Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var många som hade tomtar och de blev så rika. Det var naturligtvis onda andar. En bonde i Fjärås hade en tomte och de gick och stal så mycket om natten. Men tomten flämta´så förskräckligt och då fråga´ bonden honom varför han flämta så. Han kunde ju vila, det gjorde bonden, men det visste inte tomten att han kunde göra. "Hade jag vetat det", sa´tomten, "hade det inte varit något kvar i Tombo(?) lader.
Tomten betalar sina roddare med penningar, som sedan visa sig vara trästickor.
En tomte i Hertsböle kom till Tynglax vallpojkarna och sade: »Ja kommer från Härs och ska till Pörs (Pörtsnäs på andra sidan viken ett stycke från Tynglax), vill ni ro mej över?» Vallpojkarna rodde honom över och fingo så mycket guldpengar. Men när pojkarna kommo hem och skulle räkna pengarna, så voro de bara trästickor.
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
Det var på ett ställe, då de eldade rian för säden. En karl, som vandrade, tog in där och skulle sova över natten, men då han just hade somnat, kom tomten och började regera. Först kastade han upp dörren. Andra gången small det i parsorna och tredje gången skakade hela rian. Då måste karlen laga sig i väg.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
En tomte, som blev bedragen under julaftonen därigenom att tjänaren, som skulle bära maten åt honom, åt upp den och satte träck i stället, utropade: »Sju mil och sju skyl och äta bara dalla!» Han hade burit skylar från sju mils avstånd och fordrade härför mat. Då detta blev honom förvägrat, flyttade han från stället, som härefter förföljdes av otur.
Tomtar
Det var brännerier här och var. I Edsle- byn när farfar var det bränneri. Han tala om att det var tomtar i det bränneriet. Det var små grå gubbar med röd toppmossa. Han hade hört dem i bränneriet om kväl- larna. De hade så roligt, skrek och väsna- des som om de skulle vara fulla. Han hade aldrig något obehag av dem. De fick sköta sig själva. Han lade tobak i bränneriet så att di hade. Ibland lade han pipan där, så att di fick ha att röka med om natten. Men det var på ett annat ställe där i Edsle- byn som di skulle bygga ett stall. Så fort det blev kvällen så packa det å slog i stoc- karna. På morgonen så låg allt huller om / buller. En kväll tyckte ägaren att di skulle smyga sig dit å se vad det var som inte kunde låta bli timringen. Då fick de se att det var alldeles grått med små gubbar som höll på att dra bort stockar. Nästa dag så grävde bonden ned hörnstenarna där tomtarna hade lagt stockarna och då fick bygget vara i fred sedan.
Tomtar
I min barndom så fanns det tomtar. Det var sär- skilt en gammal gubbe, som jag har i minnet. När han kom hem till oss, så hade han alltid så myc- ket att tala om tomtar. Han hade sett sådana bå- de här och där. Det var små, grå gubbar med röda toppluvor på huvudet. En gång hade han kom- mit på en sådan gubbe i ladan. Han hade bara ett öga. Det lyste så skarpt emot honom, så han höll på att inte kunna se något själv sedan. Så var det på ett ställe, som de hade så fint i lagården. Det var den osynliga drängen, som höll fint där. Han var så duktig, så de ville ge honom nå- got nytt i gåva. De sydde kläder och hängde till honom i lagården. Det tyckte han om. Men när han hade tagit kläderna på sig, så ville han / inte göra huset någon mer tjänst. Han sade: "Grann gôsse môker inte lagårn mer." Sedan visade han sig inte mer. Så minns jag, att mor berättade, att det var på ett ställe och såg efter den lille. Om kvällarna, så satt han och vakade över den lille i vaggan. Tomtar har det funnits från början.
