Hávamál ('Den Höges sång') är den Poetiska Eddans mest berömda diktverk och utgör kvintessensen av fornnordisk livsfilosofi, förmedlad genom allfadern Odens röst.

Texten delas traditionellt in i flera delar:

• Gestaþáttr (Ordspråksdelen): Praktiska råd för den resande och gästen. Vikten av att vara vaksam ('Om alla dörrar innan du stiger in ska du speja noga'), att inte dricka mer mjöd än förnuftet tillåter, och att värna gästfriheten ('Eld behöver den som in kommit och om knäna kyler').
• Rúnatal (Runsången): Odens dramatiska initiation och självuppoffring: 'Jag vet att jag hängde i vindpinat träd nio hela nätter, sårad med spjut och given åt Oden, mig själv åt mig själv'. Genom denna prövning grep han runorna och vann kunskap om kosmos dolda krafter.
• Eftermälet: Dikten kulminerar i den kanske mest citerade strofen i nordisk litteraturhistoria (strof 76–77):

Fä dör, fränder dö,

även själv dör du.

Ett vet jag som aldrig dör:

domen över död man.

Hávamál predikar varken askes eller övermod, utan en skarpögd realism, heder, humor och själskontroll (Hugr).