År 1522 spelade en avgörande roll i Sveriges monetära och politiska historia under upproret mot Kristian II. I det trängda läget under befrielsekriget saknade Gustav Vasa och hans anhängare tillgång till de ordinarie silverfyndigheterna och de etablerade myntorterna, vilket tvingade fram en radikal lösning: tillverkningen av så kallade klippingar. Dessa fyrkantiga eller oregelbundet klippta nöjmynt präglades av medel som samlades in genom att kyrkor och kloster tvingades lämna ifrån sig sin överflödiga silverarmatur, helgonskrin och kalkar.

Klippingarna från 1522 kännetecknas av sin låga silverhalt och sin enkla prägel, där valören ofta anpassades efter tidens akuta behov av betalningsmedel för de upprorsarméer som belägrade de danskvänliga fästena. Mynten präglades främst i Stockholm och Västerås och utgjorde ett ekonomiskt risktagande som kunde ha lett till totalt förtroendetapp för den nya regimen, men de fungerade som ett effektivt krigslån i metall. På åtsidan av dessa mynt finner man ofta den svenska skölden med tre kronor eller Folkungalejonet, medan frånssidan visar värdetecknen eller andra heraldiska element som knyter an till Wasaättens tidiga maktkamp.

Idag finns ett fåtal av dessa historiska 1522-års klippingar bevarade i offentliga samlingar och museer, såsom Kungliga Myntkabinettet. De betraktas som fascinerande och sällsynta dokument över den finansiella kris som föregick grundandet av den moderna svenska nationalstaten. Numismatiker och historiker studerar dem noggrant för att förstå hur den tidiga svenska statsapparaten säkrade sin försörjning under revolutionära förhållanden.