Birka anlades omkring år 750 på ön Björkö i Mälaren och växte snabbt till att bli en av Skandinaviens mest betydelsefulla handelsplatser under tidig vikingatid. Platsen hade ett strategiskt läge längs de centrala vattenlederna, vilket gjorde den till en knutpunkt för utbytet av varor mellan östersjöområdet, det kontinentala Europa och Orienten. Här handlades med hantverk, pälsar, slavar, glas och arabiska silvermynt, vilket vittnar om ett vidsträckt internationellt nätverk.

Staden omnämns i skriftliga källor av bland annat Ansgarius (Ansgars levnadstecknare Rimbert), som besökte platsen på 830-talet i ett tidigt kristnande syfte. Arkeologiska utgrävningar har blottlagt lämningar efter omfattande bebyggelse, verkstäder för metallhantverk och kamtillverkning samt den så kallade Borgvallen. Omfattande gravfält som Hemlandets gravfält omger stadsområdet och rymmer tusentals gravar med rika fynd av vapen, smycken och dräktdetaljer som speglar den sociala skiktningen i det tidiga urbana samhället.

Under slutet av 900-talet övergavs Birka av hittills inte helt klarlagda orsaker, men sannolikt spelade förändrade vattennivåer, politisk omvälvning och den framväxande konkurrenten Sigtuna in. Idag är Birka tillsammans med grannön Adelsö uppfört på Unescos världsarvslista på grund av sitt enastående vittnesbörd om vikingatidens samhällsstruktur och handel.

Ett besök på Björkö erbjuder en tidsresa till vikingatidens vardagsliv. På platsen finns Birkamuseet, där fynd från de omfattande utgrävningarna ställs ut, samt rekonstruerade hus som ger en bild av hur bebyggelsen kan ha sett ut under storhetstiden.