Ynglingasagan är den inledande delen av det storslagna kungasagotimiljön Heimskringla, författad av den isländske hövdingen och skalden Snorre Sturlasson omkring år 1230. Texten bygger på äldre norsk skaldediktning, såsom Tjodolf av Hvinas dikt Ynglingatal, och spårar den svenska Ynglingaätten ända tillbaka till hednatidens gudar, där Oden och Frej framställs som historiska hövdingar och konungar i Norden.

Verket är av central betydelse för förståelsen av tidig nordisk mytologi och statsbildning, där Snorre rationaliserar bort gudasagorna och gör dem till jordiska härskare som begravdes i högar, såsom vid de berömda Uppsala högar. I sagan skildras mytiska händelser och tidiga kungars öden, bland annat Domalde, Domar och Ingjald Illråde, vars liv präglades av offerritualer, maktkamper och dramatiska skeenden i det förkristna Skandinavien.

Idag lever Ynglingasagan vidare som ett omistligt litterärt monument över den norröna kulturen och fortsätter att fascinera forskare, historiker och författare. Även om sagans tidiga delar rör sig i mytens gränsland ger den en unik inblick i hur medeltidensislänningar såg på sitt eget ursprung och de skandinaviska kungadömenas äldsta rötter.