Gabriel Gustafsson Oxenstierna föddes år 1587 som son till friherren och hovrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna och Barbro Axelsdotter Bielke. Han tillhörde den mäktiga och inflytelserika Oxenstierna, en adelsätt som spelade en central roll i Sveriges statsförvaltning och stormaktspolitik under 1600-talet. Hans bror var den kände rikskansleren Axel Oxenstierna. Gabriel skaffade sig en god utbildning och drog nytta av tidens ideal för adliga ämbetsmän. Han kom tidigt att tjänstgöra inom den svenska statsapparaten och skapade sig en aktad position i en brytningstid för riket. Under kung Gustav II Adolf och senare under förmyndarregeringen för Kristina (sverige) axlade han flera tunga ansvarsområden. Han utnämndes till riksråd och innehaft höga ämbetsmannaposter som krävde både administrativ skicklighet och diplomatisk fingertoppskänsla. Som en av rikets främsta ämbetsmän var Gabriel Gustafsson delaktig i utformningen av den svenska centralförvaltningen. Hans insatser sammanfaller med en epok där Sverige byggde upp sin militära och administrativa effektivitet, vilket lade grunden för stormaktstidens framgångar. Han avled år 1640 och begrovs med det anstånd som anstod en medlem av riksrådet och den högadliga eliten.