Svea hovrätt grundades genom hovrättsordinansen den 17 februari 1614 på initiativ av riksskattmästaren Gabriel Gustafsson Oxenstierna och den unge kungen Gustav II Adolf. Syftet var att skapa en fast och opartisk instans som kunde granska de lägre rätternas domar och därmed stärka rättssäkerheten i hela riket. Institutionen fungerade initialt även som en högsta domstol innan Högsta domstolen skildes ut som egen instans år 1789.

Under stormaktstiden fick hovrätten en central roll i den begynnande statsmaktens byråkratisering. I dess Stockholm|arkiv förvaras domböcker och protokoll som speglar såväl stora politiska rättegångar som vardagliga brottmål och civilrättsliga tvister. Hovrätten fungerade också som mönsterbild för senare hovrätter i riket, såsom Göta hovrätt och Åbo hovrätt.

Byggnadsmässigt har institutionen residerat på flera historiska platser i huvudstaden. År 1756 flyttade hovrätten in i det praktfulla Wredes palats på Riddarholmen, ritat av arkitekten Carl Hårleman, där verksamheten kom att prägla den omgivande miljön intill Riddarholmskyrkan. Palatsets arkitektur och interiörer vittnar om ämbetets höga status under frihetstiden och gustavianska epoken.

Idag är Svea hovrätt Sveriges största hovrätt med jurisdiktion över stora delar av Mellansverige. Den prövar överklaganden från ett flertal tingsrätter samt hyser specialiserade kollegier som Mark- och miljööverdomstolen samt Patent- och marknadsöverdomstolen, vilket knutit dess sekellånga tradition till modern nordisk juridik.