Erik Segersäll var en svensk kung som enligt Adam av Bremen och de isländska sagorna regerade under senare hälften av 9xx-talet. Han tillhörde Munsöätten och räknas i traditionell svensk historiografi som den förste historiskt någorlunda säkerställde kungen av Svea rike. Hans maktbas fanns i regionen kring Gamla Uppsala, vilket utgjorde hjärtat i det tidiga svenska riket.

Tillnamnet Segersäll fick han efter sina framgångar i krig, däribland det omtalade slaget vid Fýrisvellir i närheten av Uppsala. Enligt krönikorna stod han där mot sin brorson Styrbjörn Starke som anföll med hjälp av jomsvikingar. Genom att lova seger åt guden Oden skall Erik ha vunnit drabbningen sedan fiendens här brutits samman.

Under hans regeringstid utvidgades det svenska inflytandet avsevärt. Erik lyckades även under en period kontrollera Danmark efter att ha besegrat kung Sven Tveskägg, vilket gjorde honom till en mäktig herre i Norden. Denna expansion markerade ett viktigt steg i den skandinaviska statsbildningen under vikingatiden.

Vid sidan av de militära framgångarna tillskrivs Erik Segersäll även grundandet av Sigtuna, en av Sveriges äldsta städer. Staden anlades vid Mälarens stränder och kom att bli ett viktigt centrum för handel, mynttillverkning och kristendomens tidiga spridning i Mälardalen.

Erik var gift med Sigrid Storråda, om vars historiska existens dock råder viss tvedräkt bland forskare. I äktenskapet föddes sonen Olof Skötkonung, som skulle komma att efterträda sin far som kung och bli den förste svenske kung som döptes.

Hans död inträffade omkring år 995, varefter sonen Olof tog över styret. Erik Segersäll efterlämnade ett rike som stod på tröskeln till kristnandet och som hade tagit avgörande kliv mot en mer fast centralmakt under kungligt inflytande.