Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Tomtar
I Hemsjö i min födelseförsamling hade en kvin- na i Sandbäcken två tomtar som hjälpte henne att dra till huset. De kallade henne Sandbäcks-Maja. Den ena tomten hette "Kristian" och den andra "Följ med" De voro så små att de kunde krypa igenom den minsta glugg. De voro alltid klädda i röda mössor. Då Maja ropade Kristian och Följ med kommer tom- tarna fram. Hos Maja bodde en man som de kallade Strekholms-Jan och så hade hon en dotter Karin. Dessa och tomtarna såg man ofta inte sedan det blivit mörkt och tomtarna drog mycket till huset åt dem. Detta berättade mina föräldrar och hände det för omkring 100-år sedan. Sandbäcks Maja såg jag flera gånger som liten flicka.
Tomtar
På en gård här i Säfsnäs hade en bonde en tomte i stallen. Bonden behövde inte arbeta själv utan tomten gjorde allt arbete. En kväll råkade han får se tomten. Han hade röd toppluva på huvudet men kläderna var trasiga och han var knappt en aln lång. Då gick bonden och sade åt dem inne att sy tomten nya kläder. De gjorde så. På morgonen efter sedan bonden lagt ut kläderna gick bonden till stallet. Men då vart hästen inte ryktad och inte stallet i ordning. Då bonden stod där och funderade kom tomten och såg fin ut och sade: "Junke sopar inte idag för Junke är för grann." Sedan fick bonden arbeta själv i stallen.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
En bonde hade en tomte, som samlade åt honom så mycket av alla sorter. Om hösten i skördetiden bar han mycket rågskylar flere mil långt ifrån, så att bonden fick så duktigt råg. Nu hade bonden en dräng, som var full i skälmstycken. De hade alltid gröt öst i ett fat åt tomten, som bodde på stallskullen. En afton hade de igen kokat gröt och burit upp på skullen åt tomten, men där åt drängen upp gröten och bestyrde i fatet i stället. När tomten sedan kom hem och såg i fatet, så fanns där bara det som drängen hade lagat. Då blev tomten förargad och sade: »Sju milar och sju skylar och bara paska i fatet.» Sedan flyttade han bort från hela stället.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
En bonde hade en tomte, som samlade åt honom så mycket av alla sorter. Om hösten i skördetiden bar han mycket rågskylar flere mil långt ifrån, så att bonden fick så duktigt råg. Nu hade bonden en dräng, som var full i skälmstycken. De hade alltid gröt öst i ett fat åt tomten, som bodde på stallskullen. En afton hade de igen kokat gröt och burit upp på skullen åt tomten, men där åt drängen upp gröten och bestyrde i fatet i stället. När tomten sedan kom hem och såg i fatet, så fanns där bara det som drängen hade lagat. Då blev tomten förargad och sade: »Sju milar och sju skylar och bara paska i fatet.» Sedan flyttade han bort från hela stället.
Tomten.
Per Papplakulle, så kallades mjölnaren, hade i sin kvarn en tomte, vilken han var mycket noga med att sätta mat till, passade han upp tomten väl med mat och stod väl med honom, så skulle tomten väcka upp honom om kvarnen gick tom på natten, eller elden kom lös. Ibland hände det att tomten gick bort, en gång blev han borta flera dar då var gubben sorgsen, han trodde att tomten gått så långt bort, att han icke hittade tillbaka igen, men när sedan tomten kom igen, blev gubben åter glad. Per Papplakullle kunde gå ut i hagen, taga en bit näver från en björk, på denna näverbit kunde han spela vilken låt han ville, detta hade han lärt av Näcken.
Tomtar
Min morfar och hans bror Jon gingo ut för att sätta en vad. Då fick Jon, men inte hans bror, se fyra tomtar, som åto gröt ur ett fat. Bredvid sig hade de ett ljus. Morfar, som inte såg tomtarna, tro (trampade) rätt i grötfatet. Men då stack en av tomtarna honom i ryggen med en kniv, och sedan dess var han länge sjuk.
Om tomten
En bonde hade en tomtepese1. En gång kom tomten' bärande med ett ax ock pustade så illa. "Pusta måttligt du, det var inte att pusta före", sa bonden. "Får jag pustat ifrån dig lika mycket, som jag har pustat till dig, så är du måttligt stinn", sa tomten. Ock sedan bar tomten ifrån honom, så han blev fattig.
Tomtar.
Pappa hade sett en tomte. Han såg ut så som de målar upp honom. Det var före min tid på ett ställe. Drängen skötte oxarna. En gång blev han arg på en oxe och slog till honom. Då fick han en bra örfil av tomten. Och en gång var drängen på rännet och skulle kasta ner hö och då ramlade han ner. Då skrattade de - det var väl två, kan jag tro. Det var en tomte på ett ställe. Så kom han hem och hade ett ax att bära, och han var så trött. "Behöver du vara trött för ett ax!" sa gumman. "Om jag bär ifrån dej så myc- ket som jag har burit till dej, så får du se vad du har", sa tomten. Tomten bodde uppe på rännet eller i lagårn. De sa all- / tid tomte, aldrig nisse e. d. Känner ej sägnerna: tomtens nya kläder och tomten, som var med på flyttlasset. Har aldrig hört att tomten skulle ha ett öga mitt i pannan.
Tomten
Det var på ett ställe som tomten var i fju- set. Husfolket hade fått för sig, att de skulle ge ho- nom belöning till jul. Och så gav de honom ett par skor på julmorgonen. Och så lade de godsa- ker i skorna. Se'n ställdes de på gödselhögen. Tiden gick och tomten hördes inte till mer. Men vad i all världen är det med tomten nu, sa husmora en dag. "Go junker lorter inte ner sina nya skor," fick hon då till svar av tom- ten. Han pep från en vrå i fjuset. Ibland så tova han ihop svansen på hästar- na, så att det blev "nissefläter".
Tomtar
Far berättade, att hans farfar, som var född i slutet på 1700-t hade haft en gård på Orust. En gång stod han i stallet och orenade. Då fick han en örfil så att han ramlade omkull. Det var tomten, som givit honom den, men han var osynlig. - Det finns två stycken tomtar, antingen en som drar till gården eller en som drar från gården. Där som tomte finns, är hästarna feta och skinande och väl ryktade. Det sägs, att O. O. i B. har en tomte och att han inte vågar måla lagårn för att tomten inte skall flytta bort.
Tomtar
Både mormor och farmor gav tomten mat om julkvällen, för att han inte skulle svälta. Så skulle de få mycket tillbaka. Gav de honom ingen mat, så skulle de få svälta. Far- mor hade sett en tomte. Han hade röda klä- der. Han var som ett två års barn, så liten. Det gick inte an att spotta i spisen, för då kunde en få med tomten att göra. Inte gick det an att packa och dundra om kvällarna. Inte gick det an att spinna och tröska en viss tid på kvällen. De tyckte om att ha tomte.
Tomtar.
I Trångstad fanns det tomtar. De var så beskedliga, att de forade (?) hästen. Kreaturen hade också gott av tom- ten, för han såg till dem så att det inte hände dem något farligt. Om någon förde väsen i stallet eller la- gården om kvällen så förde det ett farligt väsen där hela natten. I Lenungshammar var det tomtar i kvarnen. Det var spår efter dem i mjölet ibland. Det var inga tår, bara en hel fot. Om mjölnaren somnade, medan kvarnen gick, så blev han väckt så snart han gick i sko. Det var tomtarna som väckte honom.