Karl X Gustav föddes på Stockholm som son till Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken och Katarina Karlsdotter Vasa. Han tillhörde Pfalziska ättens äldre linje och växte upp under den svenska stormaktstidens mest dynamiska skede.

Efter studier i Uppsala och omfattande resor ute i Europa gjorde han militär karriär under Torsten Torstensson i det trettioåriga kriget, där han utmärkte sig som en skicklig fältherre.

År 1654 besteg han den svenska tronen efter att hans kusin, drottning Kristina, abdikerat. Hans regeringstid präglades av omfattsamma krigiska företag och en vilja att säkra Sveriges ställning kring Östersjön.

Mest känd är han för det djärva Tåget över Bält vintern 1658, då den svenska armén tågade över isen på Lilla och Stora Bält för att hota den danska huvudstaden.

Krigstågen resulterade i Roskildefreden år 1658, varmed Sverige erövrade Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Trondhjems län och Bornholm.

Karl X Gustav avled i Göteborg i februari 1660 efter en kort tids sjukdom, mitt under pågående riksdag och nya krigsplaner.