Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtar var la förr i världen. Det var de som hade dom till sin gud så kunde tomta dra te dom vad som helst. Så satte folk allt sitt förtroende till dom. Tomta fick mat och sånt dära. Det var farligt om de hade tomten emot sig. De läste och bad sig till tomtar, kan jag tro. De läste "Fader vår" baklänges. På jul- afta skulle piga gå till tomten med mat till lagårn, men hon var så rädder för att gå dit men hon tordes inte annat för då kom tomten själv.
Tomte
Dä hörde ja' berättas att di hade en tomte i Nyhagen. Å drängen talte om, att en morron, när bonnen hade rest åt Jönköping, så stog dä skrevet mä ett talgljus på fönstret: 1000 reksdaler. Så med penga skulle bonnen ta in me'na hon va' i sta'n.
Tomtar
Fru Gyllenram, som är svärmor till Nymansson, som har så många hus här i stan, hon sätter på vinden i en skrubb gröt å smörgåsar å mjölk å svagdricka till tomten varje jul. Hon är inte så gammal som jag men nog över 70 år. Nej, hon är inte konstig annars. Hon bor i något av Nymanssons hus.
Tomten varslar dödsfall eller annan olycka.
En söndagsmorgon, då alla karlarna voro inne i stugan, såg berättaren (hon tjänade då på kronobostället Gustavslugn i Kungsböle, Strömfors) tomten sopa stallsgolvet. Stallsdörren stod på vid gavel, och berättaren stod helt nära dörrn, så hon kunde inte misstaga sig. En kort tid därefter dog berättarens man.
Tomten hämnas, då man förargat honom.
I Mix ria i Nickby fanns alltid en tomte. En gång reste Simosgubben från Härtsby där förbi och ropade då: »Kommen nu, svärmor, och följ mig!» Som han hade ropat detta, dunkade det till, och så hoppade någonting framför hästen, och lika hur gubben körde, sakta eller hårt, så var det alltid framför hästen.
Tomasnatten
Två timmar på tomasnatten få man ej lov att mala ty då skola tomtarna mala sin julmäld. Bröt man däremot inträffade alltid någon olycka En mjölnare på ett kvarnställe i Lerum brydde sig en gång ej om att stämma kvarnen en tomasnatt och den påföljande dagen gingo alla kuggarna av i drivhjulet.
Vattenväsen
Det fanns fotkvarnar i bäckarna förr i tiden. I dessa kvarnar fanns det tom- tar och fôrsgubbar. En gång fick en mjöl nare se en liten gubbe sitta och hålla foten på en av skovlarna på vasshjulet. Vid sådana tillfällen gjorde det detsamma hur mycket vatten man än släppte på, så stod kvarnen stilla ändå.
"Bodrag" (härmask)
Jag har hört en sägen att på ett ställe i Gunnilstorp skulle de ha ett "bodrag". Jag har även hört sägas "lodra'" men jag vet inte vilket, som är riktigt. Det ser ut som en mask, som skingrar sig sakta, och det är en hel mängd varel- ser. Folk trodde, att det var något som drog fördel till huset. Det skulle ha samma betydelse som tomtar, som drogo till det hus, där de hörde hemma.
Hildur Norlén
Om Bogsjön, om smörning, förvaring av mat och slakt förr i tiden, om en speleman som spelat på 99 bröllop.
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Tomtar
När min far å mor tjänade en piga, som inte var sä- ker än hon såg tomtgubbar ibland. En morgon talade hon om, att när hon var i ladugården om kvällen så såg hon en nisse som stod å strök en ko med han- den. Hon tyckte att det var en liten pojk som stod där, så hon gick upp från kon å skulle se efter, men i detsamma så blev nissen borta. Korna råmade å tit- tade bortåt ladudörren. En annan kväll så skul- le hon slå till en ko, för att kon sparkade. Med detsamma föll mjölkstolen undan henne, å hon blev liggande på golvet. En annan kväll hade hon sett tomten, när han sprang in under ladu- gårdsgolvet. Det var månsken, å hon såg tyd- ligt att det var en liten gubbe. Han hade en lång grå rock å byxor som gick till knäna. / Hatten, som han hade på huvudet, var alldeles rund. Både far å mor trodde att det fanns tomtar, så när det blev kvällen skulle vi inte få knät- ta i oss. För om det inte var tyst på kvällen, så kom tomtarna in på natten. Det gick inte an att köra eller ramla något strax efter det solen gått ned och till dess att det var alldeles nedmörkt. Far bru- kade ta med sig bröd och tobak till stallet. Det la- de han. så att tomtarna skulle få. Ibland lät han pi- pan ligga i stallet över natten, för att de skulle få en rök om de ville. De skulle inte bli oreger- liga, trodde han.
Tomtar
Om en tog sig för att hugga, skramla eller pac- ka om kvällarna, så blev det oroligt om natten. Det höll på att göra efter det arbete som folk hållit på med. Det var inte alla ställen som det var farligt på. I en koja vid sjön Hån var det så. Och det var knappt att någon ville bo i den kojan sedan. Det har förekommit nu under de senare åren. Det skulle vara tomtgubbar som inte led att folk ar- betade på kvällarna. Så fort någon högg ved på kväl- len när det skymdes. så högg det halva natten. Bror min hade sett tomtar. Det var en kväll som han kom ned till älven å skulle över till andra sidan. Då fick han se en båt som han tyckte var lite konstig. När han kom att se riktigt efter, så var båten alldeles full med små gubbar. De / rodde från den västra sidan älven till den östra. De var alldeles tysta. Han såg när båten stödde till land, å då blev allt borta. Efter vad han tyckte, så hade de stora grå slokhattar på huvudet. Det var inte så farligt att husfolket fick ont av tom- tarna, men om det kom en främmande till gården, som inte kände till hur en skulle bära sig åt med tomtarna, så kunde det gå illa för honom el. hen- ne. Om drängen kom in i stallet å inte hade bätt- re vett än att han svor å slog hästarna, så blev han utkastad ur stallet. Det talade far om, att det hade gått så hos farfar. Om något föll av bordet om kvällen, så skulle det ligga, ifall att tomten ville ha det.
Tomtar
Jag hade en bror som såg en liten tomte, min bror gick i småskolan då, lärarinnan ropade in honom, men han sprang för sig ett tag. Då fick han se en liten gubbe sitta på backen vid ett stenrös. Han hade slida o kniv, långa skor o en liten piggete hatt. Han steg upp, o de titta på varann ett tag, sen gick gubben över gärdsgårn o in i skogen. Nästa dag såg min bror honom igen vid denne rösa, han vinka åt min bror, men han gick sen över gärdsgårn på samma / ställe. Detta var vid Höghult i Sillerud. Det var en tomtegubbe i stallet där far tjänte dräng. Far kom dit en gång o mötte då fölungen i dörren, men han hade ej slitit sig. Så skulle far ta hö, o då satt det en stor svart katt på tröskeln. Han spände till den, men då tog det honom o kasta honom opp i taket, o så föll han ner på höstan där de tog hö. Men sen såg han ingenting mer till. Det var på ett ställe som de hade en tomtegubbe. Det hade alltid varit bra där, men så mötte ägaren honom en dag i kväll- ningen, när tomten kom med ett "byggax", kornax på axeln o satte sig på en sten o pratade. "Ja, du må / allt pusta", sa bonden. "Ja, hittills har inge fattats däj, men du ska få se hädanefter", sa tomten.