Kung Birger Magnusson tillhörde Folkungaätten och var son till Magnus Ladulås. Han kröntes till svensk kung år 1302 i Söderköping, vilket markerade början på en tid av stark inre politisk oro i riket.

Under sin regeringstid hamnade kung Birger i bitter strid med sina yngre bröder, hertigarna Erik Magnusson och Valdemar Magnusson. Konflikten ledde till den så kallade Håtunaleken år 1306, där kungen tillfångatogs av sina bröder och tvingades till eftergifter.

För att utkräva hämnd inbjöd kung Birger sina bröder till det ödesdigra gästabudet på Nyköpingshus julen 1318, en händelse som har gått till historien som Nyköpings gästabud. Vid denna sammankomst greps hertigarna och sattes i fängelse i slottets hålor där de enligt traditionen svälte ihjäl.

De upprörda händelserna ledde till ett folkligt uppror och att kung Birger störtades från makten av hertigarnas anhängare. Han tvingades fly riket med sin familj och sök tillflykt i Danmark hos kung Erich Menved.

Kung Birger tillbringade sina sista levnadsår i landsflykt i Danmark. Han avled år 1321 och begrovs i Sankt Bendts kirke i Ringsted.