Bösskämning
Jägarna trodde förr på allt slags skrock, och många hade konster för sig. De flesta sådana konster skulle läras in på skärtorsdagsnatten. Den som ville bli en skicklig jägare följde vanligen en äldre skytt ut i skogen den natten och lät honom lära ut sina knep. I södra delen av Kisa fanns omkring 1890 en gammal jägare som kunde lära ut en mängd konster. En gång skulle en ung jägare följa med honom ut på skärtorsdagsnatten. Skjut den där tjädern borta på stenen, sa den gamle. Lärlingen kunde inte se något. Titta över min axel, sa den gamle då. Den yngre gjorde så, men i stället för en tjäder fick han se en tomtegubbe sitta på stenen. Han vågade naturligtvis inte skjuta på tomten utan sänkte bössan och påstod, att han inte såg något. Sedan fick det vara nog för hans del. Han lärde sig aldrig konsterna utan föredrog stövarjakten. Hade han skjutit på tomten, så hade en tjäder legat död på stenen.
Spökeri
Jag hade byggt ett hus vid Stadsparken i Jönköping. Nedre våningen hade jag hyrt ut och bodde själv i den övre. Tomten var inte ordnad och jag brukade arbeta där om kvällarna. En kväll behövde jag lite hjälp. Jag in till hyresgästen och bad honom ge mig ett handtag. Men de höllo på att äta kvällsmat, och han skulle komma, så snart han hade ätit. Jag gick ut och ställde mig att vänta. Då kom där en stor svart hund utifrån gatan och sprang in genom porten och rakt på mig. Och rakt genom mig. Jag kände ingenting och hinde inte med att bli rädd heller. Hunden fortsatte nedåt min tomt, gjorde en sväng där, kom tillbaka och sprang åter rakt genom min kropp, där jag stod kvar på samma ställe. Då blev jag rädd på allvar och sprang in till hyresgästen, som blev förvånad och frågade vad som stod på. Men jag talade inte om något då. Sen fick jag veta, att en av mina vänner dött samma kväll.
Tomten alarmerar sjöfarande, fiskare.
Hos Backs i S.-Vallgrund fanns en tomte. Han var mycket förgrymmad, när husbonden kom drucken hem, och ofredade honom på flere sätt, t. ex. genom att rycka bort fällen ur hans säng eller blåsa honom i ansiktet, så att han ej fick sova. Annars var han hjälpsam och gjorde gårdsfolket många tjänster. En gång skulle flere båtlag fiskare fara ut till en grynna för att lägga ut skötar. Båtlagen voro många, och det såg ut att bli trångt vid grynnan, varför det gällde att komma fram i tid. Husbonden på Back hade stenat sina bragder redan om kvällen för att tidigt på morgonen kunna lägga ut. Plötsligt väcktes han av tomten, som ropade i hans öra: »Opp, opp, Klobbis stenar!» (Klobbis var ett båtlag i närheten). Husbonden steg skyndsamt upp, väckte sitt folk och lade ut. Han kom som den första till fiskeplatsen.
Tomtar
Det var en som tjänte dräng i Granviken (Bjurtjärn). Då sa' husbonden åt honom att han skulle ligga i stallet om nätterna. "Men i en tom spilta där får du inte ligga, där har tomtera sin uppgång," sa' han. Drängen la' sig där i alla fall, men när han vakna låg han på gödselstacken. Han gick in, la' sig i sam- ma spilta och somna', men vakna på gödselstacken för andra gången. På morron tala' / han om det för husbonden. "Du skulle ha lytt mäj," sa han. På kvällen ställde drängen en häst i spiltan, han stod alldeles löddrig på morron. Nästa kväll ställde drängen dit hästen igen, och så låg han vaken under natten. Då fick han se en liten gubbe som stod och slog hästen. "Varför gör du så?" sa' drängen. "Jo för han staller på vårt bord," sa' tomten. Men sen ställde han hästen på rätt plats och låg inte själv i spiltan heller, och då stod tomten och rykta hästarna under natten.
tomtar.
