Kristian V föddes år 1646 som son till Frederik III av Danmark och Sofia Amalia av Braunschweig-Lüneburg vid Köpenhamn. Han besteg den dansk-norska tronen år 1670 efter sin faders bortgång och är starkt förknippad med befästandet av det kungliga eneväldet i riket. Under hans regeringstid centraliserades förvaltningen och den kungliga makten stärktes avsevärt på adelns bekostnad, vilket präglade tidens statsskick.

Ett av hans mest betydelsefulla administrativa verk var utfärdandet av den Danske Lov år 1683, som skapade en enhetlig rättsordning för hela det danska fastlandets jurisdiktion. En motsvarande lag utfärdades även för Norge. Dessa lagar innebar ett viktigt steg mot modernare statlig styrning och minskade de regionala olikheterna i rättstillämpningen.

Utrikes- och militärpolitiskt präglades hans regering av en bitter rivalitet med Sverige, framför allt genom det kostsamma Skånska kriget som utkämpades mellan 1675 och 1679. Kristian V deltog personligen i fälttågen i ett försök att återvinna de landskap som Danmark förlorat till Sverige vid freden i Roskilde, men kriget slutade utan några varaktiga territoriella vinster för den danska kronan.

Vid sidan av krigföringen genomförde han stora ekonomiska och statistiska reformer, däribland upprättandet av en ny och mer rättvis matrikel över landets jordegendomar för att förbättra skatteindrivningen. Han gynnade även vetenskaper och konster, om än inom ramen för hovets strikta absoluta makt.

Kristian V avled år 1699 efter en jolycka i Jægersborg Dyrehave och efterträddes på tronen av sin son Frederik IV av Danmark. Han begravdes i Roskilde domkyrka, där den danska kungafamiljens traditionella gravkor är beläget.