Kristian IV var kung av Danmark och Norge från 1588 till sitt frånfälle 1648, och tillhörde den kungliga Oldenburg. Han kröntes till regent efter sin faders Frederik II:s död och kom att prägla Norden under en lång och händelserik epok som kännetecknades av både storslagna visioner och svåra militära bakslag. Hans styre innebar en kraftfull centralisering av riket samt ett intensivt arbete med att stärka landets handel, sjöfart och försvar.

Under hans regering grundades flera nya städer och fästningar, däribland Kristiania, det nuvarande Oslo, samt Christianshavn och Glückstadt. Han initierade även uppförandet av storslagna byggnadsverk i nederländsk renässansstil, såsom Rosenborgs slott, Rundetårn och Børsen i Köpenhamn, vilket gav huvudstaden ett helt nytt utseende som består än idag.

Utrikespolitiskt präglades hans tid av en bitter rivalitet med Sverige, särskilt gällande herraväldet över Östersjön och handelsvägarna. Han engagerade sig djupt i Tysk-romerska riket genom sitt deltagande i det trettioåriga kriget på protestantisk sida, vilket dock slutade i svåra militära nederlag vid Lutter am Barenberge och förlusten av betydande inflytande i Tyskland.

Även i relationen till Sverige drog han korta strået, först genom Kalmarkriget och senare under Gustaf II Adolf och Axel Oxenstierna, vilket kröntes med de förödande svenska fälttågen under Torstensons krig på 1640-talet. Dessa krig ledde till stora landavträdelser i Brömsebrofreden och markerade slutet för Danmarks ställning som den ohotade stormakten i Norden.

Trots de militära motgångarna och landets växande statsskuld förblev Kristian IV en omvittnat populär och dynamisk gestalt i folkminnet, känd som byggmästarkungen. Hans sista regeringsår överskuggades av krigets plågor samt konflikter med adeln, men hans insatser för urbanisering och arkitektur satte en outplånlig prägel på Danmark och Norge.