Oldenburg har sitt ursprung i grevskapet Oldenburg i det nuvarande tyska förbundslandet Nedersachsen. Ättens historiska framväxt tog fart under tidig medeltid, då dess medlemmar befäste sin maktposition i regionen genom strategiska allianceskap och militära framgångar. Med tiden växte ätten till att bli en av de mest inflytelserika dynastierna i norra Europa, med grenar som etablerade sig på flera europeiska kungadrönar.

År 1448 nådde ätten den skandinaviska maktscenen när greve Kristian I av Danmark valdes till kung av Danmark, och senare även till kung av Norge och Sverige. Genom denna unionskung inleddes en lång period av oldenburgskt styre i Skandinavien. Under hans regim präglades Norden av både maktkamper och strävanden efter nordisk enhet, vilket bland annat tog sig uttryck i konflikter med Stureätten och andra svenska stormän.

Ättens heraldiska vapen, som ofta kombinerar de nordiska ljon- och bjälksymbolerna med Oldenburgs egna vapentecken, speglar den vida geografiska spridningen och de många riken som regerats av ättens medlemmar. Utöver de skandinaviska länderna har grenar av huset Oldenburg genom historien besuttit troner i Ryssland, Grekland och Storbritannien, där den nuvarande brittiska kungafamiljen via prins Philip härstammar från ättens Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg-gren.

Idag lever ätten vidare genom flera furstliga och kungliga ättlingar utspridda över världen. Dess historiska arv bevaras i otaliga arkiv, slott och museiföremål som vittnar om en familj som i århundraden formade den europeiska kontinentens politiska karta.