Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomtegubber ska dä ha varit vid Lenungshammar här i min tid. En hästhandlare mötte en tomte vid Dammen där, han hade köpt en ny häst, blårosete. Den tyckte tomten om, så han skulle hälsa. Tomtarna tyckte inte om alla hästar i stallen. Det var tomtar vid kvarnen i Lenungshammar. De stängde kvar- nen ibland för min svärfar där. En gång stod tomten där och höll i hjulet.
Julafton
De gamle ville ha så väl för fönstren om julkväl- len, för de var rädda för att "spöka" skulle komma å titta in genom fönstret. Den kvällen skulle tomten ha av all slags mat, som lagats iordning å stod på julbordet. Bordet skul- le stå såsom en lämnade det när en hade ätit, för det var osynliga som skulle komma å äta. I gröten lades en mandel. Den som fick den skulle bli gift under kommande år.
Tomtar
På "Valleberg fanns tomtgôbber". Det var flera som såg dem. Det var en liten gubbe med "toppluva", grå kläder och träskor. När Sven på Sten for till staden, så sprang en grå liten gubbe bredvid åkdonet, men rätt som det var gjorde han ett skutt och blev borta vid sjön. De trodde att tomtarna var riktiga små gubbar. Jag hörde aldrig att någon trodde att de hade med djävulen att göra, för de hade mest goda sidor. Blev de retade så var de inte så goda att tas med.
Tomtar som dans
En liten flicka såg tre tomtflickor, som dansade. Hon sprang in till mor sin och frågade om hon fick vara med dem, men när hon kom ut, var de borta. Far till flickan såg dem också. De bruka komma in till honom i koja och dansa. Han sa' åt dem att om de håller fre skulle de få tobak. De vill gärna ha tobak. Han la en stump på fyllmurn, sedan blev det fre. De var klädda i gröne jacker och mössor. Det är bra att vara sams med tom- tarna.
Tomtar
När mor tjänade piga här i en av granngårdarna, så hade hon varit hem en kväll. När hon gick till- baka, så fick hon se att det var en lykta strax före henne i vägen. Hon började att gå fort, för hon trodde att hon skulle få följe. Men lyktan var precis lika långt före hur fort hon gick. När hon kom till en skogsbacke, så blev lyktan alldeles borta å det blev stup mörkt. Hon såg var- ken ty el. knätt till något. Det var inte annat än en tomte.
Legendsaga. Aarne nr. 755.
Prosten Svala kom ridande norrifrån genom Karlanda. i Årstad hade tomtarna bal i Bergjärdet, sluta med detta sade prosten, ty ni har ingen nåd att vänta, det är så säkert som att denna kvisten aldrig lövas, när han kom hem blev han lite konstig och illamående, då letade han reda på kvisten fick då se att den började grönska, då red han tillbaka och talade med tomtarna, och blev sedan kry igen Caminister M. A Svala 1718 i Eda. s n
Lyktgubbar
Det var ett fruntimmer som hade varit på ett ställe och varit börlagumma (gudmor), och hon gick hem på kvällen, och det var mörkt. Då kom en liten karl med en lykta i näven, och han sa till henne: "Jag skall lysa dej hem, om jag får ligga ijämte dej." "Nej, det vill jag inte, för det kan bli något galet efter det," svarade hon. "Ja, det ville jag att det skulle bli", svarade den lil- le karlen. "Men du ska få betalning, om du lyser mej," sa fruntimret. Men han lyste henne inte. (Vet ej om detta var en tomte eller lyktegubbe).
Hustomtar
1) När gumman "Petters-Marit" i gården Pelteso en gång för länge sen kom in till sina grannar i finn-pörtet Bojestorp, fick hon se en tomte sitta på en av tak- stängerna. 2) Min farbror Mattes Andersson i Karttorp, hittade ibland, då han fått brännvin i sig, på att gå till stallet och ge sina två hästar örfilar. Men en gång, då han gjorde så, fick han själv av en osyn- lig knytnäve en förfärlig örfil. Sedan vågade han han inte göra så med hästarna mera.
Tomtar
En bonde och hans dräng tröskade. Det tog inte (tröt inte) i ladan. Drängen blev ked av det. En skomakare sa till honom: "Titta efter vad käringa gör det sista hon gör på kvällen!" Hon tog en skål mjölk och satte under lon. "Passa på en annan kväll och vänd skålen upp och ner!" sa skomakarn. Det gjorde drängen, och sen flyttade tomten därifrån och började dra ifrån ladan i stället.
Tomtar
Min morfar i Brandsbol hade en svart ko en gång som var löst varje morgon, och då var hon också så svett. Ibland var hon utsläppt i snön. Då blev morfar rådd att gå till lagårn tre torsdagskvällar och fråga, vad tomtarna ville med den svarta kon. Han talade aldrig om, vad han fick för svar, men när den tredje torsdagskvällen var över, så flyttade han den svarta kon från den platsen och ställde dit en röd i stället. Hon fick stå i fred på den platsen sedan.
Tomtar
Jordfasta stenar skulle man inte röra, för det kunde finnas tomtegubbar under dem. Mamma hade sett tomtegubbar vid en sådan sten här på ett gärde. Det var små gubbar, som lekte och hade så roligt vid stenen. Somliga var uppe på stenen och somliga var nedanför. När de fick se henne, så försvann de. Hon trodde att de bodde under stenen. I stenrösen och under stenar hade de sit tillhåll. Man hade nytta av tomten om han bodde på ens mark. Då drog han från andra och drog till den gården, på vars mark han bodde.
Av rån hållna djur befrias förmedels trollkonster.
En ko hade dröjt i skogen flere nätter å rad, varför man beslöt att försöka kurera henne. Åt tomten eller åt skogens rådare tillreddes ett offer av nio skilda ingredienser i en järngryta och ställdes i den bortvarande kons bås. Bland de nio sorterna funnos metallerna representerade av en ung hustrus vigselring, silvret ävenledes av en ring, kopparn av en fempennisslant och järnet av den gryta, som inneslöt alltsamman.
Tomten straffar dem, som supa upp hans brännvin.
En skräddare och en skomakare voro och sydde i Jölkby i Kyrkslätt, och så sågo de, att värdinnan var och förde något i skåpet om kvällen, innan hon gick och lägga sig. De gingo och se, vad det var i skåpet, och det var brännvin. Nå, de söpo upp brännvinet, men sedan, när de skulle sy om kvällen, så knyckte och ryckte det i fällen för skräddaren, så att han inte kunde sy något stygn alls, och skomakaren kunde inte sy heller, som det bara ryckte i trådarna för honom. Det var till straff, för att de hade druckit upp tomtens brännvin.