Svenska flottans ursprung brukar tidfästas till den 7 juni 1522 då Gustav Vasa inköpte de första fartygen från staden Lübeck för att säkra sjöfarten och hävda Sveriges suveränitet under befrielsekriget. Under Wasaätten och 1600-talets stormaktstid växte flottan snabbt till en av Östersjöns mäktigaste sjökrafter, symboliserad av storverk som regalskeppet Vasa som sjösattes år 1628. Skeppsbyggeriet och organisationen utvecklades kraftigt under ledning av amiraler och skeppsbyggmästare, där Stockholm och senare Karlskrona utgjorde de strategiska naven för maritim makt.

Under 1700-talet delades den svenska marinen upp i en högsjöflotta och en skärgårdsflotta, den senare känd som Arméns flotta och skapad av August Ehrensvärd. Skärgårdsflottan visade sitt värde under det ryska kriget på 1780-talet, inte minst genom den stora segern vid Svensksund år 1790 under konung Gustav III. Dessa specialbyggda fartygstyper, såsom turar och kanonslupar, var skräddarsydda för det grunda och ganska trånga farvatten som kännetecknade den svenska och finska skärgården.

Under 1800- och 1900-talen genomgick Svenska flottan en genomgripande modernisering i takt med den industriella revolutionen. Segelfartyg ersattes av ångdrivna pansarskepp, ubåtar och torpedbåtar. Under det kalla kriget upprätthöll flottan en stark närvaro för att värna landets neutralitet i Östersjön, ofta i nära samverkan med Kustartilleriet. I dag utgör flottan en modern och flexibel del av Försvarsmakten, med fokus på ytstrid, undervattensoperationer och minröjning för att trygga fred och säkerhet i regionen.