I norra ändan på olerudssjön fanns på sin tid en liten suga. Där skulle det vara tomtar, sades det. Rätt som man satt där i stugan kunde föremål börja röra på sig Man brukade gärna sticka yxan under soffan; som man inte ont anade kunde den flyga i motsatta väggen. Vedträ kun- de förflytta sig utan att någon rörde vid dem o.s.v Det påstås ännu idag, att det finns tom- tar på prästgården. I en annan gård måtte man till sist utrymma blstaden emedan det aldrig var fred. Det var ständigt oväsen. När man kokade kom det sot och sten ned genom skorstenen och for i grytan och / fördervade maten. Man såg ingenting underligt men det var ständigt ofred. Det kunde stampa i golven och ramla och bullra ideligen. Ibland var det som om man kastat ut en hel hop ärter på golven. Som sagt, familjen måste lämna bostaden åt sitt öde.
Tomtar
Gamle "Danjel" brukade berätta för dem som voro roade att höre på om tomtarna på säter. Då Daniel var ung tjä- nade han på Säter i Kila, som då ägdes av släkten Lagerlöv. Daniels berättelse var i huvudsak denna: Tomtarna bodde i stalle’ inunder en spilta och i den spiltan fick ingen häst stå, ty bands där en häst slog det aldrig fel utan om morgonen var han alldeles uttröttad, som om han varit i arbete eller sprungit. Svetten flöt av honom och fradgan stod vit kring munnen och han skalv i alla lemmar. Se tomtarna ville ha fred där de hade sitt bo och därför plågade de hästkraken, som bands i den spiltan. En gång skulle Daniel och en av hans kamrat ligga i stallet över natten för att se till en märr som skulle föda. De tog en madrass med sig och lade den i den tomma spiltan, då de lagt sig och skulle te att somna, rycktes madrassen undan dem och kastades långt ut på golvet, men de lade sig på nytt på madrassen i spiltan, men det dröjde inte länge, förrän de kastades bort i ett hörn av stallet / och madrassen for efter dem. De avstodo då från att ligga i den spiltan utan bäddade i ett hörn i stallet. Där fingo de ligga i fred. Om någon svor i stallet eller om någon trätte, så fick han en örfil så att han föll omkull eller flög ut genom dörren. Danjel såg tomtegubbarna hur de kilade omkring där i stallet. Han kunde se dem långa stunder, men om Daniel rörde på sig eller någon kom in, så voro de försvunna i samma ögonblick.
Vättar. Sägner om underjordiska och bergväsen.
Det var tomtar som kom och bad att husbon- den skulle flytta lagården, för det dröp på bordet deras. Denna sägen tala farmor om, men jag mins inte att berätta hela. Far hade e fasligt gran marr. Varje mor- gon var manen flätad i små fina flätor Det var omöjligt att lösa upp dem. - Vi får allt flytta stallet, sa far en vacker dag, så att marra får fred om natten. Så blev det också. Det var på Bôrtan i Gunnarskog som bonden blev av med den bästa oxen, men så hade han all havren skuren och sne- sad, när han vaknade på morgonen. Det var "di små" som hade hört att / han gick och önskade att han skulle ha säden skuren till morgonen. - På Bôr- taskogen är det fullt med "små" ännu. Inte för så länge se'n gick ett par jägare in i en lada där ock skulle sova. Men di fick inte sova. De hörde att det viska, tassa och trasa i lövet. De blev rent lett vid det och gick hem. Di små = tomtar. På denna trakt kan det också betyda "små djävlar". Sådana som Mattes i Glavsnäs hade till gesäller. Det var inte tomtar utan tjänsteandar direkt i den ondes tjänst. Mattes kunde kommendera dem efter svartkonsterbok. Någon viss sägen har jag inte hört att åskan slår ihjäl troll. Men det var en vanlig tro hos de gamle här, att åskan slog efter troll och slikt. Hobergsgubben här på Hongsåsen hade fått av trumpinnen på ena benet, så han vart halt på gamla da'r.