Gamla Uppsala utgör hjärtat i det förkristna sveariket och omnämns redan av Adam av Bremen på 1000-talet som ett centralt säte för nordisk religion och blot. De tre stora kungshögarna, daterade till folkvandringstid och yngre järnålder, rymmer enligt traditionen resterna av sagokungarna Aun, Egil och Adil från Ynglingaätten. Arkeologiska undersökningar har bekräftat platsens storhet med spår av storskaliga hallbyggnader och omfattande offerlundar där både djur och människor helgats åt gudarna.

Efter att den gamla kultplatsen förlorat sin ställning i kölvattnet av religionsskiftet uppfördes en mäktig domkyrka på platsen för det hedniska tempel som källorna skildrar. Uppsala bisto även som säte för ärkebiskopen från och med 1164, vilket cementerade orten som det andliga centrumet i det medeltida Sverige. Den nuvarande Uppsala domkyrka, som stod färdig på sin nuvarande plats lite längre söderut vid Fyrisån på 1400-talet, bär vidare på detta kyrkliga arv med gravar för betydelsefulla gestalter som Gustav Vasa och Johan III.

I det omgivande kulturlandskapet möts besökaren av ett tätt nät av fornlämningar, runstenar och gravfält som vittnar om en maktstruktur som sträckt sig över årtusenden. Platsen hyser även Gamla Uppsala museum, där fynd från de rika gravarna och utgrävningarna av hallbyggnaderna ställs ut. Här kan man följa spåren av den maktkamp och de ritualer som lade grunden för det svenska riket.