden räd- dade sej på kyrkogården. III. Det var på ett ställe de bryggade. Trollpackan kom in, men de såg henne inte. Men vörten blev borte, den mesta. Då kom en karl in och sa: "Jag for förbi berget, och då ropade det:"Bed Slaska Renfota gå hem, för hennes barn föll i elden och brände upp sej !" IV. Det var en bonde som lånade bröd av trollen iberget. Bonden sa, att han kunde aldrig veta hur de fick så vitt bröd. "En ska ta´t i brodden", sa trollgubben. V.
Jättar, tomtar, kloka, m. m.
Trollen och fäbodplatsen Man hade anlagt en fäbod vid Kälen (en skogstrakt mellan byarna Blåsmark och Svensbyn). Här vistades man i flera somrar med kreaturen. Men så en sommar hände det att krea- turen blevo utsatta för "trollskott." Flera kreatur insjuknade man hörde prasslande o.s.v. Det blev rent ut "kusligt" att vara där och ha hand om kreaturen. Man funderade på vad som kunde vara orsaken till allt detta. Slutligen fastslog man såsom säkert att fäbodplatsen blivit anlagd just där trollen hade någon allmän stråkväg. Under vintern omflyttade bönderna hela fäbodplatsen en halv mil västerut. Men redan första sommaren på den nya platsen visade det sig att man även här var utsatt för trollens påhälsningar. Både i och vid själva stugan syntes ibland vederstyggligaste ansikten och ofta kunde man höra deras hemska hånskrått. Det hjälpte inte att man högg in kors ovanför alla dörrar och överallt i ladugården. Man kastade stål i alla de vrår där de hatade bytingarna skymtades, och man läste Fader vår var gång det prasslade till, men ingenting syntes hjälpa. Kreaturen blevo sjuka och stannade för länge i skogen. Att tillverka ost och smör var nästan omöjligt. Allt var för- trollat. Återigen måste bönderna flytta hela fäbodplatsen, denna gång voro de riktigt förbittrade. Det var ju också förenat med stora besvär, först nedriva och omforsla och sedan återupptimra byggnaderna samt röja undan skogen. Men nu då de flyttade om allt för andra gången fick man äntligen vara i fred. I långa tider nyttjades denna plats, nu är den liksom andra fäbodplatser ödelagd.
Festeldar och nödeldar
De eldade på valborgsdagen, då kunde de ha kaffe och grejer med sig. Jag var med vid Backa i Årjäng, där eldade de på ett gärde. Men där var inte dans eller musik. De hade dragit ihop varjehanda att elda opp, ris och så. Vid påsk eldade de också, vid Köfjället har de eldat så långt jag minns tillbaka och vid Store berg. Det var skjutning också, de hade ett hål i berget och en lunta där. Det var för trollen detta.
Bergväsen
"Berghunden" hade trollen och släppte ut om nat- ten, när de var ute på jakt. De hade kor också och när de var ute och vallade dem, så hade de hunden med. Det skulle vara en stor röd hund med ben så långa som störar. De kunde höra skillnad på den hunden och vanliga hundar, för att det var var så långt mellan skalla när berghunden skäll- de. Så fort det led på kvällen så var det ing- en säkerhet för honom . I Bergslagen hade de mycket att tala om honom.
Magi
Det troddes, att det fanns såna, som kunde med trollkonster ”slå ut ögat” på den de voro förargade på. Den stackarn fick då en förskräcklig värk i ögat, och detta värkte slutligen ut ur huvu- det på honom. Det var mest smeder, som troddes kunna den konsten. På något sätt kunde de slå ut slag med hammaren, och trolla så att slaget råkade fienden, fastän denne kanske var många mil borta.
Bergtagen
På Åskoskogen i Långserud ligger ett berg, som kallas för "brurberga". I det berget finnes ett hål eller en grotta. En gång skall ett brudfölje ha varit på väg till ett kapell där i närheten för att bli vigda. Där vid berget skall bru- den ha blivit bergtagen och förd in i berget. Det var ing- en som fick se bruden mer. Men om kvällen kunde de få höra som gråt från berget. Trollen hade henne fång- en.
Jättar
Utmed sjön Rottnen fanns "jättar" och troll. Det bodde jättar på båda sidor om sjön. De blev osams med varandra ibland, å då kastade de sten över sjön å på varandra. En av dessa stenar är så stor, att det bleve flera hästlass av honom. Jättarna flyttade härifrån när de fick höra kyrk- klockan. Åskan var de rädd för. Hon slog ned på dem.
Lucia
Johan i Gällsered var ute och gick en lussenatt. Då kom en tomte eller ett troll och sa: "I natt ä här lussenatt, klabbedask!" Meningen var, att Johan skulle hållit sej hem- ma den natten. Då skulle alla kvarnar kunna stanna; de ville inte mala den natten. Folket skulle hålla sig i stillhet. Ej tal om "långa lusse natt", ej om lussebit åt folk eller kreatur, ej Lussebrud.
Seder med djuren
Jag tjänade hos en fru i Mellby i Västergötland som var häxig. Först och främst skulle det ligga en yxa vid tröskeln som korna skulle gå över första gången de släpptes ut sedan de kalvat. De som sålde mjölk hade alltid ett eldkol i mjölken innan de gick med den. När de bar in mjölken efter en ko som kalvat skulle de ha lock över den, och när de kom / in hade de ett eldkol i den för att ingen skulle trolla på kon.
Skogsväsen
Skogråer var en slags troll. Det var så bekant för alla männi- skor sa' min farfar, att om en person gick ensam ut i skogen och nån kalla på'n skulle han aldrig svara förrän det var kallat tre gånger. För rätt som det var kalla' det i skogen och svara de då, tog trollet in dem. Trollet kunde kalla en gång till, men det hade inte makt att kalla tre gånger.
Svartkonst
Var kväll gick Lars i Skrynka till dörren, föll på knä och läste Fader vår, innan han lade sig. När han hade läst bönen på tröskeln, så sov han lungt, för troll och farligheter kunde inte komma över tröskeln. Om man behövde mota bort satan, så skulle man läsa Fader vår baklänges. Då fick man inte läsa fel eller stappla. Jag minns gamla som kunde den kon- sten.
Trollens boskap kom ibland
Trollens boskap kom ibland in bland tamboskapen. Kunde man då komma i närheten av någon trollko och hade ett stycke stål att kasta över ryg- gen på henne, blev hon strax tam och stannade kvar. Då fodret åt fåren togs in utta- lades följande ord, just som första hö- tappen kastades in i foderladan: "Gud give dä ble frulammonger!"