Kungliga Museum grundades år 1792 av Gustav III strax efter hans bortgång, men initiativet vilade på den samling av antikviteter och konstverk som kungen förvärvat under sin berömda resa till Italien åren 1783–1784. Museet inrättades i de norra valven på Stockholms slott och var ett av de första renodlade konstmuseerna i Nordeuropa som öppnades för allmänheten, om än under kontrollerade former. Samlingarnas kärna utgjordes av den italienska skulptursamling som kungen köpt in, däribland den berömda statyn Endymion.

Verksamheten präglades av tidens nyklassicistiska ideal där studiet av den antika konsten ansågs höja medborgarnas sedlighet och bildning. Arkitekten Louis Jean Desprez och sedermera Carl August Ehrensvärd bidrog till utformningen av de majestätiska salarna där skulpturerna arrangerades i enlighet med tidens museologi. Ljusinsläpp och strama pelargångar samspelade för att ge besökaren en känsla av att ha förflyttats till antikens Rom eller Aten. Inom institutionens väggar rörde sig tidens ledande kulturpersoner, såsom skalden Johan Henric Kellgren och konstnären Johan Tobias Sergel, vilka fann djup inspiration i de klassiskaformerna.

Under 1800-talets mitt förändrades synen på det kungliga kulturarvet och statens roll som kulturbärare. År 1866 flyttades huvuddelen av samlingarna från Stockholms slott till det nybyggda Nationalmuseum på Blasieholmen, i enlighet med en riksdagssom beslutade att samla landets konstskatter under ett tak. Därmed upphörde Kungliga Museum som självständig institution, men dess historiska gärning lade grunden för den moderna svenska museiväsendet och bevarandet av det nationella konstresursen.