Kungliga Biblioteket har sina tidiga rötter i de boksamlingar som anlades av de svenska kungarna under 1500-talet, men som institution med fasta ramar brukar bibliotekets egentliga historia räknas från 1660-talet. År 1661 utfärdades en förordning om att alla svenska tryckerier skulle lämna in ett exemplar av varje tryckt skrift till biblioteket, en regel som brukar kallas pliktleverans och som än idag utgör grunden för verksamhetens insamlande av svenskt tryck.

Under ledning av framträdande gestalter som Eric Dahlbergh och senare bibliotekarier växte boksamlingarna kraftigt, inte minst genom att erövrade boksamlingar från krigen i Europa fördes till Stockholm. En stor del av det äldre bokinnehavet drabbades dock svårt av den förödande slottsbranden i Tre Kronor år 1697, då stora delar av landets litterära och historiska skatter gick upp i rök. Mycket av det som idag finns bevarat utgörs därför av samlingar som tillkommit därefter genom donationer, inköp och den fortlöpande pliktleveransen.

Byggnaden som idag hyser nationalbiblioteket, belägen vid Humlegården i Stockholm, uppfördes i slutet av 1800-talet efter ritningar av arkitekten Gustaf Dahl och invigdes år 1878. Den imponerande stenarkitekturen med sin klassicistiska prägel uppfördes för att ge de växande samlingarna en brandsäker och värdig förvaringsplats. Senare utbyggnader, däribland de omfattande bergrummen som sprängdes ut under 1900-talet, har säkerställt att institutionen kan fortsätta att bevara det tryckta och digitala kulturarvet för framtida generationer.