Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Julafton skulle det sättas ut ett fat gröt till tomten, denna gröt sattes i lagårn. Det fick icke vara gröt som blev över, utan den gröt tomten skulle ha, skulle vara med det första som togs ur grytan, i gengäld bringade tomten tur och lycka i huset. Tomten bodde under husets stenfot.
Tomtar
Det var en gumma, som hade hjälp av en tomte. Han ställde så att gumman alltid hade bingen full i mjöl. Då sydde hon en fin kostym åt honom och hängde den vid bingen. När tomten fått kostymen på sig, sa han: "Lull, lull, grann gosse aldrig siktar mjöl mer". Så blev tomten borte.
Tomten frågar vad man önskar.
Det var en bonde, som gick tre torsdagskvällar till en tregrenad väg för att få tala med tomten. Tredje kvällen kom tomten och frågade honom: »Vad vill du ha?» Bonden blev så rädd, att han inte sa något annat än »skit», och det gick så med honom, att han fick så mycket av det han begärde, att han ville drunkna. Tomten förde åt honom så förskräckligt.
Tomtar
Jag tjänte i Stafsinge. Det var på ett ställe som drängarna fick stå och tröska om kvällarna jämt, och säden tröt aldrig. De hade en tomte där, och folket satte ut en skål gröt till honom var kväll. Så tog en dräng och åt ur gröten för tomten en gång och gjorde något annat i skålen. Se'n fick de inte mera säd än de själva skördade, för tomten flyttade därifrån. I Hallagård i Stafsinge kom en tomte och stönte och drog. De såg inte att han hade mer än en ände av ett halmastrå i ena munvikan. "Har du inte mer å bära, så behöver du inte stöna" var det en, som sa. Då vände tomten på sej, och då fick de se, att han hade en stor börda på ryggen. Men tomten ut med en fart, så porten höll på att ramla ikull, och han visade sej aldrig mer där.
Tomte
Min pappa har sett en tomte en gång. Och jag har hört tals om tomtar. På ett ställe hade de hus i en ladugård, kan jag tro. Drängen kom, för han hade oxar att ge mat. En gång blev han arg på en oxe och sparka till den, men då fick han en duktig örfil av tomten. Och sedan våga han inte slå till någon oxe mer. En gång var drängen oppe på rännet och skulle ta ned hö. Men så ramla han utför. Då skratta tomten, för han tyckte att det gjorde gott åt en att ramla. - Tomten kan vara snäll och hjälpa till så att de får mycket mer än de ska ha. Men det är ju inte rätt förstås att han tager ifrån andra. Men då ska de muta tomten först. Det var en stor gumma en gång. Hon såg tomten komma och bära på ett ax. Och tomten pustade så. "Är det något att pusta för det där axet" sa hon. Men då svarade tomten: "Skulle jag dra ifrån dig, så mycket jag gett dig, så skulle / du se hur mycket du hade kvar." Tomten är förstås klädd så som de brukar vara utritade. An- nars kan man inte känna igen dem förstås.
Tomte
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sà Zakris-Mattson. Jungmannen var inte i syne så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick sår i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomte till sjöss
"Så sant som jag sitter här, så såg jag en tomte ombord. Han låg på rånocken", sa Zakris-Mattson. Jungmannen var inte i syne, så han kunde inte se tomten. En gång mötte jungmannen honom mitt i kajutdörren, och jungmannen fick så i hela ansiktet. När det blåste full storm, låg tomten på rårna och revade segel.
Tomtar
Mor såg en liten tomte som hade stor, grå hatt på huvudet. Det var en granne till henne som hade denna tomten. När denne grannen var på köring 2½ mil därifrån, så var tomten med. En gång såg de honom. Han kom från källan å hade hämtat vatten. Han hade en hink i var handen. Han gick till stallet med vattnet.
Tomten
Små tomtar som bar te dem talte di om. Tom- ten skulle vara liten med röd toppmössa. Bonden på ett ställe tyckte det ökte sig i ladan. Så la han sig dar. Då kom en liten tomte med tre halmstrån och pusta och bar. Då skrattade bonden och sa att han kunde tjåsta för att bära tre strån. Då sa tomten: "Ja, skulle jag bära från dig lika mycket som jag burit till dig, så ska laan bli tom". Han såg inte själva bördan utan bara halmstråna. Han blev fattig, gubben.
Tomtar
Det var en bonde som hade en tomte, o bonden tyckte inte om tomten. En gång stod tomten på en packestol (bykstol) när bonden kom, o det muska o regna (småregnade). Bonden slog till tomten med ett packeträ. "Dä muskar o regnar," sa' tomten. Då slog bonden till en gång till. "Dä kommer store dropper," sa' tomten. Tomtarna skulle vara tre ihop på ställena, sa' de. En piga på ett ställe fick gå ut o ställa tre smör- gåsar på logen.
Tomten
Ute på Varholmen var det tomtar på ett ställe. De hörde hur de gick där med träskor. Folket mådde bra där- ute. Han drog till dem. Det var goda människor som hade tomten. Om de gjorde nåt ont med tomten drog han från dem. Det var en bonde, som mötte en tomte, som kom och drog på ett halmstrå. "Det var något att tjåsta för," sa bonden. "Jaså, du är inte nöjd med det jag har, då ska du få mindre," sa tomten, och ifrån den dagen drog han ifrån bonden.
Tomtar
De talte om, att på ett ställe brukade de ge tomten ett fat gröt med sirap på var kväll. En gång var sirapen sjunken till botten, så att tomten såg den inte. Då blev han ond och stack ihjäl en ko och tog blod av henne i stället för sirapen. Men när han hade ätit upp den mesta gröten, fann han sirapen på botten. När folket kom ut till lagården nästa morgon, stod där en ko i stället för den, tomten stuckit. Den hade tomten hämtat långt bort ifrån.
Gårdstomten
Tomten drog jämt till huset så att ingenting fattades. Men därför skulle de också vara goda vid tomten och ge honom mat varje dag. De skulle även vara rättvisa och goda mot både män- niskor och djur och fick icke lov att bliva hög- färdiga, för då kunde det hända att tomten började dra ifrån istället för till gården och då gick det illa. Om de hade glömt att vattna hästarna en gång, fick de härför ett slag på käften att de höll på att falla omkull, av tomten, när de kom i lagården för att utföra sina försummade syslor. Mat till tomten skulle sättas ut varje dag på loen eller på fodergången i lagårn och detta fick icke försummas någon enda dag på hela året. Tomten gick klädd i grå vadmals- / kläder. När man vävde vadmal skulle tomten även ha en bit vadmal och vad man än gjorde skulle tomten ha något med av det. En mjölnare som hade en tomte i kvarnen kunde sätta kvarnen igång på kvällen och sedan lägga sig att sova, för när kvarnen gick tom, blev han väckt med ett slag på käften, av tomten. En skomakare som hade en tomte, behövde bara skära till lädret och lägga på bänken på kvällen, på morgonen när han kom var det färdiga skor. Skomakaren blev härigenom rik och blev därmed även högfärdig och började försumma tomten. Häröver blev tomten arg och började draga från huset istället och inom kort hade han dragit bort allt vad han förut dragit dit och mera till, att skomakaren blev mycket fattigare än han nån gång förut varit.