Uppsala universitetsbibliotek har sitt ursprung i donationer från Gustaf II Adolf under tidigt 1600-tal, då kungen överlämnade stora boksamlingar som erövrats under krigen i Europa till Uppsala universitet. Genom detta lades grunden för en institution som skulle växa till att bli rikets främsta källarmiljö för vetenskaplig forskning och litterärt bevarande. Biblioteket växte kraftigt i omfång genom kungliga donationer och krigsbyten från kontinenten, däribland det berömda Codex Argenteus, den så kallade Silverbibeln.

Under 1800-talets början flyttades stora delar av samlingarna till den nyuppförda byggnaden Carolina Rediviva i Uppsala, vilken ritades av arkitekten Carl Georg Brunius och stod färdig 1841. Denna monumentala byggnad har sedan dess varit institutionens hjärta och ett landmärke för svensk akademia. Arkitekturen präglas av klassicistisk stringens och rymmer inte bara miljontals böcker och handskrifter, utan även en rad ovärderliga kulturella skatter som drar till sig forskare och besökare från världens alla hörn.

Bibliotekets historiska roll har varit avgörande för förmedlingen av idéhistoria, humaniora och naturvetenskap i Skandinavien. Som centralt arkiv för tryckfrihet och pliktleveranser har Uppsala universitetsbibliotek genom sekrungarna och riksdagen samlat in den svenska bokproduktionen sedan 1600-talet. Dess arkiv och specialsamlingar rymmer allt från medeltida handskrifter till personarkiv efter kända svenska kulturpersoner, vilket gör det till en oumbärlig institution för utforskandet av det nordiska kulturarvet.