Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
På Lövåsen i Rommenäs stod ett stort träd på gården mitt för stugan. I det trädet höll tomtarna till. Där satt tomtarna och skrattade om kvällen. Bonden där ville inte ha dem, så tog han och fällde det trädet. I detsamma som han fällde det, så skrattade det, så han hade aldrig hört så förr. Men han blev av med tomtarna efter den dagen.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Det var en tomte i Eskos ria. Då när Eskos Matt tog stället, gav han inte tobak åt tomten. Och så blev tomten arg och for en natt bort och tog halva ritaket med sig. »Far natt», ropade han, när han for, se han hade inte makt att säga »gu natt» inte.
Tomtar.
Det var ena som fått åtta pojkar och en tös den sista. Föräldrarna var så glada. De hade inte kristnat henne. Trollen kom och tog henne en natt. Då talte modern med tomten - de hade en tomte där på stället. "Ja, jag vet la var tösa är", sa´ tomten. "Du får ria, och jag går", sa han. Och de gav sej iväg. "Rid inte på åkern den hårde, för trolla kan dej nå", sa tomten. Hon skulle rida på vägen. Tomten visste, var trollen bodde. Han gick in till dem och tog tösen, och se´n fick de brått att kistna henne. - Det är sånt som de gamle har berättat.
Tomtar
De hade tomtar här borta på ett ställe på vägen till Riksbergs bro, de bodde under en knutasten där. Gubben där gick ut en gång o gjorde sitt behov, men då skrek tomtarna åt honom att flytta sig, för det rann ner på dem. En dräng hitta en vante efter en tomte, o han gjorde "trant" i den, det var i Attorp här oppe. "Ska du lägga trant i vant!" sa tomten, o han gav drängen en örfil så han låg o spotta blod i 14 dar efteråt. Bönderna satte ut en smörgås på lobalken varje dag åt tomtarna, för att de skulle dra till dem sedan.
Tomtar
De gamle talade om hustomten. Man satte ut mat till honom. Far talade om, att när de bärjade grödan, skulle man ta en del av en sädeskärve och gräva ned på åkern, ty den skulle tomten ha. Så brukade far göra, det såg sagesmannen ofta. Där tomten fanns, var det trivsel, ty han var gårdens uppsyningsman. De gamle voro rädda om tomten ty där han var, trivdes kreaturen väl. På julaftonens kväll skulle man sätta ut gröt till tomten, om man inte gjorde så kunde det bliva sjukdom och djuren trivdes inte. Detta berodde på att tomten hade flyttat från gården och det förstod man därpå, att allt som gjordes gick illa.
Tomtar
Soberg och Säter skall vara tomtarnas urhem här i socknen. De gamla talade på, att det funnits tom- tar där i all tid.
Tomten får nya kläder, nya skor.
På Berg i Rimal hade de en så slarvig tomte. Folket gjorde då nya kläder åt honom. Och därefter gjorde tomten inte något arbete mera.
Tomtar
De talte om att en bonde i Ås hade tomte. En gång ville tom- ten att bonden skulle följa med och bära gröda ifrån Sällstorp. Bonden ville att de skulle ta stora bördor. När de var komna en bit på hemvägen, sa´ bonden: "Nu sätter vi oss och pustar lite." När de hade pustat, sa tomten: "Hade jag vetat att pusta hade varit till, hade jag tagit så mycket som fanns i hela Sällstorp." Folket kunde inte se att tomten bar mer än ett par strån, men det var en stor börda.
Tomtar
I Rogsta socken talade man om en gård där det funnits tomtar. En person mötte en liten tomte på en sjö. Tomten hade ett stort skrin fyllt med vävspolar. Han skulle till en bondgård med dessa spolar. Han drog bort från sin gamla husbonde till en ny. Den gamla husbonden blev utfattig. Se det är så med den gården, som hyser tomtar, att det går bra med husbönderna till fjärde och femte led men efter femte led går gården ur släkten.
Tomtar
Det var en gubbe, som hade en tomte. Men gubben tyckte att han började bli gammal och att han därför i tid borde göra sig av med tomten. Därför sade han till en piga, att hon skulle gå till lagårn och hålla upp kjolarna. Tre kvällar å rad gjorde hon så, och då kom tomten till sin husbonde och klagade att det kommit ett sånt stort, styggt djur in i lagårn. Det kunde inte gubben förstå, sade han. Och tomten sade, att då kunde han inte längre stanna kvar. Så blev bonden av med honom.
Tomten bedriver ofog.
Det var på ett ställe, där hade de en liten gosse. Då hans moder gick till fähuset om kvällarna, kom tomten in. Då blev gossen rädd och sprang till fähuset och sade till modern: »Tomten har kommit nu». Då sade hon: »Va du ska nå pj as med, gå in tillbaka.» Gossen såg tomten ständigt varje kväll, tills han hade gått i skolan och blev stor. En natt hade tomten knipit modern i armen, så den var alldeles blå.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Tomten skulle [på julkvällen] till sist få sin del, för att han inte skulle flytta utan fortfarande släpa och draga till huset. Man trodde, att han bodde på vinden, och därför bar man mat åt honom dit. Det berättas om en listig dräng, som husbonden hade skickat med mat åt tomten, att han åt upp gröten och lade skräp i stället i fatet. Då blev tomten arg och sade: »Sju mil och sju skyl och bara skräp i fatet!» Och så övergav tomten stället.