Sigtuna grundades omkring år 970 e.kr., sannolikt av Erik Segersäll, och räknas till Sveriges äldsta ännu existerande stad. Under tidig medeltid var staden ett av Svealandets viktigaste ekonomiska och politiska nav, vilket bland annat märks på att Sveriges första egna mynt präglades här under Olof Skötkonung. Stadens långsmala strandlinje präglas än idag av den medeltida stadsplanen med sina karakteristiska gränder som löper från den centrala gatan ner mot Mälaren.

Staden har en rik kyrklig historia med flera välbevarade ruinmiljöer från 1100- och 1200-talen, såsom Sankt Pers kyrka, Sankt Olofs kyrka och Sankt Lars kyrka. Dessa tidiga stenkyrkor vittnar om kristendomens tidiga etablering och Sigtunas roll som stiftsstad innan biskopssätet flyttades till Uppsala. I staden lågt också ett viktigt dominikanerkloster, grundat på 1230-talet, vars lämningar idag är kända som Sigtuna museum och klosterruinen.

Sigtuna är även känt för sina många runstenar som är inmurade i husgrunder, placerade vid vägarna eller resta i stadens parker. Flertalet av dessa stenar är ristade av den skicklige runmästaren Fot, vilket understryker stadens betydelse under overgångstiden mellan vikingatid och medeltid. Runstenarna bär vittnesbörd om tidiga handelsmän, kristnade stormän och resor till fjärran länder.

Idag är Sigtuna en levande småstad som lockar besökare med sin unika träarkitektur från 1700- och 1800-talen, sina hantverksbutiker och det anrika Sigtunastiftelsen. Arkeologiska utgrävningar i Sigtuna har genom åren givit forskarvärlden ovärderlig kunskap om den tidiga urbaniseringen, hantverk, handelsvaror och vardagsliv i det tidiga svenska riket.