Huset Schauenburg har sitt ursprung i Schauenburg nära Kassel i Hessen. Ätten grundades som grevlig ätt i början av 1100-talet när Adolf I av Schauenburg erhöll förläningar. Under Adolf II av Schauenburg inleddes en omfattande tysk kolonisation öster om Elbe, vilket ledde till grundläggningen av städer som Lübeck.

Ättens grenar kom att spela en avgörande roll i Holstein och Schleswig. Genom skicklig diplomati och giftermål utökade de sina besittningar avsevärt. Medlemmen Adolf VIII av Holstein var en central gestalt i regionens maktspel, och när Huset Schauenburg dog ut i svärdslinjen med greve Otto V av Schauenburg år 1640, delades deras områden mellan Danmark och Hertigdömet Braunschweig-Lüneburg.

Ättens heraldiska vapen, det så kallade Holstein-nässelbladsvapnet med ett silverfärgat nässelblad mot rött fält, blev djupt förankrat i regionens heraldik. Flera av ättens medlemmar styrde även som biskopar i Köpenhamn och Hamburg, vilket ytterligare befäste deras kyrkliga och världsliga makt i norra Europa.