Slottet Tre Kronor har sina tidiga rötter i en försvarsanläggning, en så kallad kastal, som uppfördes under Birger jarl eller hans efterträdare på 1200-talet för att skydda inloppet till Mälaren. Under medeltiden byggdes denna borg ut till ett mäktigt slott som kom att bli residens för Sveriges kungar och centrum för rikets förvaltning. Det var här som den svenska statsapparaten formades och där viktiga beslut togs under såväl unionstiden som tidig vasatid.

Under Johan III och senare under Karl XI genomgick slottet stora ombyggnationer för att förvandlas från en medeltida försvarsborg till ett representativt renässansslott och barockpalats. Arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. ritade den praktfulla norra längan med sin storslagna fasad mot strömmen, inspirerad av europeiska ideal. Slottet inrymde riksdagssalar, kyrkorum och omfattande boksamlingar som speglade stormaktstidens ambitioner.

Den 7 maj 1697 inträffade den stora katastrofen då en vådeld bröt ut på slottet. Branden spred sig snabbt i den ålderdomliga byggnaden, och trots insatser från stadens invånare lades stora delar av det historiska arkivet och slottets praktfulla interiörer i aska på bara några timmar. Endast en mindre del av de äldre murverken kunde räddas undan lågorna.

Idag utgör resterna av slottet Tre Kronor grunden för det nuvarande Stockholms slott, som uppfördes efter ritningar av Nicodemus Tessin d.y.. Vid arkeologiska utgrävningar under 1900-talet har murar från den medeltida kastalen och äldre källarhvalv frilagts, vilka idag kan besökas i det populära Livrustresan och slottets museilokaler.