Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
gasten.
Om ett barn blev mördad, innan det blev döpt, så blev det en "gast" av barnet. Vid Digerberg fanns en gast. Den gick under namnet "digerbergsgasten." Det var många som hade hört den skrika om nät- terna. Vid Spjutberget en gast - "Spjutbergs- gasten" och vid Gammelsätrar en -"gammelsä- tersgasten." Det skrek som ett barn. Om en hade mod att tala till gasten å få reda på vem som var mor, så kunde en få honom att tystna. Han skrek efter mamma.
Gastar
"Gasten” var inte på alla ställen å skrek. Det var där det skulle bli lik. Då var han framme å varnade om nätterna. Gasten flög som en fågel. Men det var skrömt med den, så en kunde inte vara säker för den utan en fick hålla sig undan, om en fick höra honom.
Gastar
På Hästberget finns en källa som kalles ”gastkällan”. Det är många säterkullor som hört ”gasten” skrika där. Det var en säterkulla som födde ett barn å stoppade ned i den källan. Se’n blev det ”gast” där.
gastar.
Gasten var inte annat än kattugglan som skrek om natten. Men efter vad jag hörde gam- la käringar tala på, så skulle det vara ungar som hade blivit lönmördade. Nere vid bäcken vid Frykåsen hade flera hört "gasten" om nat- ten å det påstod di att det skulle ha varit ett fruntimmer som fött en oäkting å kastat i bäcken. Se'n gav den inte fred. Om någon kunde komma till tals med en gast å få veta var kroppen var å den blev flyttad till kyr- kogården, så fick en inte höra gasten på det stället mer. Men han sluta inte att gå om nät- terna förrän hans bestämda livstid var ute.
"Gast"
En gast kan ej skada nådgon som är under tak. Ett par personer skulle en morgon gå till en basta. Det var vid två tiden på morgonen ty man började sådant arbete vid den tiden. När de kommit i närheten av Bläshammar fingo de höra en gast skrika vilket plägade hända ofta vid det stället. De båda personerna som hört gasten visste om de bara kunde komma i bastan före gasten hann upp dem kunde denne ej följa efter dit in och skada dem. De sprungo därför allt de förmådde, och när de kommit inom bastedörren slog det till i denna så att dörren kunde ha sprucket.
Gastar.
Gastar skulle vara människor, som hade tagit livet av sej. De skulle inte få någon ro utan fara sådana. De hörde om nätterna, hur de ropade. - Folk kunde bli gastakrammata´ med. "Hom (8) i vråa" - det var sopekosten, men de skulle inte få säja de rent ut - skulle de ha och röka sej med då. Det var en som var ute och gick, och gasten kom och hängde sej på ryggen på honom. Han bar så och blev inte kvitt honom. Men så kom han till aatt släppa en fis, och då blev han å med gasten. Det var ett par karlar, som låg ute i markerna och sov. Då kom gasten till dem. De var lika långa. Då drog gasten först i huvet på den ene, men när han så kom till fötterna, var de ju olika där. Då sa gasten: "En langer, en korter". Och så sa han, att han skulle ta och gå efter sin "b8hvinka (yx) och göra dem lika långa. Så de fick springa därifrån.
Gasten
Uppe i Tvärred voro ett par fiskare ute och drogo not och fiskade. Då började gasten skrika på andra sidan sjön. Då sa de: ”Gapa, gaster!” Då blev han arg, och började springa runt sjön åt Ulricehamn till. Fiskarna skyndade sig i land och lämnade noten i båten. Som de var hemkom- na, slog det till i väggen, så det rungade. Då var gasten där. Om morgonen, när de kom ut, fick de se, att gasten löst upp varenda knut i noten. Det var en skomakare, som varit på ett stäl- le och gjort skor, och när han gick hem, gick han över en bäck. När han gick över bäcken, drog gasten locket av hans skomakarlåda. Han märkte la inget, men när han gått en bit, ropade gasten: ”Haha, du tappa ditt tummelaty (skomakarring), din snarphandske och din klabedase (ham- maren?)!” Då låg det i bäcken. – Nu finns det ingen gast längre.
Gasten
Uppe i Hid var ett berg, som var en gast i. Det var en gammal knekt, som hette Gren. Han gick till hägen, där de trodde gasten var och tog en sten och skulle slå i en vagn, som var sönder. Sen kasta han tillbaka stenen. "Där har du stenen igen, din skråe!" sa han. Och som han sa det, fick han en örefil, så han höll på och dansa över ända. Och det var sant, för jag tala själv vid gubben. Gasten var väl något spöke.
Gasten ger örfilar
Uppe i Hid var ett berg, som var en gast i. Det var en gammal knekt, som hette Gren. Han gick till högen, där de trodde gasten var och tog en sten och skulle slå i en vagn, som var sönder. Sen kasta han tillbaka stenen. "Där har du stenen igen, din skråe!" sa han. Och som han sa det, fick han en örfil, så han höll på och dansa över ända. Och det var sant, för jag tala själv med gubben. Gasten var väl något spöke.
Gasten
Jag hörde de gamla berätta, att de hört "gas- ten" ropa utåt sjön. Det var inte bra, sades det, när man fick höra den skrika. Det skulle komma någon människa i sjönöd. Det sades t.o.m. att han kunde "ta folk" med sig i djupet, så att man in- te fick se personen mer. Det var många av de gamla som hade hört gasten ropa. Men det kunde också vara mot oväder, sa- de man. Uttryck: "gasten ropper så stykkt."
Gastar
På ###berge finns en källa som kallas "gast- källan". Det är många säterkulla som hört "gas- ten skrika där. Det var en säterkulla som föd- de ett barn å stoppade ned i den källan. Sen blev det "gast" där.
Gastar.
Gastarna bruka gärna tjuvåka. Då gör sig en sådan gast så tung, att hästen endast med "nö och näppe" orkar dra vagnen steg för steg, även om han är utan lass.
Gastar på fartyg
När man fick se en gast stå framme i fören och mana in en ände, blev det alltid storm. Man fick endast se gastar ombord, på natten. Vid dagsljus visade de sig aldrig.