Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
Det fanns en gumma i Flatåsen, som kunde trolla. Hon hade blivit ovän med en granne. Så skulle hon gå och trolla så att det inte skulle växa grönt strå på hans marker. Hon klädde av sig naken och klättrade baklänges upp i ett träd. Men innan hon hann trolla färdigt, så datt hon ner
sägner om troll
Det hände att barn blev bortbytta. Men jag vet inte om bytet gick om igen. En karl var ute och red en gång vid jule- tid. Troll kom med dricka i en bägare för å ge ridaren. Han tyckte om bägaren. Men det var nåt giftigt i. När han skulle rida kasta han dricken över hästen. Allt håret gick bort. Den kalken blev skänkt till en kyrka. Var det skedde minns jag inte.
Naturväsen (vattenväsen)
När något djur gått ner sig i Hornborgasjön bru- kade bönderna säga att det har sjöjungfrun tatt (Troll) Bergatrollen kom till Doterbo för att stjäla den stora kopparkitteln och förde den till Bolum, när de sen bryggde brann kitteln upp eller karet ty di to dä med. Då sade trollen "Bränn upp staven och smi uppgjorden, kommer di inte till Bolum och känner sitt kar i kolum (= kolhögen)."
Häxor och trollkarlar
Det var en finnkäring som kom in en gång. Hon ha- de sopkvastar med sig. Mor såg efter på kvastar- na, å då fick hon se att det inte var mer än två vridningar eller band på kvasten, å då köpte hon inte någon. Hade det varit tre band, så hade hon säkert köpt en. När finnkäringen hade gått så sa' mor, att den gången lurade inte finnkäringen hen- ne. En kvast med två band kunde finnarna ta till hjälp när de skulle trolla.
Bergväsen
Våra pojkar skulle en gång för 35 år sedan gå till Lund- ströms. På hemvägen gick de igenom skogen vid Knipp- la. När de kom hem, hade de sprungit och var all- deles förskrämda. När de gått förbi Knippla- berget, hade de nämligen sett att bergatrollen eldade med granris och hört att det skramlades med lerkru- kor, när trollen gjorde i ordning sin kvällsmat.ˣ⁾ — ˣ⁾ En av "pojkarna" – nu vuxen – var närvarande vid uppteckningen och vitsordade moderns berättelse!
Utan titel
I Stommen finns en plats som kallas för ”Penninghôle”. Under kriget 1814, så skall de ha grävt ned pengar och skatter där. Det var en Stommenbo som lade ned det, och trollade på det, så att ingen skulle få fatt i det och få nytta av det. Det skulle vara ett penningskrin och andra dyrbarheter. Om de än skönt har fått se skatten, så har de inte orkat ta den. Släktingarna har försökt att få fatt i den och andra har varit där och grävt, men ingen har kunnat finna den.
Kyrkor
När de skulle bygga Järbo kyrka, så ville det inte gå att bygga henne, där folket i socknen hade bestämt, att hon skulle stå. Det de byggde om dagen, rev trollen ned om natten. Så var morgon de kom tillbaka, så låg det huller om buller. Men då kom de överens om, att de skulle sätta två kor och två oxar för en stock. Där de stannade, skulle kyrkan byggas. Och de stannade i den hålan, där kyrkan nu står.
Troll
Det var en jägare i östra Frölunda, som hade hört talas om att det skulle vara en öppning i ett berg, och där hade de sett en kista, och det låg en gås på kistan och bevakade henne. Han gick till berget en böndagsmorgon och fick se gåsen och sköt på henne. Men han kom ifrån sansen och kom in i berget. Men när det ringde tredje gången i Håksviks kyrka, blev han utkastad och låg på en svedja. Det var nog trollen, som hade gjort det.
Varelsen hos kvinnan dödas av blixten.
En kvinna i Stor-Harja bar under ett åskväder någonting i sitt förkläde. Då hördes en röst ur molnet: »Fäll ned ditt förkläde (skåcka ner ferkle)!» Hon gjorde detta, och ett litet svart djur, mindre än en katt (troll, ilaka), sprang därur, men blev på stället sönderslaget av en blixtstråle (bisa). Gud gjorde detta, för att icke hus eller människor skulle bliva träffade.
Eldar
De eldar mest ute om påsk. Påskafton tänder de eldar på höjderna och skjuter av skott. De sköt rätt upp i luften förr, för att driva bort troll. Och så blåste de i "bockahorn". Valborgsmässoafton eldar de också, men de skjuter bara om påsk. Men "hornar" gör de alltid, när de eldar. Det hör till. På "Ture" och "Tycho" eldar de också, mest "Ture". Då tänder de på gammalt ris och skräp.
Husdjur
"Nol i gårn" var det en gumma som hade fått en ko skämd. Hon gick då till den person som hon antog hade gjort detta och stal en tra- sa, så brände hon aska av den trasan och gav kon i "drecken". Kon skulle bli återställd då. Om påsk skulle det vara tjärkors på alla dörrar för att inte påskkäringarna skulle kom- ma åt att göra illa åt kreturen. Psalmboken skulle hänga över hästen i spil- tet, för att inte käringarna skulle kunna kom- ma åt att trolla på hästarna.
Troll Sinre-gubbar
I närheten av Sintorp ligger ett berg, som heter Sinreberget. Här har det stundom hörts hammar- slag som från en smedja. "Jag (Gustafsson) hörde själv en vintermorgon då jag kom ut på gården, dessa hammarslag och de ljödo så star- ka. Då ropade jag på pojkarna som voro i verkstan att också de skulle komma och höra. Men så fort de kommit utanför dörren, tystnade hammarslagen, och de hörde dem ej. Mer än en gång har jag hört dem. Ett stycke från detta berg ligger ett annat, och på detta fanns en plats som kallades Dalastugan, där trollen skulle bo. Högst upp på berget fanns det och finns ännu en källa ur vilken trollen hämtade vatten. Här lades pengar och knappar och spikar och dessa ditlades av klena människor som därmed trodde sig / bliva friska. Många, som ledo av värk gingo ofta till denna källa, upphämtade någon av de ditlagda sakerna, placerade detta på det "onda" stället och blevo så krya igen. Det underliga är, att denna källa aldrig sinat ut ens i de torraste somrar, och den saknar tillflöde. I Gödeberg (vid Anderstorp i Lindome) bodde också troll. På en gård, Östergård i nr 3 Anderstorp hade de en stor, svart lurvig hund. På en julafton blev han mycket orolig och man måste släppa ut honom. Så fort han kom- mit ut, gav han till ett gällt skall och försvann så och kom inte tillbaka. Då folket sedan i slåttertiden voro nere på mader- na, hördes hundskall från Gödeberg. "Tro det inte är Östergårds hund, som trolla ta´tt" sade man. Nästa julafton, ett helt år efter det hunden för- svunnit, hördes på kvällen en skrapning på dörren och när man öppnade stod hunden där. Han / insläpptes, fick mat men blev snart orolig igen och ville ut genom dörren. Man försökte hindra honom men det gick inte. Så fort han kom ut, rusade han iväg bortåt berget och sen dess har han ej återkom- mit. Men det påstås, att somliga långt efteråt hörde honom skälla i bergen. Vid "Svarte port" Hyltberg på gränsen till Älfsåker hade trollen sitt tillhåll och vistades här till kyrk- klockan kom i tornet, då försvunno trollen (tor- dön), ty sedan bröts deras makt. Till "Toras" i Lindomeby väntades en gång en "liten". Mannen hade varit i Kungsbacka och på hemvä- gen hörde han att det högg i Hyltberget och för- nam en röst som sade: " Hugg brea fötter och stora, ty de har Tora." Trollen ville gärna byta ut sina barn mot människobarn. När mannen kom hem, var kvinnan mycket orolig och ville tvunget ut genom dörren. Hon var rätt klen och mycket våldsam. Han måste hål- / henne och därigenom hindra henne att komma ut på gården. Där hörde man hur det lunkade och trampade tungt av och an hela natten. Det var trollen som vaktade på, att få bytt bort sin trollunge mot det väntade mänskobarnet. Då solen gick upp försvunno de, utan att ha fått göra barnbyte.
Häxor och trollkarlar
Om "lövjerske" stod det i den gamle katekesen. Jag har inte hört det namnet på annat vis. Här på trakten har det inte funnits något sådant vä- sen. Finnarna var svåra att kunna trolla, å skulle en ha reda på något, så var det allt att gå öst eller väst på skogen å tala vid en finne. Folk var rädd för finnarnas trollkonster. Somliga av dem hade makt att stämme björn på boskapen. Så många konster som finnarna kunde, var det inte någon an- nan som kunde. Men annat folk fick ju lära de också med tiden, så att inte finnarna kunde göra vid dem. Om en var såpass god att en kunde trolla emot, så fick ju inte den som trollade någon kraft. / Men det var inte många som kunde det. En "vervel" var farlig. Det var värst om han kom norr ifrån. Han kunde ta en med upp i luften, å kom en med, så blev en inte som en skulle vara se- dan. En skulle bli som konstig till humöret på- stods det. Det var allt ont ihop i den. Om en hade stål med sig, så skulle det inte vara farligt. Det var en gång som en karl höll på ute på å- kern med säden. Då kom det en sådan "vervel" å höll på att sopa slätt över åkern. Då tog kar- len kniven å kastade i verveln. Men kniven kom tillbaka å högg sig in i låret på den som hade kastat den. Jag mins en käring som en fick se om midsommar- natten. Hon gick å smög fram i diken å på åk- rar, för hon var ute å tog musten från andra. Hon drog ett lakan efter sig, å rätt som det var så vred hon ur det i en bytta. När hon hade fått så mycket som hon tyckte hon behövde, så gick hon hem, å gav kreaturen å dricka ur / daggen. Se'n fick hon tur med mjölk å smör he- la året. Strumpeband har jag inte hört något om, men det var en gumma i Månäs som hade två pinnar sittande i väggen. När hon drog i dem, så fick hon mjölk.